Gurov är något av en casanova som trivs förträffligt i kvinnors sällskap medan han känner sig obekväm i mäns. Han är också något av en människokännare och ser att kvinnan är olycklig och vilsen. De båda är gifta men det hindrar dem inte för att påbörja en kärleksaffär.
Gurov är en inbiten Moskvabo och reser tillbaka till Moskva för att delta i sällskapslivet. Det känns inte som förr och han kommer på sig med att han ständigt tänker på den unga damen.
Han börjar tycka att kvällarna känns meningslösa och enformiga.
"Ett ändlöst kortspelande och ätande och drickande med upprepade samtal om ett och detsamma. Alla ständigt upptagna av struntsaker och ett evigt malande av samma uttjatade samtalsämnen som lägger beslag på all värdefull tid, all tankeförmåga och all energi, och i slutändan återstår inget mer än en stympad, livlös tillvaro".
Jag behöver väl inte säga mer än att Gurov bestämmer sig för att träffa damen, Anna Sergejevna, igen. Trots deras träffar höll livet dem åtskilda.
"De var som två flyttfåglar, en hona och en hane, som hade blivit infångade och tvingade att leva i skilda burar".
Tjechov skriver också med stor humor. Han är fenomenal på personporträtt. Han skriver exempelvis så här om en ung kvinna som gifter sig med en tråkig och betydligt äldre man.
"Vid middagen åt Modest Alekseitj kolossala mängder, pratade politik och utnämningar, förflyttningar och utmärkelser, om vikten av att arbeta och sträva och att familjelivet inte var något nöje utan en plikt, att en rubel sparad är en rubel tjänad, och att han satte religion och moral högre än allt annat i denna världen. Och med bordskniven i näven som ett svärd sa han: - Varje människa har sina förpliktelser!"
Han skriver också fruktansvärt roligt om karaktären Modests snålhet.
"När de passerade buffén ville Anja förfärligt gärna ha något gott, hon älskade choklad och äpplekaka, men hade inga pengar och skämdes för att tigga av sin man. Han tog ett päron, klämde på det och frågade obeslutsamt: - Vad kostar det? -Tjugofem kopek. - Å nej! sa han och lade tillbaka päronet. Men eftersom det kändes genant att lämna buffén utan att köpa något beställde han en flaska seltersvatten och hällde i sig hela flaskan ensam så att tårarna rann ur ögonen på honom. I det ögonblicket hatade Anja honom. Plötsligt kunde han bli alldeles röd och hastigt säga till Anja: - Hälsa på den där gamla damen! - Men jag känner henne inte. - Det spelar väl ingen roll. Hon är hustru till direktören för uppbördskammaren. Hälsa, säger jag dig! fräste han irriterat. - Skallen ramlar väl inte av dig!
Anja hälsade och hennes huvud trillade faktiskt inte av, men det hela kändes pinsamt. Hon gjorde allt vad mannen ville och hon blev ond på sig själv för att ha låtit lura sig som en riktig liten gås. Hon hade gift sig med honom enbart för pengarnas skull och ändå hade hon mindre pengar nu än hon haft innan hon gifte sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar