En dag får hon vid en tunnelbanestation se en vit byggnad som håller på att göras i ordning till en affär. De behöver personal och Furukara söker tjänst som butiksbiträde och får jobbet.
Jobbet verkar passa hennes person perfekt. Hon fungerar exceptionellt som butiksbiträde. När vi kliver in i handlingen har Furukara jobbat i butiken i arton år.
"Det är bara det som gör mig till en normal människa", tänker Furukara. En annan tanke:"Jag litar på världen inuti den här ljusfyllda lådan", resonerar hon om butiken som har öppet dygnet runt.
Furukara har några vänner men det är bara på jobbet som hon känner sig riktigt hemma.
En dag börjar en kille jobba i närbutiken. En kille med slapp inställning som snart får sparken. Han och Furukara gör en överenskommelse. Han får bo hos henne och hålla sig gömd och blir försörjd av Furukara. I gengäld höjs Furukaras anseende, hennes närmaste kommer tro att hon har en man och att hon fått helt andra planer än att jobba i en närbutik.
Killen lyckas övertyga Furukara att sluta i närbutiken som timanställd och istället ta ett "riktigt" jobb. Furukara gör så men efter det blir inget sig likt. Hon börjar ångra sig.
"Jag har insett det. Jag är mer ett butiksbiträde än en människa. Det är ett faktum som jag inte kan komma undan, även om det innebär att jag är snedvriden som människa och att jag inte kommer kunna försörja mig utan dör ensam och utfattig. Alla mina celler existerar för närbutikens skull", funderar hon i slutet av boken.
Författaren Sayaka Murata är skapat en annorlunda berättelse med mycket små åthävor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar