Då plötsligt börjar hon må dåligt. Hon får utslag i ansiktet och starka svettning, kräks och dras med huvudvärk. Hon börjar undvika konversationer med folk hon känner genom att vrida bort ansiktet på spårvagnen.
Så en dag får hon i personalrummet höra av en kollega om en kvinna som drabbats av överkänslighet mot bildskärmar.
Denna tanke slår rot.
Efter en jobbig termin, med krävande elever, föräldrar, kollegor och rektorer åker hon på en retreat till Småland. Där råder elektronikförbud. Lotta mår plötsligt toppen. När hon kommer hem igen kommer sonen på besök. Han är en fanatisk e-sportare och installerar sin dator i pojkrummet. Snart kommer symtomen tillbaka. Detta är alltså en bok om elöverkänslighet. Är detta en myt? Är el ofarligt för människan. Kan exempelvis mobilpratande orsaka cancer? Flertalet forskare är överens om att elöverkänslighet inte existerar.
Men varifrån kommer då symtomen som Lotta och folk i verkliga livet känner av? För de existerar ju uppenbarligen.
Hursomhelst, Lotta blir av med sitt jobb. Denne, en gång engagerade och passionerade lärare, sägs ha misskött sitt arbete. Hon har pressats till högre betygssättningar vilket hon får bära hundhuvudet för.
Henrik Bromander skriver på bra och dömer inte. Han gör ett fint och mänskligt porträtt av Lotta och lyfter fram detta omdebatterade problem på ett intressant sätt. Omvärldens misstro finns där. Lite kuriosa är att även Täppas Fogelberg får en släng av sleven, genom att han en gång i Ring P1 uttryckte sitt spott och spe över elsjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar