En av de mest kontroversiella romanerna någonsin kunde ha gått den stora massan obemärkt förbi. Om det inte var för Graham Greene som 1955 rekommenderade "Lolita" av Vladimir Nabokov som ett julklappstips.
Boken sågs av många som "ren ohämmad pornografi" eller "förmodligen den snuskigaste bok". Men faktum är att inte ett obscent ord förekommer i texten. Det är klart att man förstår kritiken och bekymret kring denna bok, den handlar trots om en äldre man som utan omsvep bekänner sin pedofili, eller sin kärlek till nymfetter som han väljer att kalla det.
Huvudpersonen, karaktären Humbert Humbert, träffar under en rundresa på en kvinna. I dennes trädgård upptäcker han så den just blivna tonåringen Dolores Haze, eller Lolita som han väljer att kalla henne.
Humbert börjar rätt så omgående med ett rävspel som går ut på att han lite senare väljer att gifta sig med mamman för att komma nära dottern. Inget övergrepp under giftermålet, bortsett från hans trånsjuka begär till denna 12-åring.
I en dagbok beskriver han sin perversa kärlek och denna dagbok hittas en dag av mamman. Hon får givetvis sin livs chock och springer ut i gatan där hon blir påkörd av en bil och dör.
Manegen blir således krattad för Humbert som skaffar sig en täckmantel som pappa till Dolores, när han i själva verket blir hennes älskare.
Förutom det uppenbara blir jag inte så förfärad av romanen. Nabokov beskriver inte på något sätt Humbert som en hjälte. Istället väcks ens avsky för denne mans tankesätt. Nabokov själv var bekymrad över kritiken. Till Graham Greene skrev han:
"Det sorgliga är att om jag gjort Lolita till pojke, ko eller cykel, skulle filistéerna aldrig ha reagerat. Å andra sidan meddelar Olympia Press att amatörer är besvikna över vilken tam vändning berättelsen tar i andra delen och inte köper den".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar