Arminius förräderi mot Rom

År 9 e kr strävade romarna efter att få kontroll över fler landområden i Germanien. Under ledning av      Quinctilius Varus tågade 17:e, 18:e och 19:e legionerna västerut mot Vetera Castra för att slå vinterläger.
Varus beslutade sig för att ta en genväg och ledde sina män, totalt 20 000 man, genom eländig terräng bestående av träskmarker och täta skogsdungar.
Varus hade stor tillit till den militära ledaren Arminius. Han var german till ursprunget men hade gått över i romersk tjänst. Arminius var aktad hos de romerska ledarna. Han kunde tala latin och till och med blivit utnämnd till riddare, equites.
Tilliten till Arminius skulle visa sig bli en dyrköpt läxa för Rom. Arminius erbjöd sig att rida i förväg tillsammans med en grupp soldater. Planen var att rekognosera. Tiden gick och gruppen kom inte tillbaka. Man utgick ifrån att förtruppen blivit ihjälslagen.
Istället höll Arminius på att planera ett bakhåll för de romerska soldaterna. Längs med vägen nedanför berget Kalkriese hade germanerna byggt en hög vall. Bakom detta pålverk gömde sig tusentals germanska krigare som väntade på rätt tillfälle.
Romarna hade inget annat val än att följa vägen. Den romerska kolonnen var ytterst sårbar. Då slog germanerna till. Legionärerna hade ingenstans att fly. Slakten var ett faktum.
Tre legioner utplånades denna dag.
Slaget skulle visa sig ha massiv betydelse. Aldrig igen skulle Romarriket vara så starkt som timmarna innan Slaget i Teutoburgerskogen. För den europeiska historien innebar drabbningen att Rom aldrig lyckades införliva Germanien som en provins.
Bilder: Minnesmärket Hermannsdenkmal nära staden Detmold gjordes av bildhuggaren Ernst von Bandel. Monumentet avtäcktes 1875.