Jenny Diski, brittisk författare född i London. Hon växte upp som enda barnet i en judisk invandrarfamilj. Hon placerades på fosterhem där träffar hon Doris Lessings son Peter på en psykiatrisk klinik. Jenny fick sedan bo hos Doris Lessings. Hon engagerade sig intensivt i sextiotalskulturen. Hon studerade antropologi vid university college London. 1986 debuterade hon som författare. Böcker i urval, ” Den motvilliga resenären ”, ” Främling på tåg ”, ”På tunn is ”, ” Den sista resan ”. Jenny Diski dog i lungcancer 2016.
” Så snart vi hade lämnat Aucklands innerstad blev det uppenbart att Nya Zeeland, precis som reklamen förkunnar, är den vackraste platsen på jorden ”.
” Ibland tror jag att vad som helst, till och med en godispåse, är värt att meditera över resten av livet. Med tanke på den smörja jag ägnade en stor del av mina tankar åt skulle det inte vara något större slöseri med tid”.
” Att läsa någon annans tankar. Att tillägna sig dem, ta in dem i en tanklös hjärna ”.
” Någon annanstans då, men utan att behöva resa. Sitta stilla i tystnaden, läsa, tänka, lyssna på det som pågår i mitt huvud ”.
” Tanken var att jag skulle isolera mig, bara ensam precis som en riktig författare och som jag, författare eller ej, borde vara. Tänka, läsa, lyssna. Det här en redogörelse för den tiden ”.
” Jag hade valt mitt bibliotek med omsorg, min avsikt var att ägna mig åt ett organiserat läsande ”.
” Det är väldigt lätt att inte tro på Gud, mycket svårare att inte tro på biologin ”.
Att bli kvarlämnad är en av mina största njutningar. Det finns ingenting som går upp mot att vara ensam på en plats där det har befunnit sig människor.
” Jung, till vars anhängare jag inte räknar mig, bad en gång en blockerad författare att beskriva sin dag i detalj: ” Jag vaknar klockan 7 och stiger upp. ” Där har vi det! Det är ditt problem ”, avbröt Jung. ”Du stiger upp”.
” Det handlar det helt enkelt om det överhängande kravet att göra något. Det handlade också om min uppfattning om att vara ensam. Att vara riktigt ensam betyder att ingen har några förväntningar på en ”
” Jag kan omöjligt arbeta, läsa eller sitta stilla när jag väntar på något. Hur stor del av mitt liv har jag slösat bort på att vänta? Böcker som inte blivit lästa, böcker som inte blivit skrivna, diskbänkar som inte blivit avtorkade ”.
” Jag valde ut tre romaner varje morgon, ägnade hela dagen och stor del av natten åt att läsa dem, medan jag rökte med vindsfönstret öppet, och lämnade tillbaka dem nästa morgon”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar