Skräpserie med potential

Hade lite förhoppningar inför jag gav mig på tv-deckaren Luther. Eller, rätt höga, faktiskt. Fotot har den där gråa skitiga brittiska realismen jag är ute efter. Efter tio minuter kom mina förväntningar på skam. En kvinna har förts till polishuset efter att hennes två föräldrar plus en golden retriever kallblodigt har skjutits ihjäl i föräldrahemmet.
Kvinnan anses vara ett offer och ska bara höras om hennes föräldrars bakgrund. Kriminalkommissarie John Luther vill dock annorlunda. Han har inom loppet av ett par sekunder intuitivt fattat misstankar att det är kvinnan som är mördaren. Han gäspar. Kvinnan gäspar inte tillbaka. I triumf rusar han ut i rummet bredvid där samtalet avlyssnas av poliskollegorna.
Det är hon som är mördaren!, gastar han. Annars skulle hon självklart gäspat tillbaka! För gäspningar smittar!
Vad är detta? undrar jag. Vem är det som har skrivit plotten? Ger det ett avsnitt till. Ger upp 45 minuter senare när Luther, efter att hans exfru blivit mordhotad av kvinnan, går med på en trevlig kaffestund med densamma. Här fanns potential men visade sig bli till skräp. Ändå är det något som lockar. Inte omöjligt att jag kommer komma tillbaka för mer.