Ray Bradburys futuristiska och dystopiska roman Fahrenheit 451 skrevs redan 1953. Guy Montag är brandman. Hans uppgift är inte att släcka bränder som man kan tro, nej här ska det brännas böcker. All litteratur är förbjuden. Montag går in med lust för sitt arbete. En dag ska han och hans kollegor bränna böcker hos en kvinna. Böckerna trillar ner och Montag får en glimt av en rad i boken. Han stoppar undan den innan böckerna ska till att brännas. Kvinnan vägrar att lämna sitt hus vilket innebär att hon blir innebränd tillsammans med böckerna.
På något sätt får här Montag bevis på böckernas kraft. Vilken övertygelse måste man ha om man väljer att dö tillsammans med sina böcker istället för att fly undan elden? Vilken makt och lockelse har det tryckta ordet?
I många stycken känner man igen sig:
"Nej, de pratar inte om någonting. De säger namnen på en massa bilar och kläder och simbassänger och säger vad kul! Men allihop säger samma saker och ingen säger något som skiljer sig från vad de andra säger".
Det sägs också en hel del om böckernas värde. Ray Bradbury tillbringade till exempel det mesta av sin tid på Los Angeles stadsbibliotek.
"De flesta av oss kan inte rusa omkring och tala med alla och känna hela världens städer, vi har varken tid, pengar eller så många vänner. De ting som ni söker efter finns i världen, men det enda sättet för genomsnittsmänniskan att göra bekantskap med nittionio procent av dem är genom böckerna".
Jag gillar budskapet i den här boken, men dessvärre var jag inte alltför engagerad när jag läste den. Inte helt lättläst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar