Ordet samuraj är känt sedan 700-talet och betyder "den som tjänar". Samurajerna fungerade som elitsoldater och var kejsarens personliga vakter.
Den högsta generalen i krigstider kallades shogun. Efter inbördeskriget 1192 fick titeln shogun en fast status och shogun då blev Yoritomo Minamoto.
Efter hand fick samurajerna stort inflytande vid hovet, de integrerades i den högsta aristokratin. de fick lära sig kalligrafi, musik och poesi. "Pennan och svärdet i förening" var ett av samurajernas viktigaste bud.
Shogunens makt växte och 1408 jämställdes shogunen med kejsaren. Japan plågades av ännu ett inbördeskrig när man mötte västvärlden för första gången. Portugiska skeppsbrutna sjömän spolades upp på Japan. Det var främst européernas last som fångade den lokale stormannens intresse: gevärer.
Han bad portugiserna visa hur gevärerna skulle användas. Intresset för gevärer kulminerade och snart var fler portugiska skepp på väg mot Japan. Med skeppen följde katolska missonärer och 1549 grundades den första jesuitiska skolan i landet.
En del av japanerna omvändes av missionärerna. I början på 1600-talet började dock shogunen att se de kristna som ett potentiellt hot och 1614 förbjöds kristendomen. Tokugawa Iemitsu gick ännu längre, när han kom till makten lät han 1623 utvisa eller avrätta alla utlänningar, med några få undantag.
Japan inledde en i det närmaste total isolering från omvärlden. Utländska böcker och utlandsresor förbjöds under en tid. Handeln begränsades till Kina, Korea och Holland. Skepp från dessa länder fick endast anlöpa hamnen i Nagasaki.
På 1700- och 1800-talen spreds den europeiska kolonisationen. Det blev allt svårare för Japan att upprätthålla sin isolering. Genombrottet kom när amerikanske amiralen Matthew Perry seglade in i Uraga hamn utanför Tokyo den 8 juli 1853 och krävde att få tillstånd till handel. Samtidigt som han krävde tillståndet riktade han sedan kanonerna mot byggnaderna i hamnen.
År 1858 undertecknade shogunen ett handelsavtal som går under namnet Anseitraktaten. Fem av Japans största hamnar öppnades för handel.
Reaktionen lät inte vänta på sig och 1863 utfärdade kejsaren en order om att alla utlänningar skulle utvisas, under devisen "utvisa barbarerna".
Det hårdaste motståndet kom från unga samurajer av låg rang, som kändes sig förödmjukade och maktlösa efter att västvärlden kommit till Japan.
År 1868 bidrog Satsumaprovinsens samurajarmé till att shogunen fick lämna ifrån sig makten till kejsaren. Den nya kejsarregimen, meiji, levde inte upp till löftena om att utlänningarna skulle kastas ut ur landet. Moderniseringsprocessen fortsatte, till samurajernas stora besvikelse.
Västerländskt mode förändrade gatubilden. Makten samlades hos kejsaren som inte hade någon tanke på att dela med sig till samurajerna. 1873 förbjöds samurajerna att bära vapen, den gamla krigarkasten ansågs därmed överflödig.
Ett uppror bland samurajerna bröt ut och man gick ut i krig mot kejsarens regim. Samurajernas sista slag ägde rum den 24 september 1877 vid Shiroyama. En kort stund höll samurajerna stånd med sin svärdskonst men fick snart vika sig mot de tungt beväpnade kejsartrupperna. Samurajernas ledare, Saigo, begick seppuku efter att ha blivit skadad. Därmed var samurajernas saga all.
Nu fanns det inte längre något som hindrade att Japan släppte in det nya och främmande från västvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar