"Skriv som om du vore döende. Föreställ dig samtidigt att du skriver för en publik bestående uteslutande av obotligt sjuka. Det är trots allt så det är. Om du visste att du skulle dö snart, vad skulle du börja skriva? Vad skulle du säga till en döende människa, vad skulle inte vara stötande i hela sin trivialitet?
Den amerikanske poeten Annie Dillard började, efter att hon varit nära att dö i en lunginflammation, att skriva om det hon läste och upplevde i naturen. Dessa anteckningar blev grunden till Livet vid ån som hon vann Pulitzerpriset med 1975.
Dillard skriver i inledningen av boken om komplexiteten att skriva.
"Att sätta samman en bok är intressant och stimulerande. Det är tillräckligt svårt och komplicerat för att ta hela din intelligens i anspråk. Det är livet när det är som friast".
Hon skriver vidare att "avigsidan av den friheten är förstås att ditt arbete är så meningslöst, så helt och hållet för din egen skull och så värdelöst för världen, att ingen förutom du bryr sig om ifall du gör det bra, eller alls".
En del stora författare "namedroppas".
"Thomas Mann var ett under av produktivitet. Han arbetade heltid och skrev en sida per dag, med en sida per dag var han en av de mest produktiva skönlitterära författarna någonsin".
"Jack London påstod sig skriva tjugo timmar om dygnet. Innan han började skriva införskaffade han University Of Californias litteraturlista och kursplan. Han ägnade ett år att läsa läroböckerna i filosofi och litteratur.
Annie Dillard reflekterar:
"Man skulle hellre läsa de här människorna, eller leva deras liv, än att vara deras fruar. Medan den danske aristokraten Wilhelm Dinesen hela daglarna sköt fåglar, drack brännvin, vilade och klädde sig inför kvällsmålet, hade han och hans fru tre barn som ännu inte var tre år fyllda. Det mellersta var Karen.
Dillard poängterar vikten av att leva medvetet:
"Så vad ska jag göra den här förmiddagen? Hur vi lever våra dagar är förstås också hur vi lever våra liv. Vad vi gör med den här timmen, och den där, är det vi gör".
Hon skriver också om att läsa:
"Varför läser vi om inte i hopp om att författaren ska förstärka och dramatisera våra dagar, upplysa och inspirera oss med visdom, mod och möjligheten till meningsfullhet, och ska tvinga på våra medvetanden de djupaste mysterier, så att vi åter får känna deras storhet och kraft?"
Hon utmanar om att utmana:
"Utmana. Undersök allt, intensivt och obevekligt. Utforska och sök varje föremål i ett konstverk. Lämna det inte, dröj inte vid det som vore det givet, följ det istället till du ser det i dess eget specifika och starka mysterium.
Beundra världen för att den aldrig tar slut för dig".
Hon påminner om vikten av handling:
"Samla inte på dig något som verkar bra att ha till en senare del av boken eller till en annan bok, ge det, ge allt, ge det nu. Impulsen att spara något till en bättre plats senare är signalen att du ska använda det nu. Något mer kommer att infinna sig, något bättre. De här sakerna fylls på bakifrån, underifrån, som källvatten. På samma sätt är impulsen att hålla för sig själv det man lärt sig inte bara skamlig, den är destruktiv. Allt du inte villigt och rikligt ger går förlorat för dig. Du öppnar ditt kassaskrin och möts av aska.
Författaren Elin Boardy ger genom sin text i efterordet goda råd.
"Börja bara, det är en rad av ord, den börjar här och den tar dig någonstans. Vart du ska blir inte synligt förrän du börjat. Det är det skrivande livet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar