”Det var mord och inte ett fältslag”. En präst som bevittnade händelserna den där vinterdagen 1676.
Halva danska armén utplånades i slaget vid Lund den 4 december 1676. Danskarna hade innan slaget sett en bra chans att återta Skåneland som man förlorade i freden i Roskilde 1658.
Danskarna hade så att säga vind i seglen då man sommaren 1676 i det närmaste utplånat den svenska oerfarna flottan.
På sommaren invaderade man Skåne via Helsingborg. Danmark fick tidigt stöd från den lokala bondebefolkningen.
När slaget så hade börjat gjordes misstag på båda håll. Minst misstag gjorde den svenske kungen Karl XI. Det var också därmed han avgick med segern.
Den svenske monarken förfärades över vad han såg på slagfältet. Ett par tusen svenska soldatliv gick till spillo, men värst var läget för dansken som förlorade över 9 000 man.
Detta är otvivelaktigt ett av de blodigaste slagen i historien, räknat förlusterna sett till antalet totala soldater.
Värre än för danskarna gick det för de nederländska matroserna som stred på danskarnas sida. I närheten av Vallkärra kyrka massakrerades de av svenskarna. När slaget var över var endast 47 av totalt 1 300 matroser vid liv.
Kriget vände efter slaget vid Lund till Sveriges fördel. Segern stärkte stridsmoralen. Året efter segrade även svenskarna i slaget vid Landskrona. Några år senare var skånska kriget slut och Sverige fick behålla de skånska landskapen.
Segern till trots väntade inte en bekymmerslös tillvaro. Nu började problemen på allvar med snapphanarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar