Nu var det en tid sedan jag gjorde ett inlägg. Nu gör jag ett med den hyperaktuella romanen "Pesten" av Albert Camus. För en tid sedan hörde jag ett samtal mellan Nordegren och Epstein i P1 som diskuterade den här romanen, och jag blev nyfiken på att läsa den.
Pesten publicerades för första gången 1947 och handlar om hur pesten drabbar staden Oran som ligger i Algeriet.
Boken börjar med beskrivningen att tusentals råttor dör. Folk blir förundrade och undrar vad det kan bero på men plötsligt upphör fenomenet tvärt. Människorna i staden kan andas ut.
Men så händer detta:
Samma dag vid middagstid stannar doktor Rieux med bilen utanför sitt hus, och i änden av gatan fick han se portvakten röra sig med svårighet, med sänkt huvud och med styva armar och ben som en marionettdocka. Gamle Michel var blank i ögonen och andades visslande. Han hade inte mått bra och velat få frisk luft".
Situationen eskalerar:
Rieux fann den sjuke halvt lutad utanför sängen med ena handen på magen och den andra om halsen. Med starka krampryckningar kräktes han ljusröd galla i en sophink. Temperaturen var 39,5, lymfkörtlarna vid halsen, i armhålan och ljumskar var svullna, på bukens sidor bredde två svartaktiga fläckar ut sig.
Två timmar senare i ambulansen lutade sig doktorn och hustrun över den sjuke. Ur hans mun som var täckt av svampaktiga ansvällningar kom stumpar av ord: "Råttorna!".
Denna existensiella klassiker har sålt som tåget i Frankrike. Redan vid första coronafallet strömmade beställningarna in till det franska förlaget Gallimard. Flera andra länder har hakat på, exempelvis då Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar