Zweigs Utopia räcker inte

”Vad betyder mitt arbete? Vad betyder något mot denna verklighet?”

Den österrikiske författaren Stefan Zweig lever i landsflykt undan Hitlers terror i Europa. Han har tillsammans med astmasjuke hustrun Lotte tagit sin tillflykt till de amerikanska kontinenterna. Han reser kontinuerligt mellan Buenos Aires, Rio de Janeiro och New York. Han gör vad han kan för att rädda judiska vännerna undan förföljelsen. Zweig är en märkt man och har drabbats av svår depression på grund av den föränderliga världen. Han har mött sitt utopia i Brasilien men får allt svårare att se ljust på tillvaron.

I sitt spartanskt inredda hem i Petropolis beslutar sig Zweig och hans hustru i februari 1942, medan andra världskriget rasar för fullt, för att ta gift. Deras döda kroppar hittas av hushållerskan. Alldeles nyligen har Zweig skickat manuskriptet till Världen av igår till sin förläggare. Där redogör han för sina minnen. Boken blev en bästsäljare.

Regissören Maria Schrader har gjort en finstämd och sorglig film med bra prestationer av Josef Hader och Aenne Schwarz i huvudrollerna.

Undersökte brasiliansk fotbollskultur

”Har du ett lag”? Frågan från portvakten på Rui Dois de Dezembro förvånar journalisten Henrik Brandao Jönsson. Han har bott i huset i Rio de Janeiro länge men aldrig kommit sina grannar direkt nära. När det går upp för portvakten att håller på Botafogo, den minsta av Rios fyra klubbar, blir situationen en helt annan. Han får respekt.

”Det hade ingen betydelse att jag höll på bohemklubben Botafogo, och att han själv hejade på Flamengo, Brasiliens största klubb. Jag var inte längre en anonym gringo. Jag hade bekänt färg. Jag hade en klubb”.

Få länder har utvecklats lika snabbt under 2000 talet som Brasilien. När jag flyttade hit hade södra halvklotet största land en av världens högsta utlandsskulder, arbetslösheten var utbredd och våldet skördade fler offer än Irakkriget. Nu lånar Brasilien ut pengar till europeiska centralbanken, erbjuder jobb åt arbetslösa portugiser och avväpna sina favelor. 

Jönsson skriver om den brasilianska fotbollshistorien. Stjärnor som Pele och Garrincha. Riktigt intressant blir det när Henrik blir mer personlig, som episoden när han får åka med Corinthians supporterbussen till en match mot Botafogo-SP, hjälten Socrates gamla lag. Han har hamnat hos ett riktigt järngäng och blir snart trakasserad.

Supportrarna ” hökarna ” ska enligt polisen har samröre med PCC, Brasiliens största och mest våldsamma brottssyndikat. Henrik förstår snart att det är en invigningsrit han ska genomgå. Han vinner respekt när han får frågan om han känner till Nem och svarar ja. Nem är en av Brasiliens mest ökända kokainkungar. Snart efteråt blir det lite hotfullt när han nobbar en lina kokain. Han inser att han ånyo riskerar att bli bussens hackkyckling när han pressas att säga att han är ”boiola”, bög. Han vägrar och fräser ifrån: ”Alltså, nu får ni ge er. Mitt namn är inte gringo. Jag heter Henrique och bor i Rio sedan tio år tillbaka. Jag pratar flytande portugisiska, har rest mycket mer i Brasilien än de flesta av er och är gift med en brasilianska. Min dotter är född i Rio och nu är jag här för att skriva ett kapitel om Democracia Corinthiana. Kan ni respektera det?”. Då blir det tyst i bussen.

Respekt Henrik.

Corinthians sätt att ta sig in på arenan är lite speciellt. De slår ner en familj som är iklädda Botafogos färger, rusar ur bussen och rånar svartabörshajar på deras biljetter. När de rånar en popcornförsäljare känner Henrik att han fått nog.

”Drogerna, våldet och kvinnosynen. Av någon anledning är det just här set tar definitivt stopp för mig. De som säljer popcorn i Brasilien tillhör de fattigaste i samhället. De rånar man inte”. 

Precis som Brasilien har förändrats (läs Stefan Zweig) så började faktiskt Democracia Corinthiana med stolthet.

”Det var det största jag varit med om. Vi upprättade en egen liten demokrati, mitt i en högerextrem militärdiktatur. Det råder inga tvivel om att vi som populära förebilder, i en folklig fotbollsklubb, bidrog till att sprida de demokratiska idéerna. Vi stod nära det då unga Arbetarpartiet och drog in pengar till Lukas första valkampanj och 20 år senare blev han presidebt”, sa Socrates i sin sista i tervju. Snart efteråt dog han, svårt alkoholiserad.

"Skriv som om du vore döende"

Annie Dillards bok "Det skrivande livet" är ingen handbok i att lära sig skriva. Hon skriver poetiskt om konsten att sätta ord på papper.
"Skriv som om du vore döende. Föreställ dig samtidigt att du skriver för en publik bestående uteslutande av obotligt sjuka. Det är trots allt så det är. Om du visste att du skulle dö snart, vad skulle du börja skriva? Vad skulle du säga till en döende människa, vad skulle inte vara stötande i hela sin trivialitet?

Den amerikanske poeten Annie Dillard började, efter att hon varit nära att dö i en lunginflammation, att skriva om det hon läste och upplevde i naturen. Dessa anteckningar blev grunden till Livet vid ån som hon vann Pulitzerpriset med 1975.

Dillard skriver i inledningen av boken om komplexiteten att skriva.
"Att sätta samman en bok är intressant och stimulerande. Det är tillräckligt svårt och komplicerat för att ta hela din intelligens i anspråk. Det är livet när det är som friast".
Hon skriver vidare att "avigsidan av den friheten är förstås att ditt arbete är så meningslöst, så helt och hållet för din egen skull och så värdelöst för världen, att ingen förutom du bryr sig om ifall du gör det bra, eller alls".

En del stora författare "namedroppas".
"Thomas Mann var ett under av produktivitet. Han arbetade heltid och skrev en sida per dag, med en sida per dag var han en av de mest produktiva skönlitterära författarna någonsin".
 "Jack London påstod sig skriva tjugo timmar om dygnet. Innan han började skriva införskaffade han University Of Californias litteraturlista och kursplan. Han ägnade ett år att läsa läroböckerna i filosofi och litteratur.
Annie Dillard reflekterar:
"Man skulle hellre läsa de här människorna, eller leva deras liv, än att vara deras fruar. Medan den danske aristokraten Wilhelm Dinesen hela daglarna sköt fåglar, drack brännvin, vilade och klädde sig inför kvällsmålet, hade han och hans fru tre barn som ännu inte var tre år fyllda. Det mellersta var Karen. 

Dillard poängterar vikten av att leva medvetet:
"Så vad ska jag göra den här förmiddagen? Hur vi lever våra dagar är förstås också hur vi lever våra liv. Vad vi gör med den här timmen, och den där, är det vi gör". 

Hon skriver också om att läsa:
"Varför läser vi om inte i hopp om att författaren ska förstärka och dramatisera våra dagar, upplysa och inspirera oss med visdom, mod och möjligheten till meningsfullhet, och ska tvinga på våra medvetanden de djupaste mysterier, så att vi åter får känna deras storhet och kraft?"

Hon utmanar om att utmana:
"Utmana. Undersök allt, intensivt och obevekligt. Utforska och sök varje föremål i ett konstverk. Lämna det inte, dröj inte vid det som vore det givet, följ det istället till du ser det i dess eget specifika och starka mysterium.
Beundra världen för att den aldrig tar slut för dig". 

Hon påminner om vikten av handling:
"Samla inte på dig något som verkar bra att ha till en senare del av boken eller till en annan bok, ge det, ge allt, ge det nu. Impulsen att spara något till en bättre plats senare är signalen att du ska använda det nu. Något mer kommer att infinna sig, något bättre. De här sakerna fylls på bakifrån, underifrån, som källvatten. På samma sätt är impulsen att hålla för sig själv det man lärt sig inte bara skamlig, den är destruktiv. Allt du inte villigt och rikligt ger går förlorat för dig. Du öppnar ditt kassaskrin och möts av aska.

Författaren Elin Boardy ger genom sin text i efterordet goda råd.
"Börja bara, det är en rad av ord, den börjar här och den tar dig någonstans. Vart du ska blir inte synligt förrän du börjat. Det är det skrivande livet". 

Högintensivt om juvelerare i New York

Adam Sandler är kungen av postpubertala (nytt ord) komedier. I Uncut Gems gör han något helt annat. Eller inte. För vi känner igen Adam. Råmaterialet finns där och även fast det är ett drama så skrattar man när man ser honom.

Sandler spelar juveleraren Howard Ratner. Stereotypiskt nog är han jude och verksam i New York. Han är högljudd och gapig och otrogen mot sin fru. För Howard är det dealar som gäller.

Redan tidigt i filmen börjar stressen. Han har stora skulder och är jagad av indrivare. Howard har dock ett ess i rockärmen. Ett stycke sten som gömmer skinande opaler. Stenen kommer från en gruva i Etiopien och kan bli lösningen på Howards alla problem. Men tiden är knapp. 

Är då filmen så bra som recensionerna säger? Nja, jag tycker inte det.

CL 2003:Milan-Juventus 3-2 str

Finalen i Champions League 2003 var en helitalienska historia som ägde rum på engelsk mark, nämligen bestämt på Theatre Of Dreams, Old Trafford i Manchester. Ser man till helheten så var det ingen drömmatch mellan AC Milan och Juventus. För det kreativa och offensiva spelet stod Milan. De stod också för en stabil defensiv. Fegspel dominerade förlängningen och efter en relativt usel straffläggning kunde Shevcheno avgöra för Milan.

Nedan klipp på Andrei Shevchenko och fightern Gennaro Gattuso. 

Andrew Marr - Världshistoria del 12

 Erövringen av Sibirien ledde till det moderna Ryssland

Ivan den förskräcklige skapade det moderna Ryssland. 1550-talet kallades för den "lilla istiden", till och med Themsen frös till is. Handelsmagnater var Stroganovs. Kosacken Jermak tog anställning hos denna köpmansfamilj. Han handlade med pälsar och erövrade nya territorier åt Ivan. 1581 erövrade Jermak Kutjums huvudstad Sibir (Sibirien). Skjutvapen bidrog till segern och man fick genom erövringen av Sibirien 5 200 av Sibiriens finaste pälsar.
Jermak blev "prins av Sibirien". Han fick en rustning. Senare attackerades Jermak av Kutjum och Jermak dog. De följande 60 åren blev Sibirien ryskt. 80 procent av ryssarnas gas och kol och 90 procent av landets olja finns i Sibirien.

Under samma tidsepok hade Japan chansen att öppna sig mot Europa men sa nej. 1549 begav sig japanska missionärer, jesuiter, till Japan. I Japan härskade Tokugawa Ieyasu och han skulle komma att förfölja kristna i Japan. 1603 blev Ieyasu shogun. Han utnämnde sjöfararen William Adams till samuraj. Slottet i Osaka belägrades, kristna bannlystes och jesuiterna drevs ut ur Japan.
Det blev sakoku - Japan stängdes. Japans slutenhet gav landet 250 år av fred. Den japanska kulturen frodades.

I Europa skapades företag och handeln med kryddor gjorde köpmän rika. Muskot uppskattades mest, för en påse muskot kunde man köpa ett hus i London. England och Nederländerna såg möjligheterna och Brittiska ostindiska kompaniet och Nederländska ostindiska kompaniet bildades. Holländarna vann till sist slaget om muskothandeln.

Holländare fick också rättigheterna till Manhattan. 1637 köptes marken av Peter Wynant. 1607 grundades världens första börs i Amsterdam. Tulpaner blev världens första "spekulationsbubbla". Denna handel gjorde att börsen klappade ihop på fyra dagar, kapitalismen var född. Nya Amsterdam blev senare New York. 

Andrew Marr - Världshistoria del 11

Ny ekonomisk ordning - men genomsnittseuropéen lever i armod 

Vatikanen höll i mitten på 1500-talet på med sina avlatsbrev. En av frälsningsförsäljarna var Johan Tetzel. Påve Leo X höll på att bygga Peterskyrkan i Rom. 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser i Wittenberg. Luther ville ha en offentlig strid och ställde frågan "varför bygger inte påven Peterskyrkan med egna pengar?" 
Johan Gutenberg hade uppfunnit tryckkonsten och Luther fördömdes som kättare genom en påvlig bulla. Luther brände bullan och kallade påven för "antikrist".
Samtidigt var Karl V tysk-romersk kejsare. Han var den överlägset mäktigaste monarken i Europa. Luther fick med sig några nordtyska furstar och protestantismen uppstod.
1524 blev det våldsamma uppror i Centraleuropa, det blev krig mellan protestanter och katoliker. Dessa sidor krigade med varandra i 25 år, 11 miljoner människor dog i religionskrigen.

Det katolska Spanien finansierade krigen med guld från Amerika. 1532 intog Spanien Tawantinsuyu (Inkariket). Francisco Pizarro hade uppdrag att fånga inkahärskaren Atahualpa. Två världar kolliderade. Pizarro använde musköter och kanoner och tog Atahualpa som gisslan. Atahualpa var rasande då han såg sig som världens härskare. Spanjorerna erhöll en enorm lösensumma för Atahualpas frigivning. Denne konverterade under tvång, men garotterades ändå. Atahualpas rike föll sönder.

45 000 ton guld och silver skeppades till Spanien som blev ofantligt rikt. Den anspråkslösa potatisen fanns i Peru, och skulle senare bli mer värdefull än guld och silver. Detta var en blodig historia och dess konsekvenser följer oss än idag.

Andrew Marr - Världshistoria del 10

Stora döden kommer till Europa

På 1300-talet härjade Digerdöden i Europa. Pesten kom till Europa med råttor på fartygen. Plötsligt blev flödet av varor och människor livsfarligt.
Mellan Venedig och Kairo bedrevs handel. Den afrikanska kungen Mansa Musa regerade över Maliriket. Han gjorde pilgrimsresa till Mecka. I Maliriket var det råvaran guld som gällde. Man kan säga att Maliriket var ett afrikanskt Eldorado.
Kairo var världens största guldmarknad och Mansa Musa gjorde att världen blev rikare. I Zimbabwe fanns Stenstaden och i Benin regerade metallsmederna.
Maliriket fanns 1375 med på den katalanska världskartan.

Korstågen hade entusiasmerat Europa, men vinden vände. Osmanerna trängde in i Europa och 1453 belägrade Mehmet II Konstantinopel. Då var Konstantinopel det "nya Rom". Hagia Sofia var en mäktig kyrka. Osmanerna intog världens mest åtråvärda stad och kristendomen ersattes av islam. Hagia Sofia blev en moské och staden bytte namn till Istanbul.

I Italien fanns det konkurrerande stadsstater. Renässansen blommade, Europas återfödande. Leonardo da Vinci verkade och familjen Sforza i Milano beställde "Nattvarden".

I augusti 1492 var Christofer Columbus på väg till Orienten. I oktober anlände han till Bahamas. Rodrigo de Triana såg landet först men sveks av Columbus som tog åt sig äran. De kallade de infödda för "indier". Columbus stod för religion, erövring och slaveri. Inom åtta år skulle 98 procent av öns befolkning vara död. Smittkoppor och tyfus härjade. 
Samtidigt härjade de spanska conquistadorerna i Sydamerika, man utplånade aztekerna. Christofer Columbus dog i övertygelsen att han hamnat i Fjärran östern - ett värdefullt misstag. 

Andrew Marr - Världhistoria del 9

 Djingis banade väg för det kristna Europa

Då man hade trott att islams framsteg skulle fortsätta, då kom nomaderna från Mongoliet.
På 1100-talet i Mongoliet var det många rivaliserande stammar. En som insåg att "enighet var styrka" var Temudjin, mer känd som Djingis Khan. Han enade stammarna och 1206 kunde han titulera sig som världshärskare. Han började sina erövringar i norra Kina och 1215 plundrades Peking. Djingis vände sig västerut där han mötte islamiska styrkor. 1220 nådde han och hans armé Buchara. Denna stad intogs , en efter en blev de andra stora islamiska städerna förintade.
1223 hade Djingis Khan förstört det muslimska imperiet i Centralasien. Djingis Khan hade nu ett rike som sträckte sig från Peking till Wien. Genom att utplåna den muslimska civilisationens hjärta banade Djingis väg för det kristna Europa.
Djingis erövringar ledde till att handeln mellan öst och väst blomstrade. Det blev en tid av fred, "Pax Mongolica". Sidenvägen öppnades för utomstående.

I Genua 1298 skrev Rustichello om Marco Polos äventyr. Marco Polo var en europeisk köpman från Venedig. Han etablerade ett handelscentrum och tog hem värdefulla kryddor som kanel, muskot, kryddnejlika och peppar. 1275 nådde Marco Polo Xanadu i Kina, "Paradiset på jorden". Här regerade Khubilai Khan. Efter 24 år i Kina och Fjärran östern kom Marco Polo tillbaka till Venedig. Senare kunde man alltså läsa om Marco Polos beskrivningar av världen i Rustichellos krönika.

Tjechov - den stora novellmästaren

Anton Tjechov är den stora novellmästaren och det bevisar han med den underbara samlingen Damen med hunden. Boken inleds just med novellen "Damen med hunden" som handlar om akademiker i 40-årsåldern, Gurov, som reser till Jalta där han träffar på en ung dam med en hund.
Gurov är något av en casanova som trivs förträffligt i kvinnors sällskap medan han känner sig obekväm i mäns.  Han är också något av en människokännare och ser att kvinnan är olycklig och vilsen. De båda är gifta men det hindrar dem inte för att påbörja en kärleksaffär.
Gurov är en inbiten Moskvabo och reser tillbaka till Moskva för att delta i sällskapslivet. Det känns inte som förr och han kommer på sig med att han ständigt tänker på den unga damen.
Han börjar tycka att kvällarna känns meningslösa och enformiga.

"Ett ändlöst kortspelande och ätande och drickande med upprepade samtal om ett och detsamma. Alla ständigt upptagna av struntsaker och ett evigt malande av samma uttjatade samtalsämnen som lägger beslag på all värdefull tid, all tankeförmåga och all energi, och i slutändan återstår inget mer än en stympad, livlös tillvaro". 

Jag behöver väl inte säga mer än att Gurov bestämmer sig för att träffa damen, Anna Sergejevna, igen. Trots deras träffar höll livet dem åtskilda.

"De var som två flyttfåglar, en hona och en hane, som hade blivit infångade och tvingade att leva i skilda burar". 

Tjechov skriver också med stor humor. Han är fenomenal på personporträtt. Han skriver exempelvis så här om en ung kvinna som gifter sig med en tråkig och betydligt äldre man.
"Vid middagen åt Modest Alekseitj kolossala mängder, pratade politik och utnämningar, förflyttningar och utmärkelser, om vikten av att arbeta och sträva och att familjelivet inte var något nöje utan en plikt, att en rubel sparad är en rubel tjänad, och att han satte religion och moral högre än allt annat i denna världen. Och med bordskniven i näven som ett svärd sa han: - Varje människa har sina förpliktelser!" 

Han skriver också fruktansvärt roligt om karaktären Modests snålhet.
"När de passerade buffén ville Anja förfärligt gärna ha något gott, hon älskade choklad och äpplekaka, men hade inga pengar och skämdes för att tigga av sin man. Han tog ett päron, klämde på det och frågade obeslutsamt: - Vad kostar det? -Tjugofem kopek. - Å nej! sa han och lade tillbaka päronet. Men eftersom det kändes genant att lämna buffén utan att köpa något beställde han en flaska seltersvatten och hällde i sig hela flaskan ensam så att tårarna rann ur ögonen på honom. I det ögonblicket hatade Anja honom. Plötsligt kunde han bli alldeles röd och hastigt säga till Anja: - Hälsa på den där gamla damen! - Men jag känner henne inte. - Det spelar väl ingen roll. Hon är hustru till direktören för uppbördskammaren. Hälsa, säger jag dig! fräste han irriterat. - Skallen ramlar väl inte av dig!
Anja hälsade och hennes huvud trillade faktiskt inte av, men det hela kändes pinsamt. Hon gjorde allt vad mannen ville och hon blev ond på sig själv för att ha låtit lura sig som en riktig liten gås. Hon hade gift sig med honom enbart för pengarnas skull och ändå hade hon mindre pengar nu än hon haft innan hon gifte sig. 

Fann Zweig drömmen i Brasilien?

"I tusen och åter tusen år ligger det ofantliga brasilianska landet med sina mörkgröna, susande skogar, sina berg och floder och sitt rytmiskt brusande hav, okänt och namnlöst.
Och så en kväll den 22 april 1500, lysa plötsligt vita segel vid synranden, bredbukiga tunga karaveler med Portugals röda kors på sina dukar närma sig.
Det är en portugisk flotta under befäl av Pedro Alvarez Cabral".

Detta är ett stycke, poetiskt så det förslår, ur den österrikiska författaren Stefan Zweigs bok om Brasilien. På flykt undan nazismen sökte Zweig "den söta livskänslan". Drömmen fann han i Brasilien. Innan han åkte till Sydamerika träffade han på Salvador Dali på ett mellanstopp i New York. Denne Dali berättar i sina memoarer hur Zweig "gråtmilt svärmar över jättefjärilarna och lyckan i Brasilien".

I boken framställs det verkligen som han hittar "det söta". Verkligheten var en annan. Apatin och uppgivenheten tar över och Zweig tar tillsammans med hustrun sitt liv genom att ta gift, fyra dagar innan det stora karnevalen i Rio 1942.

Nedan följer utdrag ur Zweigs bok. En del av boken handlar om Brasiliens tillkomst och historia.
"Det förefaller att den portugisiska regeringen långt före den officiella upptäckten haft hemlig kunskap om Brasiliens existens och geografiska läge. Här gömmer sig ännu en stor hemlighet, för alltid förborgad, sedan dithörande dokument gått förlorade vid den stora jordbävningen i Lissabon 1756", skriver Zweig.

Den store upptäcktsresanden Amerigo Vespucci var imponerad av vad han såg när han satte fötterna på det framtida Brasiliens mark.
"Om någonstädes i världen ett jordiskt paradis existerar, så kan det inte ligga långt härifrån".
År 1506 ingås en överenskommelse som bekräftar Portugals hittills endast platoniska rätt över Brasilien.

Det är dock prosan som särskilt imponerar i Zweigs roman.
"Så kom infärden till Rio, ett av de mäktigaste intryck jag fått i mitt liv. Jag blev fascinerad och på samma gång förbryllad. Ty här trädde emot mig inte bara en rent underbar natur, en enastående kombination av hav och berg, stad och tropiskt landskap, utan även ett alldeles nytt slag av civilisation", skriver Zweig om känslan när han anlände till Brasilien.

Han blev snart väldigt ödmjuk.
"Med förvånande hastighet försvann mitt europeiska högmod, som jag alldeles onödigtvis tagit med mig på denna resa".

Många paralleller dras till det som håller på att hända i Europa, under andra världskriget och Hitlers härjningar.
"Allt livligare blev min önskan att, från en värld som förgör sig själv, för någon tid rädda mig över till en annan, helt upptagen av fredligt och skapande arbete".
"Det är icke härförare som äro Brasiliens stolthet och dess hjältar, utan statsmän sådana som Rio Branco, vilka genom klokhet och koncilians förstått att förhindra krig. Brasilien hyser ingen erövringslust, inga imperialistiska tendenser", framhåller Zweig.

Redan tidigt efter att Portugal annekterat landet efter 1500 kommer jesuiterna dit. De uttalade sig i skrifter om infödingarna.
"De äro i grunden godmodiga och fridsamma och föra krig med varandra endast för att taga fångar, vilka de sedan under stora festligheter äta upp. Men inte heller dessa kannibaliska sedvänjor ha sin grund i någon medfödd grymhet. Tvärtom giva dessa barbarer fångarna sina döttrar till hustrur och vårda och omhulda dem på alla sätt, innan de slakta dem. Ty dessa vildar stå ännu helt främmande för varje kulturell eller moralisk uppfattning, och att äta fångar är för dem ett lika glatt och oskyldigt nöje som att dricka, dansa eller ligga med kvinnor".

Jesuiterna försökte också med alla medel bekämpa slaveriet, skriver Zweig. 
"Slaveriet, från år 1500 och 1900, har utgjort Brasiliens krux. Mot denna "bekväma" uppfattning hos kolonisterna ingrep jesuiterna energiskt, ty landets förslavande och avfolkning går stick i stäv mot deras vittomfattande och välgenomtänkta framtidsplaner. De kunna inte tillåta att kolonisterna göra infödingarna till arbetsdjur, ty de ha ju satt till sin egentliga uppgift att vinna dessa vildar åt tron, åt landet, åt framtiden".

År 1578 till 1640 försvann Portugal som självständigt rike ur historien, efter förluster mot den spanska övermakten. Alla dess kolonier och därmed även Brasilien blir den spanska kronans egendom. I norra Brasilien (runt Recife) blir det en holländsk förvaltning. En nationell resning tvingar dock holländarna på reträtt 1654.
Det var alltså just ett främmande herraväldes hot (Hollands) som skapade och utvecklade den brasilianska nationalkänslan.

I början på 1800-talet avspärras Brasilien som om det vore "den portugisiska konungens privata trädgård".
"Med lidelsefull uppmärksamhet följer brasilianerna självständighetskampen i Nordamerika, vilket land med våld sliter sig löst från ett vida mildare och klokare förmynderskap och tilltvingar sig sin frihet. De forna skaparna av landets samhällsform, jesuiterna, som blivit allt mindre omtyckta,  måste lämna landet".
1788 bildas en grupp av unga studenter i staden Ouro Preto, den livaktigaste staden i Brasilien, ledare är Jose Alvares Maciel och Joaquim da Silva Xavier. De blir den första verkliga brasilianska frihetsrörelsens hjältar.
Upproret slås dock ner och medlemmar i gruppen deporteras till Afrika eller avrättas. Frihetsrörelsens gnista är dock ingalunda utstampad.

Napoleons världsomstörtande krig, påverkar kung Joao av Portugal att välja sida, Frankrike eller England. Joao väljer att uppge Portugal och tar med sig hovet till Brasilien. Brasilien behandlas inte längre som en koloni. Rio de Janeiro blir huvudstad och 1815 likställs Portugal och Brasilien. Brasilien blir besparat ett förhärjande frihetskrig.
Bildtext: Kung Joao lämnade Portugal tog sin tillflykt till Brasilien.

Joao, eller kung Johan VI av Portugal som vi känner honom, tvingas efter Napoleons fall tillbaka till Portugal. Han inser att personalunionen mellan länderna inte kan bestå. Hans son Pedro blir i oktober 1822 utropad till första kejsaren av Brasilien. Pedro ses dock som en främling och blir impopulär. Han utser sin som efterträdare, han är äkta brasilian.
Bildtext: Pedro, den första kejsaren av Brasilien, ses som en främling och blir impopulär.

Pedros son, Pedro II, var en sann humanist, mer som en biblioteksman än en militär ledare, och förutom ett mindre krig mot Paraguay, styrde han Brasilien med ett lugn som varade i över 50 år. Han hade ingen manlig arvinge, förutsättningen för att bevara en dynasti. En oblodig statskupp äger rum, kontinenten har inte längre en plats för konungar och kejsare, och sedan dess har Brasilien varit en federalistisk republik.
Bildtext: Pedro II var en sann humanist och styrde Brasilien på ett fredligt sätt i 50 år. Han hade dock ingen manlig arvinge och tvingades 1889 abdikera.

Stefan Zweig skriver mycket om de oerhörda naturtillgångarna som finns i Brasilien och vad som har gjort Brasilien rikt genom åren.
"Brasilien blir rikt genom socker, choklad och tobak, njutningsmedel för européer. Dessa tre grundpelare för Brasiliens ekonomiska liv pågår fram till slutet av 1700-talet. Sedan kom bomullen som främst försedde industrierna i England, som förädlade bomullen till tyg. Brasilien hade svårt att få igång en egen produktion.
Riktigt galet blir det när man hittar guld i norra Brasilien och även senare diamanter. Ouro Preto blev centrum gör guldruschen i Brasilien.

Det är intressant att läsa om Zweigs iakttagelser av det kulturella livet.
"Ty brasilianen är av naturen ytterst kulturellt intresserad. Av ett rörligt intellekt, snabb i uppfattningen och medfört meddelsam, har han som ättling av portugiserna sin naturliga glädje åt sköna språkliga former. Han älskar att läsa. Sällan ser man arbetaren eller spårvagnskonduktören någon ledig minut utan en tidning i handen. Sällan en ung student utan en bok.
Först under andra hälften av 1800-talet inträder Brasilien i världslitteraturens aula med två verkligt representativa personligheter. Dessa är Machado de Assis och Euclydes da Cunha. De Assis betyder för Brasilien vad Dickens betyder för England.

Stefan Zweig reser mycket i landet för att förstå landet och dess kultur.
"För att verkligt förstå en stad, ett konstverk, en människa, måste man känna deras förflutna, deras livshistoria, deras utveckling. Därför går min första väg i varje ny stad till de grundvalar på vilka den blivit uppbyggd, för att ur dess forntid söka förstå dessa nutid".
Han skriver om Rio de Janeiro och hur allt förr utgick från Avenida Rio Branco. "Den är, eller fastmera var, stadens stolthet", skriver Zweig.

Just Rio de Janeiro är en genuin kärlekshistoria för Zweig.
"Man kan verkligen bäst jämföra Rio med en konstnärligt målad solfjäder", skriver han lyriskt.
Han nämner Praia do Flamengo där förr de gamla förnäma residensen låg och "blickade mellan trädgårdar anspråkslöst från en första eller andra våning ned på stranden. Avenida Atlantica vid Copacabana blickar, låt vara över en hel ocean, bort mot Europa", skriver Zweig.

Jag avslutar med denna finstämda strof av Zweig:

"Ty den som förstår att rätt uppleva Brasilien, han har skådat skönhet nog för ett halvt liv".

Fotbollen som handelsvara

Dokumentären Det vackra spelet skildrar på ett naket sätt fotbollen som handelsvara. Agenten Patrik Mörk är i Elfenbenskusten för att leta efter nya talanger. Valet faller på 18-årige Odilon Koussounou. Han kommer till Sverige mitt i mörkaste vintern, tre månader innan den allsvenska premiären. Premiärmatchen mot Kalmar FF är en plåga att se. Odilon spelar inte bra och han blir bänkad i nästa match. Han får chansen igen och upptäcks av Club Brügge som ser hans kvaliteter trots hans mindre bra prestationer.

Försäljningen till det belgiska topplaget blir den mest inkomstbringande för Hammarby IF någonsin.

Jakten på nya talanger. Redan en kort tid efter att Odilon städat och lämnat lägenheten i Stockholm tas den över av en ny ivorian med stora drömmar om att lyckas.

För Odilon går det bra. Han har lyckats och i dokumentären kan man se när han går i närkamp med en superstjärna som Mbappe och lyckas med att avväpna dennes anfall.

Zweigs kärleksförklaring till Rio

Ur Stefan Zweigs bok, Brasilien - Framtidslandet kommer denna kärleksförklaring till Rio de Janeiro.

"Den som kommer från Rio tycker sedan i alla andra städer att färgerna sakna lyskraft, att människorna på gatan äro enformiga, livet för ordnat, för enhetligt. Allt verkar sedan så nyktert, så dämpat, efter detta rus av färger och former, efter denna stads gudomliga mångfald.

Man kan leva som man vill i Rio. Tanken att vara rik är här mer lockande än annorstädes, att få bo i ett av dessa parkomgivna drömhus på Tijucas kullar, och ändå är det på samma gång lättare att vara fattig här än i någon annan storstad.
Havet är fritt för alla att bada i, skönheten fri för varje öga att skåda, livets nödtorft är billig, människorna vänliga, och outtömlig är mångfalden av de små dagliga överraskningarna, som göra människan lycklig utan att hon vet varför. Något vekt och avspännande ligger här i luften och gör en mindre stridslysten, kanske också mindre energisk.

Alltid är man här den mottagande, när det gäller att skåda och njuta, och omedvetet kommer en i detta landskap en hemlighetsfull tröst till del, såsom alltid från det sköna och enastående på jorden.

Om natten med sina miljoner stjärnor och ljus, om dagen med sina klara och bjärta, heta och exploderande färger, i skymningen med sina lätta töcken och sitt molnspel, i sin doftande hetta och sina tropiska regn, alltid är denna stad förtrollande.
Ju mer man känner den, dess mer älskar man den, men ju mer man känner den, dess svårare är det också att beskriva den".

Jag tycker ändå att han lyckas rätt bra ändå.