Kvinnorna tar hämnd

Katas dotter Vala försvinner efter en fest. Hon hittas död. Vem har dödat henne? Historien har till synes berättats förr. Jag gillar språket och detta är en bok som ingen annan. Centralt i hustorien är ett dockskåp. Valas. Det är udda. I boken finns många drömsekvenser. Påminner om Hitchcocks Vertigo. I en scen binds en flicka av en sadistisk man. De surrealistiska inslagen känns onödiga. På ett tidigt plan tycker jag att detta hade gjort sig bäst som en klassisk deckargåta. Kata får tidigt i berättelsen att tre män troligen står bakom dotterns försvinnande och död.
Vad vill Steinar Bragi med sitt skrivande?
Vala finns i Katas undermedvetna. Bragi fastslår genom sin roman att det pågår ett krig och att i detta krig så drabbar det direkta våldet nästan uteslutande kvinnor.
Romanen ställer sig på offrens sida. ”En av fyra kvinnor på Island har utsatts för våldtäkt eller försök till våldtäkt. Borde då inte 3 av 4 komma till dess försvar?”, resoneras det.
Ansvaret naturligtvis åligger också männen men i boken porträtteras de flesta av dem som rovdjur.
Jag tar personligen med mig följande ord om kvinnovåldet: ”Varför bråkar vi fortfarande om den och den feminismen? Var finns solidariteten och handlingarna?”.
Kata själv visar solidaritet. Hon träffar på våldsutsatta Soley på sjukhuset där hon jobbar. Soley har blivit våldtagen och svårt misshandlad av sin expojkvän. Hon har ingen annan som besöker henne. Kata bestämmer sig för att bli ”livets väktare”.
Tillsammans ger de sig ut på en hämndturné...