Susan demonstrerar mer än gärna sin kärlek till bibliotek.
"Biblioteket var nog det första stället där jag fick egen frihet. Jag och min mammas biblioteksbesök var alltid för korta. Det fanns så mycket att hitta där. Jag älskade att vandra omkring bland bokhyllorna och söka av bokryggarna tills något råkade fånga min uppmärksamhet.
Dessa besök var drömlika. Att läsa en bok var en resa. Några souvenirer behövdes inte".
Susan Orleans inställning ändrades. När han blev vuxen och tjänade sina egna pengar blev hon snart en glupsk bokägare. Hon ville ha nya böcker omkring sig.
"För första gången i mitt liv började jag undra vad man skulle med bibliotek till. Så kunde det ha förblivit. Resten av mitt liv kunde min relation till bibliotek ha varit rent nostalgisk".
Kärleken till böcker kom tillbaka när hennes son bad henne att följa med till Los Angeles Centralbibliotek. Familjen hade nyligen flyttat till Los Angeles.
Snart inträffade den förödande branden. Nyheten kom i skymundan för härdsmältan i Tjernobyl. Susan Orlean väcker dock minnena till liv. Hon skriver detaljrikt om dagen för branden. Det känns som att man var där.
Efter brandlarmet upptäckte brandmännen att det rykte vid någon bok på skönlitterära avdelningen. Sedan satte det fart. Ett kulturarv gick förlorat. Exempelvis brann alla Shakespeares texter upp. Även ett unikt exemplar av Don Quijote från 1860. Förutom det förlorade kulturarvet var branden en stor katastrof för staden, låntagarna och personalen.
"Nu finns här en smak av döden, och den själlösa, tomma rädslan och förtvivlan är överväldigande.
Enligt en anställd hade många ur personalen utvecklat "bibliotekshosta" och en "hasande biblioteksgång, en sorts planlös fotrörelse, fram och tillbaka, fram och tillbaka".
Branden är den största biblioteksbranden i USA:s historia. Över en halv miljon böcker förstördes.
Susan Orlean försöker i boken utreda vem som startade branden. En person greps, Harry Peak. Hans historia får man läsa om. Susan Orlean skriver också initierat om bibliotek och brandhistoria.
"Människor har bränt ned bibliotek nästan lika länge som de har byggt bibliotek. Det första dokumenterade fallet av bokbränning var år 213 f kr, då den kinesiske kejsaren Shi Huangdi bestämde sig för att bränna alla historieböcker som motsade hans version av det förflutna. Dessutom begravde han mer än 400 lärda män levande.
Det mest kända biblioteket som gått förlorat i antikens värld är det mytomspunna egyptiska biblioteket i Alexandria. Det försvann för evigt i och med den muslimska invasionen av Egypten år 640.
Hon skriver också om kända personer som tillbringat mycket av sin tid på biblioteket i Los Angeles. En av dem är författaren Ray Bradbury.
"Han har alltid älskat bibliotek, så istället för college tillbringade han nästan varje dag på Los Angeles stadsbibliotek där han läste sig igenom alla avdelningar. Han brukade ofta beskriva sig som "biblioteksutbildad" och han ansåg att han lärt sig mer på biblioteket än han skulle ha gjort på universitetet", skriver Orlean.
Hon skriver också fint om alla kvinnor som varit pionjärer för biblioteket. Ett exempel är Mary Foy som blev bibliotekschef i Los Angeles 1880. Kvinnor tilläts då inte ha lånekort så beslutet var uppseendeväckande. En annan inspirationskälla som nämns är Althea Warren.
"Warren var förmodligen den största bokmal som någonsin har drivit biblioteket. Hon ansåg att bibliotekariens absolut viktigaste uppgift var att läsa glupskt. För Warren bottnade detta direktiv i känslor och filosofi. Hon ville att bibliotekarien skulle älska själva läsandet för dess egna skull, och kanske som en positiv bieffekt kunde inspirera biblioteksbesökarna till att läsa med samma omättliga aptit".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar