”Det hade ingen betydelse att jag höll på bohemklubben Botafogo, och att han själv hejade på Flamengo, Brasiliens största klubb. Jag var inte längre en anonym gringo. Jag hade bekänt färg. Jag hade en klubb”.
Få länder har utvecklats lika snabbt under 2000 talet som Brasilien. När jag flyttade hit hade södra halvklotet största land en av världens högsta utlandsskulder, arbetslösheten var utbredd och våldet skördade fler offer än Irakkriget. Nu lånar Brasilien ut pengar till europeiska centralbanken, erbjuder jobb åt arbetslösa portugiser och avväpna sina favelor.
Jönsson skriver om den brasilianska fotbollshistorien. Stjärnor som Pele och Garrincha. Riktigt intressant blir det när Henrik blir mer personlig, som episoden när han får åka med Corinthians supporterbussen till en match mot Botafogo-SP, hjälten Socrates gamla lag. Han har hamnat hos ett riktigt järngäng och blir snart trakasserad.
Supportrarna ” hökarna ” ska enligt polisen har samröre med PCC, Brasiliens största och mest våldsamma brottssyndikat. Henrik förstår snart att det är en invigningsrit han ska genomgå. Han vinner respekt när han får frågan om han känner till Nem och svarar ja. Nem är en av Brasiliens mest ökända kokainkungar. Snart efteråt blir det lite hotfullt när han nobbar en lina kokain. Han inser att han ånyo riskerar att bli bussens hackkyckling när han pressas att säga att han är ”boiola”, bög. Han vägrar och fräser ifrån: ”Alltså, nu får ni ge er. Mitt namn är inte gringo. Jag heter Henrique och bor i Rio sedan tio år tillbaka. Jag pratar flytande portugisiska, har rest mycket mer i Brasilien än de flesta av er och är gift med en brasilianska. Min dotter är född i Rio och nu är jag här för att skriva ett kapitel om Democracia Corinthiana. Kan ni respektera det?”. Då blir det tyst i bussen.
Respekt Henrik.
Corinthians sätt att ta sig in på arenan är lite speciellt. De slår ner en familj som är iklädda Botafogos färger, rusar ur bussen och rånar svartabörshajar på deras biljetter. När de rånar en popcornförsäljare känner Henrik att han fått nog.
”Drogerna, våldet och kvinnosynen. Av någon anledning är det just här set tar definitivt stopp för mig. De som säljer popcorn i Brasilien tillhör de fattigaste i samhället. De rånar man inte”.
Precis som Brasilien har förändrats (läs Stefan Zweig) så började faktiskt Democracia Corinthiana med stolthet.
”Det var det största jag varit med om. Vi upprättade en egen liten demokrati, mitt i en högerextrem militärdiktatur. Det råder inga tvivel om att vi som populära förebilder, i en folklig fotbollsklubb, bidrog till att sprida de demokratiska idéerna. Vi stod nära det då unga Arbetarpartiet och drog in pengar till Lukas första valkampanj och 20 år senare blev han presidebt”, sa Socrates i sin sista i tervju. Snart efteråt dog han, svårt alkoholiserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar