En man har just trillat ur sin rullstol.
"Allt jag ville var att titta närmare på avståndet mellan Longyearbyen och Nordpolen".
Mannen som trillat ur rullstolen drabbades i unga år av en kronisk muskelsjukdom. I Thorvald Steens roman "Det vita kallbadhuset" får vi följa mannens, vars namn aldrig nämns i romanen men som jag senare förstår är självbiografiskt, resonerande om sin sjukdom.
En sjukdom som uppstod då han var en av landets mest lovande backhoppare och hade som dröm att hoppa i Holmenkollen. Det bärande i romanen är sveket han utsätts för genom sin mamma och mormor som vill hålla sjukdomen hemlig.
Sjukdomen är allt annat än hemlig. När huvudpersonen gräver vidare inser han att de flesta av hans nära manliga släktingar har drabbats av den. Nu har även hans dotter Karoline drabbats.
Romanen har ett vackert språk men fångar mig inte riktigt som jag önskar. Möjligen kan det bero på att jag stressläser den med tanke på att jag ska lämna tillbaka boken innan biblioteket stänger.
"Det vita kallbadhuset" blev korad till årets bästa roman i fem stora norska dagstidningar.
"Det vita kallbadhuset" blev korad till årets bästa roman i fem stora norska dagstidningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar