Sveriges mest misslyckade krig

Sveriges i särklass mest misslyckade krig måste vara det så kallade Hattarnas ryska krig som inleddes 1741. Det nystartade politiska partiet hattarna, som bland annat värnade om en aggressiv utrikespolitik, var förbittrade över det svenska nederlaget i Poltava 1709 som förutom förödmjukelse ledde till landavträdelser i Freden i Nystad 1721.

Påhejade av fransmännen skulle svenskarna ta tillbaka områden man förlorat i Stora nordiska kriget, bland annat Karelen och Estland.

Det visade sig dock att den svenska armén inte var vad den hade varit. Den var sämre. Den ryska stridsmakten var heller inte var den varit. Den var klart bättre.

Kriget blev ett stort fiasko. Ganska snart stod det klart att de dåligt tränade och svagt utrustade svenskarna inte hade en chans mot ryssarna. 

Ryssland intog Finland i vad som kallades Lilla ofreden. Svenskarna tvingades tillbaka och ett år efter krigsutbrottet, i augusti 1742, kapitulerade Sverige.

Sverige klarade sig dock lindrigt undan. Förutom mindre landavträdelser i bland annat Finland hölls gränserna relativt intakta.

För Sveriges befälhavare Charles Emil Lewenhaupt och Henrik Magnus von Buddenbrock innebar nederlaget en personlig katastrof. De utsågs till syndabockar och avrättades.