Det var några dagar i slutet av 1980-talet. Min sjätteklass hade skolresa till Bornholm. Särskilt en låt dominerade i bussens inomhusmiljö. TNT med
AC/DC. Alla coola i klassen gillade den, inte jag. Jag har aldrig tillhört den coola klicken. Aversionen mot coolhet fick mig att, inte hata, men länge tycka att AC/DC var ett ointressant band.
Många år senare sa en kompis till mig, ”Ragge, du ska lyssna på 70-tals-AC/DC. Så det gjorde jag. Fy fan va bra. Den kanske allra bästa plattan är just denna.
Bästa spår: It’s A Long Way To The Top, Rock And Roll Singer, Live Wire, High Voltage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar