Tråkigt äktenskap leder till ond bråd död

Så har jag då läst den, en av världens absolut främsta romaner, Madame Bovary av Gustave Flaubert. Denna upplaga hade förord av Sara Danius.
Boken kom 1857 och var väldigt nyskapande. För Flaubert var stilen allt. Han ville exakthet, “ gud bor i detaljen “. Han åtalades senare för att ha sårat den offentliga moralen och kränkt religiösa värden.
Det provokativa var att huvudpersonen Emma inte hade vett att skämmas, inte ens på sin dödsbädd.

Sedan reciterade prästen Misereatur och Indulgentiam, han doppade höger tumme i oljan och inledde smörjelserna. Först på ögonen som så hade åtrått alla jordiska härligheter, sedan på näsborrarna, begivna på ljumma vindar och kärleksdoften. Sedan på munnen som öppnats för lögnen, som kvidit av högfärd och skrikit av vällust, sedan på händerna som njutit av ljuv beröring och till slut på fotsulorna, så snabba förr i tiden då hon löpt för att stilla begären och som nu aldrig mer skulle gå, 

Den nyktra prosan är till för läsaren att tolka. På 1920-talet rasade en debatt om Flauberts stil. Kunde han verkligen skriva? Texten var fylld av grammatiska fel. Men skulle man rätta till allt skulle man sudda ut det stilistiska fingeravtryck.
Flaubert skulle inte längre vara Flaubert.
Unga Emma gifter sig med Charles. Charles ses som något tråkig. Eller som Flaubert skriver: ”Charles var ingen muntergök och hade knappast glänst under bröllopet “.
Men han älskar Emma över allt annat, medan Emma istället funderade på kärleken. Vad menade man egentligen här i livet med orden sällhet, lidelse och rus, som hade tyckts så vackra i böckerna.
Hon tvivlade på Charles: ”En man, borde inte han tvärtom kunna allt, briljera i alla möjliga färdigheter, öppna för henne vid lidelsens källor, livets finesser, alla slags mysterier? Men han lärde henne ingenting, han visste ingenting, han ville ingenting “.

Hennes första steg till förändring sker på en bal som hon och hennes man har blivit inbjudna till av en markis.
”Men i glansen från det som hände henne i stunden tonade hennes förflutna liv bort helt och hållet och hon var inte ens säker på att hon hade levt det “.
Vankelmodet kom dock tillbaka.

Skulle detta elände vara beständigt? Skulle hon aldrig ta sig ur det? Ett sätt att få ur Emma ur hennes melankoli är förbudet för henne att läsa böcker, dåliga romaner. Hon är fast i ett tråkigt äktenskap och förälskad i unge Leon.
Detta får förödande konsekvenser.