Siddharta vaknade upp

 Vem var egentligen Siddharta Gautama? Själv var han kryptisk. 

”Jag har vaknat”, förklarade han. Detta svar blev hans namn. Buddha är en titel som betyder ”en upplyst”, ”en som vaknat upp” från okunnigheten.

De flesta forskare i Europa, USA och Indien tror att Buddha levde från omkring 563 till 483 före Kristus. Andra, i synnerhet i Japan, hävdar att han levde hundra år senare.

Födelseplatsen låg med största sannolikhet i dagens Nepal, i närheten av den indiska gränsen.

Det offentliga och religiösa livet dominerades helt av präster, så kal­lade brahminer, som utgjorde en överklass.

Brahminerna talade och skrev på sanskrit, ett språk som var förbjudet för de lägre kasterna. På så vis skapades stora klyftor i samhället. Många alternativa tankeinriktningar växte fram. En av dem, buddhismen, blev en världsreligion. 

Siddhartha Gautamas far var antingen en kung eller en stamhövding. Fadern ville att Siddharta skulle bli en stor kung, och ingen möda sparades för att denna förhoppning skulle slå in. Om sonen valde att bli en kung skulle han ena Indien och kanske bli den störste erövrare som någonsin levt. Om han i stället valde att bli en buddha skulle han bli en världsfrälsare.

En dag fick Siddharta syn på en svag gammal man, tandlös, gråhårig, krokig och böjd. Han påverkades starkt och insåg åldrandets bistra verklighet.

Hans far blev ursinnig, och vaktstyrkan utökades.

Trots detta mötte Siddharta under en andra ridtur en sjuk person vid vägkanten, vilket också berörde honom. Under en tredje ridtur fick han syn på ett lik.

Siddharta sa: ”Är detta slutmålet för alla varelser? Ändå kastar hela världen all rädsla åt sidan, alldeles förblindad. Vänd genast min vagn! Detta är inte rätt tid och plats för en nöjesresa!”

Under en fjärde utflykt mötte Siddharta en märklig man: en munk med rakat huvud, klädd i ockrafärgad mantel med en skål i handen.

Då bestämde Siddharta sig för att dra sig tillbaka från världen. 

Buddha ansåg att tillvaron är fylld med lidande. För att slippa ifrån den smärtan måste människan först inse att livet är en oändlig upprepning av födelse och död, där våra tankar i ett liv präglar nästa.

Endast genom att inse att livet är ett kretslopp skapat av orsak och verkan kan vi bryta det.

Människor är uppfyllda av begär efter saker, känslor och upplevelser, hävdade Buddha. Alla vill ha sådant de inte kan få, och mer av vad de redan har – till exempel vill den fattige bli rik, medan den rike vill ha mer pengar.

Människor blir aldrig nöjda utan klamrar sig fast vid livshjulet med dess eviga upprepning. Det konstanta ­begäret gör att lidandet fortsätter. För att befria sig från lidandet måste människor erkänna fasthållandet och sluta att intressera sig för illusionen. Endast på det sättet kan människan stoppa det eviga strävandet efter saker, erkännande och materiella tillgångar.

 Siddharta sökte nu ett enkelt, asketiskt liv för att på så sätt finna andlig förståelse och en väg till befrielse från människans villkor. Han lärde sig yoga och filosofi. Men han var kritisk. Sökandet gav honom inte vad han längtade efter.

Hans nästa steg blev att ansluta sig till en grupp asketer, människor som sökte andlig upplysning genom att avstå från all njutning.

Det berättas att de i samband med att de fastade åt så lite som sex riskorn per dag.

Till slut var Siddharta så kraftlös att han höll på att domna bort. Hade det inte varit för personerna runt honom, som tvingade i honom lite varm risvälling, hade han dött.

Denna erfarenhet lärde honom det meningslösa med asketism.

Han fick en förs­ta punkt i sin lära: medelvägen mellan njutning och asketisk extremism – ett ransonerat liv där kroppen får vad den behöver för att fungera optimalt, men inte mer.

Han slutade med asketism och späkning och ägnade sig i stället åt mystisk koncentration och yoga.

En kväll nära Gaya i nordöstra Indien satte han sig under ett fikonträd. Platsen gavs senare namnet ”orörlighetens plats” eftersom han satt fullkomligt stilla.

Siddharta kände hur genombrottet närmade sig och upplysningen kom. En stark lyckokänsla höll honom kvar på platsen i sju dagar.