"Den som kommer från Rio tycker sedan i alla andra städer att färgerna sakna lyskraft, att människorna på gatan äro enformiga, livet för ordnat, för enhetligt. Allt verkar sedan så nyktert, så dämpat, efter detta rus av färger och former, efter denna stads gudomliga mångfald.
Man kan leva som man vill i Rio. Tanken att vara rik är här mer lockande än annorstädes, att få bo i ett av dessa parkomgivna drömhus på Tijucas kullar, och ändå är det på samma gång lättare att vara fattig här än i någon annan storstad.
Havet är fritt för alla att bada i, skönheten fri för varje öga att skåda, livets nödtorft är billig, människorna vänliga, och outtömlig är mångfalden av de små dagliga överraskningarna, som göra människan lycklig utan att hon vet varför. Något vekt och avspännande ligger här i luften och gör en mindre stridslysten, kanske också mindre energisk.
Alltid är man här den mottagande, när det gäller att skåda och njuta, och omedvetet kommer en i detta landskap en hemlighetsfull tröst till del, såsom alltid från det sköna och enastående på jorden.
Om natten med sina miljoner stjärnor och ljus, om dagen med sina klara och bjärta, heta och exploderande färger, i skymningen med sina lätta töcken och sitt molnspel, i sin doftande hetta och sina tropiska regn, alltid är denna stad förtrollande.
Ju mer man känner den, dess mer älskar man den, men ju mer man känner den, dess svårare är det också att beskriva den".
Jag tycker ändå att han lyckas rätt bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar