Joker är ett modernt mästerverk

Allt som sagts om Joker är sant. Detta är ett modernt mästerverk.

Detta är en film om hur komikern Arthur Fleck blir Jokern. Men i grunden är det en film om samhället. Vilket ansvar har samhället för att hålla sina medborgare trygga? För sin prestation fick äntligen Joaquin Phoenix sin Oscarstatyett.

Familjen mer isolerad än vad man kan tro?

Jag känner mig mer isolerad från omvärlden

Hon kan inte ha mer rätt, Grace, frun i huset, spelad av Nicole Kidman i spökrysaren The Others. Grace bor med sina två barn i ett stort och charmigt hus på ön Jersey. Familjen väntar på att husfar Charles ska komma hem från fronten. Andra världskriget har precis slutat.

I huset lever familjen i mörker. Barnen är nämligen allergiska mot ljus. När tjänstefolket kommer till huset för att serva familjen får de lära sig ett komplicerat system som involverar nycklar och dörrar.

Grace är också strängt religiös och förhör barnen varje dag i timmar av bibelstudier. 

Grace tror alltså inte på spöken men snart dyker det upp tycken på att det döda har blandats med det levande.

Är de inte längre ensamma i huset?

Poliser med frätande hemligheter

Här har författaren Tana French slagit knut på sig själv genom att ge de två poliskaräkterna i tv-serien Dublin Murders ett så brokigt och mystiskt förflutet som möjligt. Inte nog med att konstapel Rob egentligen är lille Adam som var det enda överlevande barnet av tre som kom levande ur skogen för tjugo år sedan och nu leder fallet där en flicka nu hittats mördad i samma skog. Nej, till råga på allt är även konstapel Maddox känd under annan identitet, Lexie, som var Maddox låtsaskompis som barn.
Ver att mitt inlägg är nonsens och rörigt, men se serien, den är rörigare.

En deckare klädd i finaste språkdräkt

Hört lovord om Peter May och hans Lewistrilogi. Nu när det var dags för mig att ta semester så var Svarthuset den första bok jag avhandlade. Kommissarie Fin Macleod lockas tillbaka till sin barndomsö Isle Of Lewis när liket av öns plågoande Angel Macritchie hittas död i ett båthus. Angel har dödats på precis samma sätt som ett mordoffer i Edinburgh, ett fall som Fin har jobbat med.

I boken får vi förutom mordberättelsen läsa om Fins uppväxt på ön i Yttre Hebriderna, och vad som slutligen drev honom därifrån.

Har nog aldrig sett en deckare klädas i så vacker språkdräkt som den här.

Tummen ner för konstruerad komedi

Det här är en riktigt dålig film. Sanna Sundqvist och Nina Gunke spelar dotter och mor i denna så kallade komedi. De har en dålig relation men det förklaras inte på något sätt varför. Sanna spelar en självupptagen och sexgalen kvinna som ska föreställa frigjord. Scenerna känns otroliga och konstruerade. Förstår att detta är Lisa Aschans berättarteknik men då tycker jag att Hotell fungerade bättre.

Polsk författare ny bekantskap

Den polske författaren Witold Gombrowicz är en av de allra största namnen inom den absurdistiska litteraturen. Han är född i en mindre by norr om Krakow i Polen.
Runt 1930 skrev han sina första noveller. Precis innan andra världskrigets utbrott åkte han med en ångare till Sydamerika. När han hörde om det stora kriget i Europa beslutade han sig för att vänta i Buenos Aires till läget lugnat ned sig. I Argentina stannade han till 1963, på gränsen till armod.
I Sverige blev Gombrowicz uppmärksammad med sina pjäser av regissörer som Alf Sjöberg och Ingmar Bergman.

Novellen Råttan är en märklig upplevelse. Den är skriven som en svart saga. Den handlar om Huliganen, vars mord var "bullrande, frejdiga, yviga och ljudliga". En sak älskar han, och det är Majsan, som han sjunger skräniga visor om. En person retar sig på Huliganen, och det är domaren Knasterkvist.
Jag förstår inte hur detta kan tolereras. Det mördas mitt på ljusan dag. Det vältras och slås sönder. Det slås runt på krogarna. Och sjungandet, ack, detta sjungande, dessa vrål, dessa eviga klagosånger och ylanden. Och denna Majsan, denna Majsan. 

Knasterkvist beslutar sig för att ta lagen i egna händer och gillrar en fälla åt Huliganen. Fällan fungerar! Efter ett par timmars arbete lyckas Knasterkvist på något vis släpa dråparens kroppshyddan till hans gamla gård och dess avsides belägna källare.
På olika sätt försöker Knasterkvist bryta ner Huliganen, men alla försök verkar fruktlösa. Då får han syn på en råtta...

En svart humoristisk och bra novell.

Bisarr bok om gubbar och sovande flickor

Den här boken liknar knappast något annat. Nobelpristagaren Yasunari Kawabatas sena mästerverk "Huset med de sovande skönheterna" är unik i sitt slag när det gäller handling. Den handlar om ett hus nära havet där äldre män går för att tillbringa natten med sovande (läs drogade) flickor. En anledning till besöket är för gubbarna att behålla sin virilitet och komma ihåg sin ungdom. En av männen som besöker huset är 67-årige Eguchi.
Vid första besöket får han förmaningar från den kvinnliga föreståndaren.
Gör nu inte några dumheter. Det går inte för sig att stoppa fingrarna i munnen på flickan. Hon som sover. 
Flickorna som sover står helt till gästernas förfogande. De får dock inte ligga med dem.
En flickkropp är ingenting man kan förstå genom att betrakta den, bara genom att ligga stilla bredvid den. Man kan inte jämföra ett kameliaträd med den flicka. Det som strömmade från hennes arm till djupt innanför Eguchis ögonlock var livets egen ström, livets pulsering, livets lockelse och för gubben var det själva livets återfödelse. 

För Eguchi är vistelserna i huset ett himmelrike. Under sina besök minns han tillbaka.
När han var här i huset tycktes det honom att en ung flickas sovande, aningslösa ansikte var det vackraste som fanns. Var det samtidigt hela den lycka, den tröst som världen kunde ge?

Gubben Eguchi kan tyckas skrupelfri men vet om sitt fördärv.
Att ligga bredvid en flicka som sövts var ju också det utan tvivel något ont. 
Man kanske inte behöver poängtera att besöken i huset kommer ta en ända med förskräckelse.

Emma blir stjärna på catwalken

Jag säger bara Emma Örtlund, vilken stjärna! Denna tjej från Gislaved har en önskan, att bli fotomodell. Hon kontaktar då Pär Johansson på Glada Hudik-teatern och ber honom om hjälp. Han får då idén att Emma tillsammans med en grupp andra funktionshindrade ska gå på catwalken under modeveckan i New York. Detta berättar han dock inte för gruppen innan det är dags att fixa visum och biljetter, innan dess nöjer de sig gott med Stockholm eller Göteborg.
Denna dokumentära film är bra men jag väljer att fokusera på det personliga, på Emma. Vilken fantastisk tjej! Befriande att se detta sjukt sköna självförtroende.

Tål att läsas ännu en gång

Om vardagslivets vedermödor skriver Dorthe Nors i novellsamlingen Kantslag. Med samlingen fick hon sitt internationella genombrott. Det är bra men tål att läsas en gång till.

Adamsberg får ett mord på halsen

Cirklarna hade blivit allt fler den här månaden. Det accelererar. Och de är motbjudande på något vis, känner du inte det? Danglard tänkte efter. Han svarade tveksamt: Bara att det är något osunt med dem, kanske. Men det kan vara ett stort skämt...Nej Danglard, det är det inte. De där cirklarna utsöndrar grymhet.

En tid senare hittas en halshuggen kvinna tillsammans med en vinkork i en cirkel. Kommissarie Adamsberg har alltså fått ett mordfall på halsen. Fred Vargas är också historiker och arkeolog och det märks på innehållet i denna sofistikerade roman. 

Med Abba och Waterloo föddes en livslång dröm

April 1974. En lite uttråkad pojke tittar ut från ett fönster i byn Husavik på Island. Från tv:n hörs ljudet från Eurovisionsfestivalen. Så går Abba på scenen, och inget är som förr.
Den lille pojken som heter Lars bestämmer sig från den stunden att han ska vinna Eurovision för Island. När han är i 50-årsåldern bor han fortfarande hemma hos sina föräldrar. Nu har han fått med en vän i sin passionerade dröm. På ren tur hamnar duon i Islands final, där går inte mycket rätt för dem, men ändå blir allt rätt i slutändan.
Har det något med de isländska alverna att göra?
Eurovision - The Story Of Fire Saga, med bland annat Will Ferrell och Rachel McAdams, och där även Pierce Brosnan och Mikael Persbrant figurerar i rollistan, är helt ok underhållning.

Ipad-försäljningen viktigare nyhet än Tjernobyl

I Akira Kurosawas episodfilm "Akira Kurosawas drömmar" exploderar ett kärnkraftverk i närheten av Fujiyama. Vulkanen är eldröd, över jorden sveper moln av plutonium-239, strontium-90 och celsium-137. Under tiden dricker man te, pratar om sina angelägenheter, grälar kysser varandra, ingen vet ännu att alla redan är dödsdömda. 
Den osynliga döden kryper in i deras blod, i deras hjärnor, i deras kroppar. Bara några oinvigda, några få atomfysiker, vet sanningen. En av dem tar sin portfölj full av tekniska dokument och ror ut på havet i en båt för att ta sitt liv av ånger. 

Så inleds nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs roman "Bön för Tjernobyl". För en tid sedan såg jag tv-serien "Chernobyl" som regisserats av Johan Renck. I eftertexterna finns dock inte Svetlanas namn med, trots att serien helt klart har inspirerats av boken. "Det är lite fräckt", konstaterar författaren i en intervju med Expressen.

Runt 1,5 miljoner människor har avlidit av följderna av kärnkraftsolyckan i april 1986. "Redan i Bibeln varnas det för Tjernobyl", skriver Aleksijevitj. Hon hänvisar till kärnkraftskatastrofen i Japan.
Om hur lätt det är att glömma, att förminska, om konsumtionens idioti.
Det ligger något mystiskt i det att samma dag som den japanska katastrofen inträffade så var den viktigaste händelsen på den amerikanska marknaden säljstarten för den nya versionen av iPad. Av dagens spetsteknologi förväntar sig människan endast bekvämlighet och komfort. Och marknaden investerar bara i det som ger omedelbar avkastning. Vår "konsumtion" växer i det oändliga, och just detta kallar man framsteg. Utvecklingen av mordvapen, det kallar man också framsteg. 

Hon skriver också om apatin och handlingsförlamningen som följde i katastrofens spår.
Filosoferna och författarna teg när det inte längre gick att gå i kulturens och traditionernas spår. Det mest intressanta den första tiden var att samtala med gamla bönder, inte med vetenskapsmän, ämbetsmän och militärer med en massa guld på axelklaffarna. Bönderna hade varken läst Tolstoj eller Dostojevskij, men på något vis hade deras oförstörda medvetande tagit till sig den nya världsbilden. 

Allmänheten i Ukraina, där Tjernobyl ligger, och Vitryssland, som drabbades hårdast av olyckan, hade uppfattningen att de sovjetiska kärnkraftverken tillhörde de säkraste i världen. Vi får av Svetlana Aleksijevitj höra berättelser om hur sanerare cyniskt tvingas upp på den förstörda reaktorns tak, hur saneringspersonalen som jobbat den första natten begår kollektivt självmord, hur fruar inför sina ögon ser hur deras män som arbetat vid katastrofplatsen förvandlas till oigenkännliga monster.

"Tjernobyl var ett dråpslag mot Guds hela vackra värld", skriver författaren. Men dråpslaget var inte känt eller erkänt till en början. Politbyrån förminskade det hela och belade ärendet med sträng sekretess.
"Radioaktivitet är inget märkvärdigt. Kvällen efter ett atombombsprov drack vi varsin butelj rödvin på testplatsen. Det bekom oss inte ett dyft", uttryckte en general i politbyrån under ett möte. 

Lillan rider på kattens rygg

Konstnären Ivar Arosenius skrev barnboken Kattresan kort tid före hans alltför tidiga död 1909. Arosenius dog i sviterna av sin blödarsjuka vid hemmet i Älvängen.
Boken om Lillan och hennes resa med en katt skrev han med tanke på sin dotter Eva som var förebilden till berättelsen.
Kattresan är skriven på rim och handlar om Lillan som träffar på en katt. De båda blir kompisar och Lillan får rida på kattens rygg. Tillsammans är de med om en rad äventyr. Bland annat stöter de på en rad olika djur.
Kul berättat med fina naiva bilder.
Boken finns i Litteraturbanken.

Hur Sture förvandlades till Quick

Sveriges värsta seriemördare någonsin eller den präktigaste rättsskandalen? Sture Bergwall togs 1991 in på den psykiatriska avdelningen på Säters sjukhus efter ett misslyckat rån. Där blev han sittande, ensam, apatisk och utan livslust. Den enda vännen hade han i en kvinnlig skötare. Uttråkad började han en dag berätta för henne att han kanske gjort sig skyldig till hemska saker. I en tidning läste han så om pojken Johans försvinnande i Sundsvall i början av 1980-talet. Detta är berättelsen om hur Sture blev Thomas Quick.
Från att ha varit ingen blev han allt på Säter. Ständigt försedd med benso berättade han den ena makabra detaljen efter den andra. Han berättade till och med att han blivit matad kött från sin styckade lillebror och att morden han senare begick var ett sätt att reparera skadan han åsamkat sin bror.
Thomas Quick hade suttit kvar hela livet på Säter om det inte varit för en man, journalisten Hannes Råstam. Han började intressera sig för fallet och att det egentligen inte fanns ett enda tekniskt bevis mot Quick. Han träffade på poliser som hoppat av polisutredningen som de betraktade som en fars. Quick vallades och vallades på ett så demonstrativt sätt att han med tiden sökte upp svaren så att de passade med detaljerna i morden.
Bakom denna vallning stod personalen på den psykiatriska avdelningen på Säter. Gruppen jobbade med så kallade bortträngda minnen och leddes av den beryktade Margit Norell. Det hela beskrivs i böckerna som skrivits och i filmen som en sekt.
David Dencik spelar Thomas Quick, Jonas Karlsson Hannes Råstam och Alba August spelar researchern Jenny Kuttim. 

Tonåringar flyr från dysfunktionella familjer

En fin tonårsförälskelse som bottnar i fruktansvärda omständigheter. Sophie Nelisse och Josh Wiggins spelar tonåringarna i detta drama. Casey har precis flyttat med sin pappa till en avlägsen trakt i Kanada. Här möter hon Jonas som bor med sin dysfunktionella familj på en gård. Dysfunktionellt har också Casey det med en pappa som misshandlar henne. Pappan som spelas av Bill Paxton är en korrumperad polis med stort kontrollbehov.
Casey och Jonas börjar umgås med varandra och blir snart förälskade. Den kontrollerande pappan som blir ännu mer odräglig när han dricker gillar inte deras umgänge. En dag när pappan slår Caseykommer Jonas till undsättning men blir nästan dränkt i en vattentunna på kuppen.
Då bestämmer sig Jonas för att Casey inte kan leva i denna destruktiva miljö längre.
Tillsammans flyr de och med sig har de en väska med knarkpengar som de tagit från Caseys pappa.
Snart är dock pappan dem på spåren och det kommer givetvis sluta allt annat än lyckligt.

Kung i Boca men Gud i Napoli

” Ni har missat något! ”.
 Så stod det på en paroll på kyrkogården i Neapel när Napoli vunnit sitt första italienska mästerskap någonsin. Bedriften var till stor del en skitig kille från Buenos Aires i Argentina, Diego Armando Maradona.
Som liten önskade han sig endast en leksak, en fotboll. Talangen var gränslös. Var han kung i Buenos Aires så var han en Gud Napoli. Dokumentären skildrar hans fantastiska fotbollsliv men också hans fall som skyndades på genom sitt tycke för kvinnor, samröre med camorran där familjen Giuliano försedde honom med kokain.

Börjar i dur men slutar i moll

I koreanska "Parasit" stöter vi på en riktig skojarfamilj. Sonen Ki Woo får genom en kamrat arbete på falska grunder hos en rikemansfamilj. Sonen Ki ska jobba som privatlärare åt dottern i familjen. Snart infiltrerar denna familj av dekadenta skojar den rika familjen och en efter en skaffar sig ett arbete hos dem. Filmen har till en början en humoristisk grundton men utvecklas efterhand till en mer obehaglig historia.
Har inte tidigare kollat på många koreanska filmer men denna pärla är väl värd sina fyra Oscar.

Lolita - Inte så obscen som man kan tro

En av de mest kontroversiella romanerna någonsin kunde ha gått den stora massan obemärkt förbi. Om det inte var för Graham Greene som 1955 rekommenderade "Lolita" av Vladimir Nabokov som ett julklappstips.
Boken sågs av många som "ren ohämmad pornografi" eller "förmodligen den snuskigaste bok". Men faktum är att inte ett obscent ord förekommer i texten. Det är klart att man förstår kritiken och bekymret kring denna bok, den handlar trots om en äldre man som utan omsvep bekänner sin pedofili, eller sin kärlek till nymfetter som han väljer att kalla det.
Huvudpersonen, karaktären Humbert Humbert, träffar under en rundresa på en kvinna. I dennes trädgård upptäcker han så den just blivna tonåringen Dolores Haze, eller Lolita som han väljer att kalla henne.
Humbert börjar rätt så omgående med ett rävspel som går ut på att han lite senare väljer att gifta sig med mamman för att komma nära dottern. Inget övergrepp under giftermålet, bortsett från hans trånsjuka begär till denna 12-åring.
I en dagbok beskriver han sin perversa kärlek och denna dagbok hittas en dag av mamman. Hon får givetvis sin livs chock och springer ut i gatan där hon blir påkörd av en bil och dör.
Manegen blir således krattad för Humbert som skaffar sig en täckmantel som pappa till Dolores, när han i själva verket blir hennes älskare.
Förutom det uppenbara blir jag inte så förfärad av romanen. Nabokov beskriver inte på något sätt Humbert som en hjälte. Istället väcks ens avsky för denne mans tankesätt. Nabokov själv var bekymrad över kritiken. Till Graham Greene skrev han:
"Det sorgliga är att om jag gjort Lolita till pojke, ko eller cykel, skulle filistéerna aldrig ha reagerat. Å andra sidan meddelar Olympia Press att amatörer är besvikna över vilken tam vändning berättelsen tar i andra delen och inte köper den".