Runt 1930 skrev han sina första noveller. Precis innan andra världskrigets utbrott åkte han med en ångare till Sydamerika. När han hörde om det stora kriget i Europa beslutade han sig för att vänta i Buenos Aires till läget lugnat ned sig. I Argentina stannade han till 1963, på gränsen till armod.
I Sverige blev Gombrowicz uppmärksammad med sina pjäser av regissörer som Alf Sjöberg och Ingmar Bergman.
Novellen Råttan är en märklig upplevelse. Den är skriven som en svart saga. Den handlar om Huliganen, vars mord var "bullrande, frejdiga, yviga och ljudliga". En sak älskar han, och det är Majsan, som han sjunger skräniga visor om. En person retar sig på Huliganen, och det är domaren Knasterkvist.
Jag förstår inte hur detta kan tolereras. Det mördas mitt på ljusan dag. Det vältras och slås sönder. Det slås runt på krogarna. Och sjungandet, ack, detta sjungande, dessa vrål, dessa eviga klagosånger och ylanden. Och denna Majsan, denna Majsan.
Knasterkvist beslutar sig för att ta lagen i egna händer och gillrar en fälla åt Huliganen. Fällan fungerar! Efter ett par timmars arbete lyckas Knasterkvist på något vis släpa dråparens kroppshyddan till hans gamla gård och dess avsides belägna källare.
På olika sätt försöker Knasterkvist bryta ner Huliganen, men alla försök verkar fruktlösa. Då får han syn på en råtta...
En svart humoristisk och bra novell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar