Filip IV, Filip den sköne, (fr. Philippe IV, Philippe le Bel), född 1268 i Fontainebleau, död 29 november 1314 i Fontainebleau, kung av Frankrike, 1285-1314. Son till Filip III av Frankrike och Isabella av Aragonien, far till Ludvig X av Frankrike, Filip V av Frankrike och Karl IV av Frankrike. Ska inte förväxlas med Filip I av Kastilien, som också kallades "Filip den sköne".
Filip IV var allierad med skottarna och åren 1293-1303 förde han krig mot England som upphörde med Parisfreden. Därvid stötte han på motstånd främst i Akvitanien, som tillhörde den engelske kungen. Vid denna tid höll den långa europeiska högkonjunkturen på att ebba ut. Kronans inkomster hotades. De ständiga krigen var också kostsamma. Filip beskattade kyrkan hårt, vilket ledde till en fejd med påven Bonifatius VIII. Bonifatius förbjöd därför sina präster att betala skatt. Efter Bonifatius död år 1303, säkrade Filip kontrollen över kyrkan genom att flytta den heliga stolen till Avignon, (Babyloniska fångenskapen).[6]
Förföljelser av judarna och tempelherreorden
För att visa sin lojalitet mot kyrkan och berika Frankrike som var fattigt på grund av krig inledde Filip IV förföljelser av judarna och tempelherreorden.[7] 1306 lät han kasta ut alla judar ur Frankrike och beslagta deras egendom.[7] 1307 lät han gripa alla riddare av den rika och självständiga tempelherreorden, bränna deras ledare på bål och konfiskera deras förmögenheter.[8]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar