Vi vet ju alla vad som hände den där ödesdigra natten den 15 april 1912. Det osänkbara skeppet Titanic sjönk och över 1 500 människor miste livet.
Men var det något annat än hög hastighet och ramningen av ett isberg som orsakade katastrofen? Fakta visar att besättningen bekämpade en brand i lasten redan när båten lämnade Belfast. I dag känner få till branden, eftersom den medvetet ignorerades av haverikommissionen, som under sjöförhöret var mer angelägen om att lägga ansvaret för förlusten av över femtonhundra människors liv på Titanics kapten.
Först nu, över hundra år senare, har det framkommit att just branden i kolboxen eventuellt var den utlösande orsaken till katastrofen på Atlanten.
Enligt den irländske journalisten och Titanicexperten Senan Molony tvingade branden nämligen kaptenen att fatta flera ödesdigra beslut, som drev passagerarfartyget mot dess undergång.
Molony baserar sin teori på ett antal hittills okända fotografier från Titanics sjösättning, som dök upp år 2016.
Fotografierna visar synliga skador efter en brand, skador som får Molony och andra experter att sluta sig till att historien om Titanics förlisning måste skrivas om.
De höga temperaturerna i kolbox nummer sex skadade inte bara Titanics skrov, som utbuktningen på fotografiet visar, utan även ett av de viktiga skott som i händelse av en läcka skulle försegla skadade sektioner och hindra inträngande vattenmassor från att sprida sig till hela skrovet.
Branden hade böjt och bucklat ett av de vattentäta skotten och skadorna hade sannolikt försvagat fartygets konstruktion avsevärt. Vare sig pannrummets befäl, kaptenen eller rederiets representanter ombord tycks emellertid ha oroats av de potentiellt allvarliga skadorna på fartygets viktigaste säkerhetsanordningar.
Titanic fortsatte framåt för full maskin – tjugotvå knop, strax under topphastigheten tjugofyra knop – trots att det skadade fartyget närmade sig farvatten som officerarna ombord hade förvarnats om.
Åtskilliga andra fartyg hade telegraferat om att det vimlade av isberg i området sexhundra kilometer söder om Newfoundland, genom vilket Titanics rutt gick.
Enligt Molony tvingade israpporterna och bränderna i kolboxarna fartygets kapten Edward Smith att spela ett högt spel. Han stod inför ett dilemma.
Antingen kunde han sänka farten för att lättare kunna gira undan för isberg. Då riskerade Smith att få slut på kol innan Titanic nådde New York och möjligen åsamka rederiet en så stor prestigeförlust att det gick i konkurs.
Eller så kunde han utnyttja farten från allt kolet för att komma i hamn – och hoppas slippa stöta på ett isberg.
Molony antar att Smith inte ansåg att en kollision med ett isberg var särskilt trolig. I stället var han och rederiet skräckslagna inför möjligheten att bli utskrattade ifall Titanic fick slut på bränsle på sin jungfrufärd.
Därför fattade kaptenen det ödesdigra beslutet att fortsätta med den höga farten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar