David Bowie ”The Man Who Sold The World”

 

Picassos första kända målning

 Le petit picador jaune är en olja på trämålning av den spanska konstnären Pablo Picasso, som han skapade 1889 vid åtta års ålder. Det anses vara det tidigast kända överlevande arbetet av konstnären. 

Picassos Last Stand -dokumentär

 

Pablo återupplivades av en rökpuff

 Pablo Picasso föddes den 25 oktober 1881 i Malaga i Spanien. När han kom till världen var han så letargisk att man trodde han var dödfödd. Picasso berättade själv att han återupplivades av en rökpuff från sin farbror Salvadors cigarr. 

Pablo Picasso ”Femme Accroupie”

 

Målningen på sin 27-åriga älskarinna Jacqueline Roque av den då 72-årige Pablo Picasso inbringade 32,5 miljoner dollar på auktionen som hölls 2018 på auktionsfirman Christie’s i Rockefeller Center, New York.

Cormac McCarthy ”Blodets Meridian”

 

Snake Eyes

 

Trädgårdsgatan

 

A Rainy Day In New York

 

The Posies ”Frosting On The Beater”

 

A History Of Violence

 

Oasis ”Definitely Maybe”

 

The Jam ”In The City”

 

The Smiths ”Meat Is Murder”

 

Inga ålar har skönjats

 Ingen levande vuxen ål har setts i Sargassohavet?

Varför väljer ålen Sargassohavet för att fortplanta sig och sedan dö?

Bara en spillra kvar av ålen

 

Svenska och europeiska ålar följer golfströmmen mot Azorerna på sin väg mot lekområdet i Sargassohavet. Det kan nu en grupp internationella forskare slå fast efter att ha märkt över 700 ålar. Undersökningen ger svaret på ett över 100 år gammalt mysterium.

Ålen leker och fortplantar sig i Sargassohavet, ett stort område i västra Atlanten. Det har man vetat i hundra år, men hur de tar sig dit har varit en gåta.

– Ingen har kunnat se vilken väg de tar, eller hur de beter sig under den här vandringen, säger Håkan Westerberg vid Sötvattenslaboratoriet vid SLU som varit en av forskarna i projektet.

Följer golfströmmen

Nu har Håkan Westerberg och Niklas Sjöberg vid SLU tillsammans med forskare från flera länder kunnat lösa det mysteriet. Genom att märka över 700 ålar, varav 200 i Sverige, med satellitsändare och märken har forskarna för första gången kunnat se vilken väg ålarna tar. De svenska ålarna följer helt oväntat först den norska kusten för att sedan simma mot golfströmmen mot Azorerna där de möter alla andra europeiska ålar på väg västerut.

– Det är en ganska ny insikt. Vi har inte kunnat följa dem tidigare så långt och så länge. Det är ny teknik som har gjort det här möjligt, säger Håkan Westerberg.

Många slukas av hajar

Sensorer på ålarna har även visat hur djupt de simmat, och det har också avslöjat helt okända sidor hos ålen. På natten simmar ålarna närmare ytan (100-200 meters djup) och på dagen på närmare 1.000 meters djup. Det kan vara ett sätt att undvika rovfiskar. För det är en svår resa. Mellan hälften och två tredjedelar blir uppätna på vägen av hajar och rovfiskar.

– Det är en förvånansvärt stor andel som blir uppätna på vägen.

Resan längre än man trott.

Sändarna avslöjade ytterligare en överraskande sak om ålarnas vandring. Resan tar mycket längre tid än man trott. Inte bara från höst till vår, utan mer än ett helt år.

– Det som är mest förvånande är att det tar så lång tid för ålen att komma över till lekområdet. Man har tidigare trott att de lämnar Europa på hösten och så leker de på våren, men det verkar alltså kunna ta mer än ett år för en stor del av de här ålarna.

Svenska ålar extra värdefulla

Ålen är nästan utrotad, bara en spillra finns kvar. Forskare uppskattar att upp till 95 och 99 procent av ålarna har försvunnit. Fiske och kraftverk har bidragit till nedgången. Därför sätter man ut ålyngel i stor skala för att stärka bestånden. Genom att nu kartlägga vandringsvägen kan forskarna visa att de svenska ålarna klarar sig bättre än andra. De väljer en säkrare väg med färre rovfiskar och färre äts upp på vägen.

– Det gör att våra ålar kanske är mer betydelsefulla för artens överlevnad än vi trott tidigare.

Navigeringen olöst fråga

Så nu har forskarna alltså knäckt gåtan om vilken väg ålarna tar. Men en gåta återstår. Hur ålarna navigerar och hittar till Sargassohavet på andra sidan Atlanten.

– Det är en av de frågor vi hoppas kunna svara på i framtiden. Det är ingen som kan ge svaret på det. Det är fortfarande en av de stora gåtorna, säger Håkan Westerberg.

Lemonheads ”It’s A Shame About Ray”

 

Len Brown ”Möten med Morrissey”

 

The Smiths ”S/T”

 

Platon - "Okunskap är roten till allt ont"

 

Platon i korthet:

Födelseort: Aten, Grekland.

Studier: Studerade hos samtidens kända filosofer, bland andra den nära vännen Sokrates.

Jobb: Filosof, författare, privat-lärare och vägledare.

Mest kända verk: Staten (ca 380 f.Kr.) och Apologin, också känd som Sokrates försvarstal (ca 400 f.Kr.).

Civilstånd: Ogift.

Platon: De viktigaste tankarna

Den sanna verkligheten finns!
På Platons tid menade filosoferna att den objektiva verkligheten inte fanns. De ansåg att allt låg i betraktarens öga.

Platon höll inte med. Verkligheten finns. Men på samma sätt som en handritad cirkel aldrig kan vara perfekt är den verklighet vi uppfattar också ofullständig.

Insikt leder till verkligheten
Platon hävdade att människor har svårt att erkänna den sanna verkligheten, som existerar endast som idé, eftersom de lever i den imperfekta, fysiska världen.

Han menade att människor var som fångar bakbundna i en mörk håla, där de såg skuggbilder av verkligheten.

Endast genom kunskap kan människan närma sig sanningen.

Staten ska främja sanningen
Platon menade att samhället skulle inrättas så att människor hade så stor chans som möjligt att leva i enlighet med sanningen.

Detta krävde en sträng hierarki. Staten skulle därför byggas upp som en kropp där varje del hade sin bestämda plats och roll.

Hantverkare och andra vanliga arbetare motsvarade magen. Gruppen skulle arbeta och tillgodose folkets fysiska behov. Soldater, eller väktare som Platon kallade dem, var bröstet som stod för mod. De skulle försvara staten med vapen.

Överst i hierarkin fanns filosoferna. De utgjorde huvudet och bestämde över alla andra.

Härskarna hade stor makt eftersom folket i Platons rike skulle tjäna staten och inte tvärtom.

Till exempel tillhörde barnen samhället som i sin tur bestämde vilken roll de nya invånarna skulle ha.

Staten styrde även konsten. Exempelvis fick inte människans mer osympatiska sidor visas utan konstnärerna skulle visa ett idealsamhälle.

Kejsaren stängde Platons akademi för att den var hednisk

 

Platons akademi var inte en formell skola eller högskola i den mening vi känner till. Snarare var det ett mer informellt samhälle av intellektuella som delade ett gemensamt intresse för att studera ämnen som filosofi, matematik och astronomi. Platon ansåg att kunskap inte bara var ett resultat av inre reflektion utan i stället kunde sökas genom observation och därför läras ut för andra. Det var baserat på denna tro att Platon grundade sin berömda akademi.

Plats för Platons skola

Mötesplatsen för Platons akademi var ursprungligen en offentlig lund nära den antika staden Aten. Trädgården hade historiskt varit hem för många andra grupper och aktiviteter. Det hade en gång varit hem för religiösa grupper med sin lund med olivträd tillägnad Athena, gudinnan för visdom, krig och hantverk. Senare namngavs trädgården efter Akademos eller Hecademus, en lokal hjälte efter vilken akademin namngavs. I slutändan lämnades trädgården åt medborgarna i Aten för användning som gym. Trädgården var omgiven av konst, arkitektur och natur. Det var berömt utsmyckat med statyer, gravar, tempel och olivträd.

Platon höll  sina föreläsningar där i den lilla lunden, där senior- och juniormedlemmar i den exklusiva gruppen av intellektuella träffades. Det har antagits att dessa möten och läror använde flera metoder, inklusive föreläsningar, seminarier och till och med dialog, men primär instruktion skulle ha genomförts av Platon själv.

Akademiledare

En sida på akademin från School of Mathematics and Statistics University of St. Andrews, Skottland säger att Cicero listar ledarna för akademin upp till 265 f.Kr. som Democritus, Anaxagoras, Empedocles, Parmenides, Xenophanes, Sokrates, Platon, Speusippus, Xenocrates , Polemo, Crates och Crantor.

Efter Platon

Så småningom gick andra instruktörer med, inklusive Aristoteles , som undervisade vid akademin innan han grundade sin egen filosofiska skola i Lyceum. Efter Platons död överlämnades akademins drift till Speusippus. Akademin hade fått ett sådant rykte bland intellektuella att den fortsatte att verka, med stängningsperioder, i nästan 900 år efter Platons död. Den var värd för en lista över kända filosofer och intellektuella, inklusive Demokrit, Sokrates , Parmenides och Xenokrates. Faktum är att Akademins historia sträckte sig över en så lång period att forskare generellt gör en åtskillnad mellan Old Academy (definierad av Platons tid och hans mer omedelbara efterträdare) och New Academy (som börjar med ledningen av Arcesilaus).

Avslutande av akademin

Kejsaren Justinian I , en kristen, stängde akademin 529 e.Kr. för att vara hednisk.

Patrik Svensson "Ålevangeliet"

 

Historiens första kända pandemi - I Rom?

 DEN FÖRSTA RIKTIGT märkbara vändningen skedde under Marcus Aurelius regering (161–180) och de kommande århundraden, som också står i fokus för Harpers studie, bevittnade en av de mest dramatiska perioderna av klimatförändring under hela holocen. År 165 utbröt den antoninska pesten, enligt Harper mest troligen orsakad av smittkoppor, och som enligt hans beräkningar krävde uppemot sju miljoner liv, motsvarande runt 20 procent av befolkningen. Med sina globala förgreningar och effektiva kommunikationsnät hade Rom skapat en ekologisk grund för historiens första kända pandemi. Slumpmässiga ögonvittnesskildringar berättar om dess framfart genom imperiet, från Aquileia, till Nildeltat, Gallien och Germanien. I Athen sänktes kraven för att väljas in i rådet på Areopagen, eftersom man inte lyckades fylla det på annat sätt medan en inskrift från Ostia vittnar om hur en grupp österländska köpmän blivit kraftigt reducerad och därmed hade svårt att betala sin tullavgift. Jordbrukets rytmer kom ur balans och en finansiell kris utbröt. Befolkningsminskningen märktes genom den militära rekryteringskrisen; det blev helt enkelt svårare att rekrytera soldater och incitamenten behövde bli mer lukrativa. Den romerska expansionen, som hade byggt på en ständig befolkningstillväxt, avstannade. Pandemin ledde dock inte till rikets sönderfall, även om kejsardömet inte fullt ut nådde samma dominerande ställning som förut.

Commodus avslutade kriget

 Commodus avslutade kriget mot de germanska stammarna och återvände till Rom. 

Romarriket

 

Commodus- Den enda kejsaren som kämpat som gladiator på Collosseum

 Commodus (/ˈkɒmədəs/; ^{31 August 161 – 31 December 192) was Roman emperor jointly with his father Marcus Aureliusfrom 176 until his father's death in 180, and solely until 192. His reign is commonly considered to mark the end of the golden period of peace in the history of the Roman Empire known as the Pax Romana.}

He accompanied his father, Marcus, during the Marcomannic Wars in 172 and on a tour of the Eastern provinces in 176. He was made the youngest consul in Roman history in 177 and elevated to co-augustus with his father, having been given the title imperator in 176.

During his solo reign, the Empire enjoyed a period of reduced military conflict compared with the reign of Marcus Aurelius, but intrigues and conspiracies abounded, leading Commodus to an increasingly dictatorial style of leadership that culminated in a god-like personality cult, with him performing as a gladiator in the Colosseum. 

In April 175, Avidius Cassius, Governor of Syria, declared himself Emperor following rumours that Marcus Aurelius had died. Having been accepted as Emperor by Syria, Judea and Egypt, Cassius carried on his rebellion even after it had become obvious that Marcus was still alive. During the preparations for the campaign against Cassius, Commodus assumed his toga virilis on the Danubian front on 7 July 175, thus formally entering adulthood. Cassius, however, was killed by one of his centurions before the campaign against him could begin.

Upon his ascension, Commodus devalued the Roman currency. He reduced the weight of the denarius from 96 per Roman pound to 105 per Roman pound (3.85 grams to 3.35 grams). He also reduced the silver purity from 79 percent to 76 percent – the silver weight dropping from 2.57 grams to 2.34 grams. In 186 he further reduced the purity and silver weight to 74 percent and 2.22 grams respectively, being 108 to the Roman pound. ^{His reduction of the denarius during his rule was the largest since the empire's first devaluation during Nero's reign.}

^{Whereas the reign of Marcus Aurelius had been marked by almost continuous warfare, Commodus' rule was comparatively peaceful in the military sense, but was also characterised by political strife and the increasingly arbitrary and capricious behaviour of the emperor himself. In the view of Dio Cassius, his accession marked the descent "from a kingdom of gold to one of iron and rust".}

^{Despite his notoriety, and considering the importance of his reign, Commodus' years in power are not well chronicled. The principal surviving literary sources are Herodian, Dio Cassius (a contemporary and sometimes first-hand observer, Senator during Commodus' reign, but his reports for this period survive only as fragments and abbreviations), and the Historia Augusta (untrustworthy for its character as a work of literature rather than history, with elements of fiction embedded within its biographies; in the case of Commodus, it may well be embroidering upon what the author found in reasonably good contemporary sources).}

^{He then returned to Rome and celebrated a triumph for the conclusion of the wars on 22 October 180. Unlike the preceding Emperors Trajan, Hadrian, Antoninus Pius and Marcus Aurelius, he seems to have had little interest in the business of administration and tended throughout his reign to leave the practical running of the state to a succession of favourites, beginning with Saoterus, a freedman from Nicomedia who had become his chamberlain.}

^{Dissatisfaction with this state of affairs would lead to a series of conspiracies and attempted coups, which in turn eventually provoked Commodus to take charge of affairs, which he did in an increasingly dictatorial manner. Nevertheless, though the senatorial ordercame to hate and fear him, the evidence suggests that he remained popular with the army and the common people for much of his reign, not least because of his lavish shows of largesse (recorded on his coinage) and because he staged and took part in spectacular gladiatorial combats.}

^{As he was physically strong, his chief interest was in sport: he took part in horse racing, chariot racing, and combats with beasts and men, mostly in private but also on occasion in public.}

^{In the spring of 190, Rome was afflicted by a food shortage, for which the praefectus annonae Papirius Dionysius, the official actually in charge of the grain supply, contrived to lay the blame on Cleander. At the end of June, a mob demonstrated against Cleander during a horse race in the Circus Maximus: he sent the Praetorian Guard to put down the disturbances, but Pertinax, who was now City Prefect of Rome, dispatched the Vigiles Urbani to oppose them. Cleander fled to Commodus, who was at Laurentum in the house of the Quinctilii, for protection, but the mob followed him calling for his head.}

^{At the urging of his mistress Marcia, Commodus had Cleander beheaded and his son killed. Other victims at this time were the praetorian prefect Julius Julianus, Commodus' cousin Annia Fundania Faustina, and his brother-in-law Mamertinus. Papirius Dionysius was executed, too.}

^{In opposition to the Senate, in his pronouncements and iconography, Commodus had always stressed his unique status as a source of god-like power, liberality, and physical prowess. Innumerable statues around the empire were set up portraying him in the guise of Hercules, reinforcing the image of him as a demigod, a physical giant, a protector, and a warrior who fought against men and beasts (see "Commodus and Hercules" and "Commodus the Gladiator" below). Moreover, as Hercules, he could claim to be the son of Jupiter, the supreme god of the Roman pantheon. These tendencies now increased to megalomaniacal proportions.} 

^{Thus, he presented himself as the fountainhead of the Empire, Roman life, and religion. He also had the head of the Colossus of Nero adjacent to the Colosseum replaced with his own portrait, gave it a club, and placed a bronze lion at its feet to make it look like Hercules Romanus, and added an inscription boasting of being "the only left-handed fighter to conquer twelve times one thousand men".}

^{In November 192, Commodus held Plebeian Games, in which he shot hundreds of animals with arrows and javelins every morning, and fought as a gladiator every afternoon, winning all the fights. In December, he announced his intention to inaugurate the year 193 as both consul and gladiator on 1 January.}

^{At this point, the prefect Laetus formed a conspiracy with Eclectus to supplant Commodus with Pertinax, taking Marcia into their confidence. On 31 December, Marcia poisoned Commodus' food but he vomited up the poison, so the conspirators sent his wrestling partner Narcissus to strangle him in his bath. Upon his death, the Senate declared him a public enemy (a de facto damnatio memoriae) and restored the original name of the city of Rome and its institutions. Statues of Commodus were demolished. His body was buried in the Mausoleum of Hadrian.}

^{Cassius Dio, a first-hand witness, describes him as "not naturally wicked but, on the contrary, as guileless as any man that ever lived. His great simplicity, however, together with his cowardice, made him the slave of his companions, and it was through them that he at first, out of ignorance, missed the better life and then was led on into lustful and cruel habits, which soon became second nature."}

^{After repeated attempts on Commodus' life, Roman citizens were often killed for making him angry. One such notable event was the attempted extermination of the house of the Quinctilii. Condianus and Maximus were executed on the pretext that, while they were not implicated in any plots, their wealth and talent would make them unhappy with the current state of affairs. Another event—as recorded by the historian Aelius Lampridius—took place at the Roman baths at Terme Taurine, where the emperor had an attendant thrown into an oven after he found his bathwater to be lukewarm.}

As a gladiator

Commodus also had a passion for gladiatorial combat, which he took so far as to take to the arena himself, dressed as a secutor. ^{The Romans found Commodus' gladiatorial combats to be scandalous and disgraceful.According to Herodian, spectators of Commodus thought it unbecoming of an emperor to take up arms in the amphitheater for sport when he could be campaigning against barbarians among other opponents of Rome. The consensus was that it was below his office to participate as a gladiator.}

^{In the arena, Commodus' opponents always submitted to the emperor; as a result he never lost. Commodus never killed his gladiatorial adversaries, instead accepting their surrenders. His victories were often welcomed by his bested opponents, as bearing scars dealt by the hand of an Emperor was considered a mark of fortitude. Citizens of Rome missing their feet through accident or illness were taken to the arena, where they were tethered together for Commodus to club to death while pretending they were giants.Privately, it was also his custom to kill his opponents during practice matches.[clarification needed] For each appearance in the arena, he charged the city of Rome a million sesterces, straining the Roman economy.}