Almqvist varnades för att ge ut skandalboken

Almqvists Det går an utkom 17/12 1839. Romanen var, och har förblivit, ett av hans viktigaste verk, och debatten om den kom att prägla hans författarliv.

Efter en långsam start i den litterära offentligheten hade han fått ett genombrott bland kritiker och läsare med samlingsverket Törnrosens bok, som började utges 1833. 

Hos Almqvist balanserades en fantasivärld emellertid i regel av svensk vardagsrealism, inspirerad både av hans egna intryck från sommarresor runtom i Sverige och från den svenska familjeroman som
var en av tidens litterära nydaningar. 

År 1837 hade Almqvist prästvigt sig och avlagt pastoralexamen i Uppsala, år 1838 sökte han en professur i estetik och moderna språk i Lund, och samma år började han söka olika pastorat, det första i Söderköping. Almqvist hade alltså en trygg ställning, och var ännu så länge inställd på att behålla den, om än kanske inom ramen för ett annat yrke än skollärarens. Även om han knappast förutsåg den skandal Det går an skulle väcka, var han rimligen medveten om hur provocerande den skulle te sig. Hans vänner Paul Gabriel Ahnfelt och Janne Hazelius hade fått se romanen och varnade honom hösten 1838 för att ge ut den. I samband med det kan också det yttre politiska läget ha spelat in: inför riksdagen 1840 kunde Det går an fungera som ett viktigt, aktuellt inlägg i debatten om
vidgad näringsfrihet för kvinnor.

Lars Johan Hierta uppvaktade Almqvist. Hierta var bara en av många uppvaktande för-
läggare vars beställningar Almqvist mötte – oftast, men inte uteslutande, genom att ta fram verk som redan var färdiga. Ur en annan synvinkel var Hierta definitivt inte vilken förläggare som helst. Han var
landets ledande liberale publicist, mannen bakom Aftonbladet och föreståndaren för landets största och mest framgångsrika bokförlag som utgav en ström av romaner, varav många ansågs sedligt och politiskt
radikala. Hierta hade mest utgivit översättningar, men just vid den här tiden hade han beslutat att möta konkurrensen från andra förläggare genom att satsa på att ge ut fler svenska original. Almqvist och Det går an passade perfekt för honom.

På ytan är Det går an nästan bedrägligt enkel. Själva händelseförloppet kan sammanfattas i några få meningar. Den unge sergeanten Albert (hans efternamn anges aldrig) reser med ångbåten Yngve Frey från Stockholm på väg till Vadsbo härad i Västergötland. På resan intresserar han sig för en ung kvinna, Sara Videbeck. De lär känna varandra, blir förälskade, och beslutar sig för att fortsätta resan tillsammans. Färden går med ångbåt via Strängnäs till Arboga, och efter övernattning i Arboga per hästskjuts via Fellingsbro, Glanshammar och Mariestad (med fyra övernattningar, varav en i Bodarne), och därifrån till sist till Lidköping, som är Sara Videbecks hemstad.

 

Sara har mystifierat Albert med sin nyktert skeptiska syn på mäns uppvaktning av kvinnor och med sitt myckna talande om arbetet i det egna glasmästeriet i Lidköping. Under resan uppdagas bakgrunden till detta, samtidigt som Sara utvecklar sina åsikter om äktenskapet och förhållandet mellan män och kvinnor. Hennes föräldrar hade ett olyckligt äktenskap där särskilt hennes mor led mycket. Det har övertygat Sara om att giftermålet är en onödig boja för kvinnor och att de kan nå verklig självständighet bara om de är självförsörjande. Hon menar också att ett sant äktenskap mellan man och kvinna inte konstitueras av den kyrkliga ceremonin och prästens välsignelse, utan endast inträffar
när sann kärlek förenar kvinnan och mannen – en kärlek som tillåter dem att leva samman, men också att behålla sin självständighet. Albert låter sig övertygas av Saras resonemang, och när de bägge når fram till Lidköping har han bestämt sig för att hyra rum hos henne.

 

I slutet av romanen står de bägge bokstavligen på tröskeln till ett nytt liv. 

 

Romanen behandlar äktenskapsfrågan -"Den sanna sedligheten ligger i kärleken, inte i vigseln ". En undersökning av beståndet i kommersiella lånebibliotek – en viktig dåtida källa för spridning av ny litteratur – visar att Det går an var väl representerad fram till 1844, men därefter försvann ur beståndet. Ett skäl kan ha varit att boken var så populär att den helt enkelt stals, ett annat att romanen an-
sågs så farlig att bibliotekarierna inte vågade låna ut den längre.