Bisarr bok om gubbar och sovande flickor

Den här boken liknar knappast något annat. Nobelpristagaren Yasunari Kawabatas sena mästerverk "Huset med de sovande skönheterna" är unik i sitt slag när det gäller handling. Den handlar om ett hus nära havet där äldre män går för att tillbringa natten med sovande (läs drogade) flickor. En anledning till besöket är för gubbarna att behålla sin virilitet och komma ihåg sin ungdom. En av männen som besöker huset är 67-årige Eguchi.
Vid första besöket får han förmaningar från den kvinnliga föreståndaren.
Gör nu inte några dumheter. Det går inte för sig att stoppa fingrarna i munnen på flickan. Hon som sover. 
Flickorna som sover står helt till gästernas förfogande. De får dock inte ligga med dem.
En flickkropp är ingenting man kan förstå genom att betrakta den, bara genom att ligga stilla bredvid den. Man kan inte jämföra ett kameliaträd med den flicka. Det som strömmade från hennes arm till djupt innanför Eguchis ögonlock var livets egen ström, livets pulsering, livets lockelse och för gubben var det själva livets återfödelse. 

För Eguchi är vistelserna i huset ett himmelrike. Under sina besök minns han tillbaka.
När han var här i huset tycktes det honom att en ung flickas sovande, aningslösa ansikte var det vackraste som fanns. Var det samtidigt hela den lycka, den tröst som världen kunde ge?

Gubben Eguchi kan tyckas skrupelfri men vet om sitt fördärv.
Att ligga bredvid en flicka som sövts var ju också det utan tvivel något ont. 
Man kanske inte behöver poängtera att besöken i huset kommer ta en ända med förskräckelse.