Strindberg gör upp med sin ungdomstid

Önskar man inblick i August Strindbergs uppväxt och ungdomstid ska man med fördel läsa Tjänstekvinnans son. Denna uppgörelse med sitt förflutna skrev Strindberg vid 37 års ålder.
Det är en mastig produktion. Strindbergs alter ego heter i boken Johan. Den självbiografiska romanen skrevs 1886, alltså året efter att han blivit åtalad för innehållet i Giftas.
Titeln Tjänstekvinnans son anspelar på att Strindbergs far gifte sig med familjens tjänsteflicka efter att hustrun gått bort.
Beskrivningarna av dåtidens verklighet kan appliceras på den tid vi lever idag.
Ett exempel är då Johan blivit lärare vid Klara skola.
"Nu samlades klassens tre avdelningar i den stora salen för att bereda sig till att gå ut på gården och hämta luft. Beredas är just ordet, ty en så enkel akt som att gå ut på gården fordrade en lång förberedelse. En noggrann beskrivning skulle uppta ett tryckark och möjligen bli räknad till de moderna karikatyrerna, vi får nöja oss med en antydan".
Tjänstekvinnans son är som sagt mastig, och ofta svårläst. Strindberg avhandlar i boken bland annat dansk litteraturhistoria. Han tar upp kontroversen mellan snillet Oehlenschläger och kritikern Baggesen, som för oss idag kan tyckas passé men som då det begav sig var en oerhörd händelse.
En intressant iakttagelse är när Johan, alias Strindberg, får jobb på Kungliga biblioteket som då låg i slottet: "När han nu för första gången kom in i bibliotekssalen, stor som Berns salong och alldeles full med böcker, häpnade han. Det var ett hav, i vilket han ville störta sig med huvudet förut och dricka det ur botten. Han blev ödmjuk inför detta ofantliga mänskoandens arbete".
Strindberg må vara en stor författare men han har en fruktansvärd inställning till kvinnan, exempelvis hans åsikt om prostituerade:
"De prostituerade hade uppkommit genom naturligt urval. Under många och långa nätters samtal med dessa kvinnor hade han aldrig träffat på någon som var olycklig".
Eller vad sägs om detta när han får sitt första barn: "Han inser nu riktigt att kvinnans enda och höga värde är att vara moder. På alla andra områden är hon överflödig då mannen kan allt bättre än hon".
I boken står också det livsavgörande ögonblicket för Strindberg då han träffade Siri von Essen på Drottninggatan. Om detta vet vi ju alltför väl hur det gick sedan.