fredag 27 december 2019

Kvinnokläder för att få fler tjejer

Någon identitetskris hade de inte. De var helt enkelt snyggare i kvinnokläder och klädde sig så för att få fler tjejer. New York Dolls fick en pangstart men droger blev detta sleazebands fall. Heroinet flödade in över New Yorks punkscen och snart hade ”dockorna” simsalabim två knarkare och en alkoholist.
Ridå. Men denna platta knåpade man ihop bra.
Bästa spår: Personality Chrisis, Looking For A Kiss, Trash

Ett något ”lättare” MC5

”Kick Out the jams, motherfucker” blev deras signum och varumärke. MC5 var politiska, kontroversiella och farliga. Så farliga att de till sist blev utsparkade från Elektra. Detta ödelade deras karriär. Gitarristen Wayne Kramer som vigt hela livet åt bandet gick vilse och blev kriminell. Här, på Back in The USA, är vi dock inte där. Här finns knappt ett uns av punk, utan mer renodlad rock and roll med en tvist.
Bästa spår: Tonight, American Ruse, Back In The USA

torsdag 26 december 2019

Småtrevlig juljakt på fästman

30-åriga Johanne (Ida Elise Broch) är singel. Hon känner alltför väl av familjens press. Då avger hon ett löfte: På 24 dagar ska hon hitta en kille.
Småtrevlig tv-serie.

Lagade mat åt hänsynslös Bergman

Jag har läst Jag var Ingmar Bergmans hushållerska, en självbiografi av Anita Haglöf. Nu har jag sett dokumentären av Tom Alandh från 2009.
Anita jobbade som receptionist på Dramaten i tjugo år. Hälsade dagligen på den världsberömde regissören. Anita höll på att utbilda sig till zonterapeut. Så kom det sig att Anita Haglöf blev Ingmar Bergmans hushållerska i åtta år.
Mycket av Anitas liv härifrån handlar nu om Bergmans enorma kontrollbehov.
”Han regisserade allt, även ute i köket”, säger Haglöf i dokumentären.
Bergman var ofta hänsynslös. En gång tappade Anita ett kastrullock vid en middag. ”Gör du om det där ska jag döda dig”, röt Bergman enligt Anita. Det hände också att han kallade henne för ”ragata” och ”slyna”.
Vid vissa tillfällen kunde han vara vänlig och rar säger Anita. Dokumentären visar på Anitas storsinthet och Bergmans hänsynslöshet.

Inga vinnare i relationstvister

Filmen då jag blev nyfiken på fattiga riddare.
Kramer mot Kramer kom 1979. En karriärslysten reklamman, spelad av Dustin Hoffman, bör övergiven av sin olyckliga hustru (Meryl Streep).
Herr Kramer får lära sig föräldraskap den hårda vägen. Allt eftersom månaderna går kommer han närmare sin son. Då dyker fru Kramer upp. Nu vill hon ha vårdnaden om pojken.
Filmen, som är baserad på en bok, är bra men blir aldrig riktigt gripande förutom enstaka scener.
En sak lär jag mig dock, i relationstvister finns inga vinnare.

The Sounds mer än tuggummipop

Läser man recensioner från tiden då The Sounds lanserade sin andra platta Dying To Say This To You var recensionerna inte översvallande. Ok lättsmält tuggummipop som bäst. Expressens recensent menade att Helsingborgsbandet skulle nöja sig med att spela i Karlskoga för barn.
Sen vet vi ju hur det gick. The Sounds slog igenom i USA och fick fans som exempelvis Dave Grohl och Quentin Tarantino.
Att sångerskan Maja Ivarsson vid tidpunkten hade svårt att hantera kändisskapet är en annan femma. En av våra bästa frontpersoner någonsin.
Bästa spår: Queen Of Apology, Painted By Numbers, Night After Night, Ego

onsdag 25 december 2019

Sverige vann blodigaste slaget

”Det var mord och inte ett fältslag”. En präst som bevittnade händelserna den där vinterdagen 1676.
Halva danska armén utplånades i slaget vid Lund den 4 december 1676. Danskarna hade innan slaget sett en bra chans att återta Skåneland som man förlorade i freden i Roskilde 1658.
Danskarna hade så att säga vind i seglen då man sommaren 1676 i det närmaste utplånat den svenska oerfarna flottan.
På sommaren invaderade man Skåne via Helsingborg. Danmark fick tidigt stöd från den lokala bondebefolkningen.
När slaget så hade börjat gjordes misstag på båda håll. Minst misstag gjorde den svenske kungen Karl XI. Det var också därmed han avgick med segern.
Den svenske monarken förfärades över vad han såg på slagfältet. Ett par tusen svenska soldatliv gick till spillo, men värst var läget för dansken som förlorade över 9 000 man.
Detta är otvivelaktigt ett av de blodigaste slagen i historien, räknat förlusterna sett till antalet totala soldater.
Värre än för danskarna gick det för de nederländska matroserna som stred på danskarnas sida. I närheten av Vallkärra kyrka massakrerades de av svenskarna. När slaget var över var endast 47 av totalt 1 300 matroser vid liv.
Kriget vände efter slaget vid Lund till Sveriges fördel. Segern stärkte stridsmoralen. Året efter segrade även svenskarna i slaget vid Landskrona.  Några år senare var skånska kriget slut och Sverige fick behålla de skånska landskapen.
Segern till trots väntade inte en bekymmerslös tillvaro. Nu började problemen på allvar med snapphanarna. 

Östersjöns fasa sänkte sig själv

Regalskeppet Kronan var ett av världens största fartyg. Det kallades inte för ”Östersjöns fasa” för intet. Skeppet var större än regalskeppet Vasa som sjönk i Stockholms inlopp på sin jungfrufärd 1628.
Den 1 juni 1676 mötte Kronan danska och holländska styrkor vid Ölands södra udde. General Lorenz Creutz saknade helt erfarenhet av sjökrig. När motståndarna möttes fick svenskarna snabbt panik. Besättningen missade att stänga kanonkulorna då man vände, vilket ledde till att vatten forsade in. När skeppet kantrade antändes krutförrådet. 
Kronan sprängde sig själv i luften. 800 man dog, däribland olyckskorpen Creutz vars lik hittades senare.
1980 hittades delarna av skeppet av Anders Franzén. Föremålen som plockats upp finns nu att beskåda på utmärkta Kalmar läns museum. 

tisdag 24 december 2019

Harrison följde upp efter Beatles slut

Världens mest kända supergrupp, The Beatles, bröt upp 1970. Inte långt därefter släppte gruppens gitarrist George Harrison sin tredje soloplatta. Det började inte bra. Harrison dömdes för plagiat med låten My Sweet Lord. Den lät alltför lik The Chiffons He’s So Fine. Böteslappen: 587 000 dollar.
Harrison kunde ta det då trippel-LP:n blev en dundersuccé.
Phil Spector producerade. 
Bästa spår: My Sweet Lord, Wah-wah, Let It Down

Surfande slarver tar broderns plats

Twin är en osannolik historia. Kristofer Hivju spelar ett par enäggstvillingar, en surfande slarver och en framgångsrik affärsman. Bröderna gillar inte varandra. Gammalt groll gör att slarvern råkar ha ihjäl sin bror, med den dräpte hustruns goda minne.
Slarvern tar broderns plats i familjen. Och detta är det osannolika, det går trots allt osannolikt bra för honom att smälta in.
Kommer någon upptäcka bytet?
Serien var ok, men hoppas att det stannar vid en säsong.

måndag 23 december 2019

Hypad reportagebok om tre kvinnor

Lisa Taddeo har skrivit en välförtjänt hypad reportagebok om tre kvinnors liv. Såg ett inslag på Babel om författaren. Boken handlar om kvinnlig sexualitet, främst hur den kan förvrängas och missbrukas. Särskilt intressant och oroväckande är delen om Maggie, som utnyttjas sexuellt av sin populära gymnasielärare, men som blir bespottad av samhället.

En ny modern julklassiker

Christmas Chronicles kan vara en modern julklassiker. Kurt Russell i rollen som jultomten som blir fångad på bild, får två syskon på halsen, och tillsammans ger de sig ut på en kamp för att rädda julen.

lördag 21 december 2019

Väntat för länge med The Jezabels

Ett sammelsurium av musikstilar. Rock, goth, emo, gospel, pop, etcetera trängs här.
Men det är inte dåligt.
Sångerskan Hayley Mary i The Jezabels påminner om PJ Harvey.
Det är heller inte dåligt.
En spännande debut från dessa atmosfäriska australiensare som jag väntat alldeles för länge med att lyssna på.
Det är dåligt.
Bästa spår: Prisoner, Endless Summer, Try Colour

Mörker och man i svart lång rock

”Den här plattan är nummer ett, den bästa av Bob Dylan”.
Jag har nyss berättat att Bob Dylan är något av det tråkigaste jag har sett på scen. Får då tipset av en kompis att lyssna på Oh Mercy
Sagt och gjort, skivan har blivit streamad. Det här är rätt bra. ”Man In The Long Black Coat” är bäst, påminner stundtals om Tom Waits, mörkt. 
Bästa spår: Where Teardrops Fall, Everything Is Broken, Man In The Long Black Coat

fredag 20 december 2019

Jag skäms inte över Aelita

Expressen Nöje kallade den för ett aprilskämt, en parodi, ett skrattretande hafsverk. Själv tycker jag Mando Diaos elektroniska Aelita stundtals är rätt bra.
Öppningsspåret Black Saturday är skitbra, Rooftop helt klart bra och Sweet Wet Dreams bra. Och nej, jag stör mig inte på frasen ”Fire Walk With Me”. Gustaf Norens sista med Borlängebandet.
Bästa spår: Black Saturday, Rooftop, Sweet Wet Dreams, Make You Mine

torsdag 19 december 2019

Kvinna försvinner mellan Rödby-Puttgarden

Efter en incident där tre poliser blir skjutna, blir Carl Mörch tilldelad posten som ledare för den helt nya Avdelning Q. Syftet är att undersöka ouppklarade fall som har särskilt stort intresse av att bli just uppklarade. Ett fall tilldrar sig särskilt stort intresse från avdelningen.
En kvinna, framgångsrik politiker i folketinget, har försvunnit från färjan mellan Rödby och Puttgarden. Teorin är att hon trillat i vattnet, men flera år har gått utan att något lik har hittats i de danska och tyska farvattnen. Dessutom finns det en rad andra omständigheter som pekar på att något annat har hänt henne.
Kvinnan i rummet är en spännande roman som innebär att jag kommer ge Jussi Adler-Olsen fler chansen.
Stefan Sauk är för övrigt en mycket bra och inlevelsefull uppläsare.

Kompetent men mesig skäggrock

Amerikansk folkrock var på trendig frammarsch på 00-talet. Ett av banden från Seattleområdet var Band Of Horses som jag såg på Annexet i Stockholm. En av de som var med i Band Of Horses i begynnelsen var Mat Brooke, sedermera grundare av Grand Archives. På Grand Archives självbetitlade album finns musikstilens signum: skägg, skön stämsång och en del knasiga instrument. Jag kan dock tycka att det blir rätt mesigt även om det absolut är kompetent.
Bästa spår: Swan Matches, Index Moon, A Setting Sun, Sleepdriving

måndag 16 december 2019

Monster är R.E.M:s rockigaste skiva

Det här är en förbannat sorglig skiva. Kurt Cobain hade precis tagit livet av sig. Låten Let Me In påminner om hans självmord. Plattan påminner om det som aldrig blev.
R.E.M:s sångare Michael Stipe var kompis med Cobain och de pratade om att göra ett projekt ihop, måhända ett akustiskt sådant?
Nirvana hade precis gjort succé med MTV Unplugged så ett sådant samarbete var inte otänkbart.
Monster är måhända sorglig, men en riktigt bra skiva, packad med bra låtar som står på egna ben.
Bästa spår: What´s The Frequency Kenneth, Crush With Eyeliner, I Don´t Sleep I Dream, Bang And Blame, Strange Currencies

fredag 13 december 2019

En passion för anpassning

Adaptation är en av de filmer jag sett flest gånger och till det finns det skäl. Filmen är genialt skruvad på många plan. Manusförfattaren Charlie Kaufman befinner sig i inspelningsstudion för I huvudet på John Malkovich som han skrivit manus till. Filmen blir hyllad, men Charlie själv har svårt att sola sig i glansen.
Han beskriver sig som en vandrande kliché, Svettis kopiöst och nervös på gränsen till panikattack när han får sitt nästa uppdrag, skriva filmmanus till The Orchid Thief av Susan Orlean. 
Charlie kommer ingenvart med sitt arbete. Han är ett odiskutabelt geni men hans ängslan sätter käppar i hjulet. Däremot går det bättre för hans bror, den obekymrade Donald som skriver usla filmmanus som får beröm och skaffar sig flickvän, alltså allt som brorsan Charlie inte lyckas med.
Adaptation är en galen, rolig, sorglig och varm film om passion och anpassning.
Nicolas Cage, Meryl Streep och Chris Cooper glänser.

Tjechov lyckas med Körsbärsträdgården

Jag uppskattade ju inte särskilt Tre systrar, men Anton Tjechov lyckats klart bättre fånga min uppmärksamhet med Körsbärsträdgården.
Den sistnämnda är helt klart en av av världsdramatikens mästerverk.
Till gården med de vackra körsbärsträden kommer Ljubov Andrejevna med familj. Familjen har en gång ägt det gamla godset, men på grund av dåliga affärer står man i begrepp att bli av med det.
Lopahin, vars förfäder en gång jobbat på godset under livegenskapen, är en av spekulanterna, men det avslöjas först i de senare akterna.
En ljuv bok om bland annat klass och misslyckanden.

tisdag 10 december 2019

Inte helt klok på de tre systrarna

Dramer är dramer och inte alltid helt lätta att förstå. Har nu läst ut Anton Tjechovs Tre Systrar och jag måste säga att jag inte blev helt klok på den.
Den handlar som titeln antyder om de tre systrarna Olga, Irina och Masja. Masja är den enda av systrarna som är gift. Denna dag har Irina namnsdag och man förbereder en stor fest.
Ett antal gäster anländer, de flesta av dem militärer. Systrarna uppvaktas flitigt och Masja funderar över sitt äktenskap med Kulygin och blir intresserad av en annan gift man.
På natten bryter en eldssvåda ut och systrarnas hem får fungera som ett härbärge för de drabbade. Under natten hinner systrarna också med ett gräl med sin bror Andrej som inte lyckats nå särskilt långt i sitt liv karriärmässigt men ändå hunnit stadga sig med Natasja.
Systern Irina har under natten fattat beslutet att flytta till Moskva.
En pjäs om drömmar och misslyckanden.

Bara en liten tid, och vi försvinner för alltid, man glömmer oss, våra ansikten och våra röster, glömmer hur många vi var. Men våra lidanden ska förvandlas till glädje för dem som kommer efter oss, lycka och frid ska randas på jorden, och med ett gott ord och en välsignelse ska man minnas dem som lever nu. Å, kära systrar, vårt liv är inte slut ännu. Så låt oss då leva! 
Systern Olgas ord i slutscenen.

Dostojevskijs noveller ska läsas sakta

Under sista sista levnadsår arbetade Fjodor Dostojevskij med noveller. Just fyra sådana kortberättelser finns i En komisk människas dröm. Titelnovellen handlar om en person som bestämt sig för att ta sitt liv, pistolen är laddad, men han faller i sömn. I drömmen han drömmer kommer han till ett slags Utopia, en idyllisk tillvaro där inga lögner finns. Tyvärr börjar han själv sprida lögner i landet han kommer till, och snart blir tillvaron förändrad även här, till den värld som vi känner med falskhet och egoism. 
I novellen Bobok hamnar huvudpersonen på en kyrkogård efter en begravning och får då höra samtalen från de döda. Det visar sig att samtalsämnena inte skiljer sig åt mellan levande och döda. 
Som vanligt är språket mästerligt. En bok som ska läsas i små klunkar, det vill säga mycket sakta. 

måndag 9 december 2019

Samurajernas sista slag vid Shiroyama

Ordet samuraj är känt sedan 700-talet och betyder "den som tjänar". Samurajerna fungerade som elitsoldater och var kejsarens personliga vakter. 
Den högsta generalen i krigstider kallades shogun. Efter inbördeskriget 1192 fick titeln shogun en fast status och shogun då blev Yoritomo Minamoto
Efter hand fick samurajerna stort inflytande vid hovet, de integrerades i den högsta aristokratin. de fick lära sig kalligrafi, musik och poesi. "Pennan och svärdet i förening" var ett av samurajernas viktigaste bud. 
Shogunens makt växte och 1408 jämställdes shogunen med kejsaren. Japan plågades av ännu ett inbördeskrig när man mötte västvärlden för första gången. Portugiska skeppsbrutna sjömän spolades upp på Japan. Det var främst européernas last som fångade den lokale stormannens intresse: gevärer. 
Han bad portugiserna visa hur gevärerna skulle användas. Intresset för gevärer kulminerade och snart var fler portugiska skepp på väg mot Japan. Med skeppen följde katolska missonärer och 1549 grundades den första jesuitiska skolan i landet. 
En del av japanerna omvändes av missionärerna. I början på 1600-talet började dock shogunen att se de kristna som ett potentiellt hot och 1614 förbjöds kristendomen. Tokugawa Iemitsu gick ännu längre, när han kom till makten lät han 1623 utvisa eller avrätta alla utlänningar, med några få undantag. 
Japan inledde en i det närmaste total isolering från omvärlden. Utländska böcker och utlandsresor förbjöds under en tid. Handeln begränsades till Kina, Korea och Holland. Skepp från dessa länder fick endast anlöpa hamnen i Nagasaki. 
På 1700- och 1800-talen spreds den europeiska kolonisationen. Det blev allt svårare för Japan att upprätthålla sin isolering. Genombrottet kom när amerikanske amiralen Matthew Perry seglade in i Uraga hamn utanför Tokyo den 8 juli 1853 och krävde att få tillstånd till handel. Samtidigt som han krävde tillståndet riktade han sedan kanonerna mot byggnaderna i hamnen. 
År 1858 undertecknade shogunen ett handelsavtal som går under namnet Anseitraktaten. Fem av Japans största hamnar öppnades för handel. 
Reaktionen lät inte vänta på sig och 1863 utfärdade kejsaren en order om att alla utlänningar skulle utvisas, under devisen "utvisa barbarerna". 
Det hårdaste motståndet kom från unga samurajer av låg rang, som kändes sig förödmjukade och maktlösa efter att västvärlden kommit till Japan. 
År 1868 bidrog Satsumaprovinsens samurajarmé till att shogunen fick lämna ifrån sig makten till kejsaren. Den nya kejsarregimen, meiji, levde inte upp till löftena om att utlänningarna skulle kastas ut ur landet. Moderniseringsprocessen fortsatte, till samurajernas stora besvikelse. 
Västerländskt mode förändrade gatubilden. Makten samlades hos kejsaren som inte hade någon tanke på att dela med sig till samurajerna. 1873 förbjöds samurajerna att bära vapen, den gamla krigarkasten ansågs därmed överflödig. 
Ett uppror bland samurajerna bröt ut och man gick ut i krig mot kejsarens regim. Samurajernas sista slag ägde rum den 24 september 1877 vid Shiroyama. En kort stund höll samurajerna stånd med sin svärdskonst men fick snart vika sig mot de tungt beväpnade kejsartrupperna. Samurajernas ledare, Saigo, begick seppuku efter att ha blivit skadad. Därmed var samurajernas saga all. 
Nu fanns det inte längre något som hindrade att Japan släppte in det nya och främmande från västvärlden. 


söndag 8 december 2019

Letar efter sanning på Darknet

Hur har kvinnan som hittats liggande på magen med en kniv i hjärtat i den dyra lägenheten på Amaliegade i Köpenhamn dött? Puh vilken omständig mening, men täcker rätt bra vad tv-serien Förhöret handlar om.
En polis, spelad av Ulrich Thomsen, besöker bårhuset efter att man hittat en död kvinna i en lägenhet. När rättsläkaren drar bort täcket som skyler kvinnans ansikte får han en chock. Det är hans egen dotter som ligger på den kalla metallbritsen!
Polisen börjar genast en hårdför kamp om att ta reda på vad som hänt hans dotter, en dotter han egentligen inte känner och som han tappat taget om.
Polisen tror inte på obduktionsrapporten som pekar på självmord utanför övertygad om att hon blivit mördad. Han är en osympatisk person och skyr inte några medel för att finna det han tror är sanning. En jakt som utspelas i de myr obskyra delarna av internet, det så kallade Darknet. 
Åtta episoder liknande ett kammarspel med andra bra skådisar som David Dencik, Trine Dyrholm, Lars Mikkelsen och Nikolaj Lie Kaas. 

lördag 7 december 2019

Trallig punkrock från Hermosa Beach

Det fanns en tid då trallvänlig punkrock sköljde in från USA över Atlanten och för vår del hamnade på skivdiskarna på Megahertz i Jönköping.
Troligt är att jag hittade denna platta där. Pennywise debutplatta. Killarna från Hermosa Beach i Kalifornien gör det bra även om den inte når upp till Lagwagons eller Bad Religions höjder.
Bästa spår: Wouldn’t It Be Nice, Living For Today, Bro Hymn

Plattan då Queen kröntes

Med sitt fjärde studioalbum A Night At The Opera blev Queen ett ”Householdname” i brist på ett svenskt ord. Det här är inte vilket album som helst. Det sex minuter långa mästerverket Bohemian Rhapsody är kronan på Drottningens huvud.
Skivan släpptes på hösten 1975 och sedan blev inget sig likt för Freddie Mercury, Brian May, John Deacon och Roger Taylor.
Plattan tillhör inte mina absoluta favoriter, jag tycker den generellt saknar hits, men visst kan jag förstå dess storhet. Missa inte sköna You’re My Best Friend.
Bästa spår: Bohemian Rhapsody, You’re My Best Friend, Death On Two Legs

Något ondskefullt lurar i Derry

Något ondskefullt lurar i Derry. Vart 27:e år kommer Det tillbaka. 1989 leker en liten pojke i gul regnjacka med sin pappersbåt på regnvåta gator i den lilla idylliska staden. Snart ses bara en strimma blod i närheten av kloaken där båten runnit ned.
Trevligare möten med clowner finns än vad lille Georgie just varit med om. Bill Skarsgård är fantastisk i rollen som Pennywise. Efter en serie som Hemlock Grove gick Bill på audition för rollen som den olustiga clownen och imponerade stort. 
Bill Skarsgård studerade hårt, lusläste Stephen Kings roman, analyserade hur djur och barn rör sig och kollade särskilt in hur Tim Curry agerade som Pennywise i föregångaren. 
För min del är det snart dags för Chapter II.

Mästerverket som försvann

Winston Churchills 80-årsdag närmar sig. Året är 1954 och premiärministern ska uppmärksammas vid en ceremoni i Westminster Hall. 
Till firandet har Churchill engagerat modernisten Graham Sutherland som avbildat Churchill på målarduken. 
Problemet är bara att Churchill hatar målningen. Hans syn på konst skiljer sig fundamentalt mot Sutherlands, som velat avbilda Churchill på ett äkta sätt. 
”Åldrande är vidrigt” säger Sutherland till Churchill i en scen i The Crown där Churchill (John Lithgow) är galen av ilska över kroppens förfall som skildras på duken.
Enligt tv-serien lät Winstons hustru Clementine elda upp konstverket för att blidka sin man.
Enligt konstkännare var det ett mästerverk som förstördes. Graham Sutherland menade att det handlade om vandalism medan andra menade att Churchill får göra som han själv vill med personlig egendom.

Filmstjärnan som ville bli skådis

My Week With Marilyn är en charmig film om inspelningen av Prinsen och balettflickan där Laurence Olivier stod för regin. Olivier har ratat sin egen hustru Vivien Leigh i rollen som balettflickan till förmån för superkändisen från Hollywood, Marilyn Monroe.
Michelle Williams spelar den osäkra filmstjärnan med bravur. Marilyn var filmstjärnan som ville bli tagen på allvar som skådespelerska.
Läromästare blev Laurence Olivier som var och är en av tidernas främsta skådespelare. Kenneth Branagh är suverän som excentrikern Olivier som håller på att bli galen över Monroes inledande oförmåga och osäkerhet. Jag skrattar högt flera gånger och det hör inte till vanligheterna. 
Men när Marilyn skiner då skiner hon. God hjälp har hon av regiassistenten Colin som förälskar sig i henne och ger henne den glädje som hon behöver till inspelningen. 
Det är det filmen handlar om.

torsdag 5 december 2019

Pappans öknamn blev till sist succé

Jag gillar Meat Loaf som skådis. Som sångare däremot har jag sett honom som ett hetsigt irritationsmoment, flyger fram över scenen som en svettig köttbulle. 
Bat Out Of Hell blev ingen omedelbar succé, men genom ett intensivt turnerande blev plattan en av de bäst säljande någonsin. 
Född som Marvin Lee Aday i Texas spenderade han mycket av sin barndom genom att tillsammans med sin mor leta efter sin gravt alkoholiserade far på barer. Pappan måste ha betytt något eftersom set lär ha varit han som gav sonen öknamnet öknamnet Meat Loaf.
I 20-årsåldern flyttade Meat Loaf till Los Angeles där han startade en grupp som agerade förband åt bland annat The Who och The Stooges.
Vad gäller denna platta tycker jag denna inte är något vidare. För hysterisk, teatralisk och osammanhängande för min smak. 
Min åsikt spelar som tur är inte någon roll. För ett par år sedan sattes Bat Out Of Hell upp som musikal på Dominion Theatre i London och blev en riktig blockbuster.

Vad säger och hur låter runstenar?

Bor du i ett hus från 1700-talet? Då är sannolikheten större än i vanliga fall att i husgrunden finns en runsten. Ännu större vad gäller förekomsten av runsten är i en kyrka, men där är ju inte många som bor. 
Vid universitetsområdet i Uppsala finns många runstenar, många kommer från den närliggande domkyrkan. Faktum är att det finns kvar runstenar i domkyrkan, som man inte kan ta bort utan att renovera kyrkan. 
Vad säger då runstenarna? Ofta handlar det om skryt, manligt skrävel. Som i stenen med Vidmund som låtit uppföra en sten över sig själv, ”den skickligaste av män” lyder den blygsamma inskriptionen. 
Det är en patriarkal värld, då som nu. De flesta runstenarna handlar om män som rests av män för män. Det finns dock undantag, som Gunborga som låtit resa en sten som finns i närheten av Hudiksvall. Hur ”lät” då runstenarna? De finns numera inlästa att lyssna på för gemene man. Det går alltså bland annat lyssna hur skriften på Rökstenen låter.

tisdag 3 december 2019

Muskelsjukdom drabbar backhoppare

En man har just trillat ur sin rullstol. 
"Allt jag ville var att titta närmare på avståndet mellan Longyearbyen och Nordpolen". 
Mannen som trillat ur rullstolen drabbades i unga år av en kronisk muskelsjukdom. I Thorvald Steens roman "Det vita kallbadhuset" får vi följa mannens, vars namn aldrig nämns i romanen men som jag senare förstår är självbiografiskt, resonerande om sin sjukdom. 
En sjukdom som uppstod då han var en av landets mest lovande backhoppare och hade som dröm att hoppa i Holmenkollen. Det bärande i romanen är sveket han utsätts för genom sin mamma och mormor som vill hålla sjukdomen hemlig. 
Sjukdomen är allt annat än hemlig. När huvudpersonen gräver vidare inser han att de flesta av hans nära manliga släktingar har drabbats av den. Nu har även hans dotter Karoline drabbats. 
Romanen har ett vackert språk men fångar mig inte riktigt som jag önskar. Möjligen kan det bero på att jag stressläser den med tanke på att jag ska lämna tillbaka boken innan biblioteket stänger.
"Det vita kallbadhuset" blev korad till årets bästa roman i fem stora norska dagstidningar. 


Bilden ljuger när man talar om Lincoln

Han är den mest populära presidenten. Abraham Lincoln. Det finns cirka 140 fotografier av honom. Ler inte på någon. I detta fall ljuger bilderna, då Lincoln inte var en allvarsam herre, utan tvärtom hade mycket humor. Han hade alltid ett skämt på gång. Den surmulna uppsynen berodde på dåtidens fototeknik, då man vara tvungen att sitta still i flera sekunder när bilden togs. 
Han benämndes ofta som "ugly and grotesque". Inte grotesk på det sätt vi menar idag, utan helt enkelt egendomlig. Han hade ett udda utseende. Stora öron och stor näsa, långa armar och ben och en kort överkropp. Det finns till och med en bok om Lincolns kropp, Lincoln´s body av Richard Wightman Fox
Sitt utseende var en av de saker som Lincoln själv gärna skämtade om. Gärna för att ta udden av samtalsämnet som kanske inte någon tog upp i Lincolns närvaro. 
Omdömena om honom är splittrade. Fram tills bara för ett par år sedan har det inte funnits någon bok om hur hans död togs emot av opinionen. Martha Hodes publicerade 2015 boken "Mourning Lincoln". Det framkommer att han var älskad, framförallt i Nordstaterna, generellt för sitt ledarskap och personlighet och i synnerhet för att han befriade slavarna. 
Han var också hatad. Flera stödde John Wilkes Booth som sköt Lincoln den där aprildagen 1865 på Ford Theatre i Washington. Det hade då endast gått fem dagar sedan inbördeskriget tagit slut. 
Av en soldat i konfederationen blev Lincoln kallad för en "vampyr som gnagde på nationen". Lite ironiskt då han senare blev vampyrjägare i filmens värld. 

måndag 2 december 2019

Fasligt roligt, hemskt och sorgligt

"Vi var unga och ville provocera vid varje tillfälle som gavs". 
Henrik Bromander om hur det gick till när han gav sig in i serietecknarbranschen. Boken "Allt jag rör vid försvinner" är en bok om Bromanders samarbeten genom åren. 
"Jag borde kanske stoppat projektet innan det är för sent", säger Bromander i förordet. 
Och visst är detta provokativt. Men ofta fasligt roligt"!
Som i "Köttfärslimpa" där Petter Sjölund och Calle Thörn står för bildmaterialet. En fanatisk Meat Loaf-fan skär av sig fingret för att ge i present till sin idol som snart ska uppträda i Globen. 
Eller ännu sjukare, "Myrmecophagidae", som handlar om en totalt asocial kille som får ett sexuellt uppvaknande när en myrslok kommer till hans far, biologens, forskningscenter. 
Här finns även allvarsamma inslag, som "Kärleken är ensam blindhet" som baseras på artikeln "Deras kärlek bestraffades med döden". 
"Ordningen" är en hemsk historia där familjefäder tar ut sina misslyckanden på en stackars kvinna som bor ensam i skogen. 
Eller sorgliga "Partitur i D-moll" om den framgångsrika violinisten från Upplands Väsby vars liv bokstavligen krossas när hon är med om en bilolycka. 

Då tre attackerande gitarrer var signum

Det fanns ett Radiohead innan The Bends. Pablo Honey är bandets debutplatta, och det handlar om en oslipad diamant. Självklart finns här Radioheads mest kända låt, Creep, men även andra är mer än lyssningsvärda. Själv gillar jag exempelvis Stop Whispering och Blow Out mycket. 
Det här var också en tid, runt 1993, som bandet använde sig av tre attackerande gitarrer, långt innan man gick in i obskyra ljudlandskap, om än värda att utforska mer. 
Bästa spår: Creep, Stop Whispering, Anyone Can Play Guitar, Blow Out

Arty Farty till och med för Bowie

I slutet på 1970-talet försökte David Bowie få kontroll över sitt kokainmiisbruk. Samtidigt spelade han in sitt mest ”vanliga” album som han hittills hade gjort. Det är dock inget vanligt över Lodger. Det hör inte till mina favoritplattor med Bowie, utan det är lite ”arty farty”, lite konstrock. Tycker personligen också att det är för mycket österländska vibbar. Själv föredrar jag Low som spelades in några år tidigare. Dock finns det ett par låtar som höjer sig lite från massan.
Bästa spår: Fantastic Voyage, D.J, Red Sails

söndag 1 december 2019

Dansant rockband lyckas igen

Gör comeback i mitt musiklyssnande med Arcade Fire och Reflektor. Titelspåret är suggestivt och bra. Här hör också den uppmärksamme David Bowies röst. Han är också tackad på skivan. Första låten följs upp av intressanta We Exist.
Detta moderna dansanta rockband från Montreal har lyckats igen. Win Butler må vara bandets hjärta men den som håller det är multiinstrumentalisten Regine Chassagne.
Bästa spår: Reflektor, We Exist, Porno

Egensinnigt och aktuellt av danske Kaspar

I denna originella dystopi, Den Europeiska Våren av Kaspar Colling Nielsen blir Köpenhamn alltmer militariserat. En våg av terrorattentat utförda av jihadister sveper över Europa. Danmark vill liksom andra länder stoppa gränsen för invandrare.
Man kommer på en egen lösning. Man hyr en liten ö utanför Moçambiques kust, kallar den för Frederikstad, och deporterar alla invandrare som skulle till Danmark dit. Även alla oönskade element deporteras.
Temat är högst aktuellt då Danmark förra året tog beslutet att skicka kriminella utvandrare till ön Lindholm i Stegebukten där ett så kallat utresecenter upprättas.
I Colling Nielsens roman kopierar fler länder den danska flyktingstadmodellen.
Parallellt med den politiska berättelsen får vi följa konstnären Stig och dennes hustru, forskaren Elisabeth. Stig är i grunden relativt nöjd med sin tillvaro medan Elisabeth vill vidare. Hon har blivit erbjuden att leda ett helt nytt och innovativt forskningscenter för grön energi och AI på Lolland.
Detta låter ju som ett slags roman. Men så har vi en annan. Genom den depraverade konstnären Christian bjuds vi på grova sexskildringar och gubbsjuka. Det finns dock en poäng med dessa beskrivningar, något som bokstavligt slår tillbaka på Christian.
Kan inte låta bli att dra paralleller med fransmannen Michel Houellebecq. 
På det hela taget har Kaspar Colling Nielsen skrivit en bra författad och egensinnig berättelse.

Nytt sätt att tänka inom kriminologin

Ett nytt sorts område inom kriminologin utvecklades i slutet på 1970-talet. 
Vad gjorde en mördare? Jo, självklart mördade, men vilka faktorer drev denne till att mörda? 
Tar man reda på detta kan nya mord förhindras. Även begreppet seriemördare introducerades.
Hur får man bäst reda på hur en mördare tänker? Jo, genom att intervjua dem.
Allt om detta kan man läsa i boken Mindhunter: Inside the FBI’S Elite Serial Crime Unit av John E Douglas och Mark Olshaker och nu alltså även titta på i tv-serien Mindhunter på Netflix.
Leder utfrågningarna av seriemördare som Ed Kemper, Richard Speck och Jerry Brudos gör Holden Ford och Bill Tench, spelade av Jonathan Groff respektive Holt McCallany.
Hjärnan bakom är psykologen Wendy Carr (Anna Torv).
För mig okända skådisar gör ett utmärkt jobb med att ge en bild av denna intressanta epok i kriminalhistorien.

lördag 30 november 2019

Kan udda vänskap vara räddningen?

Försupen författare som tappat konsten tar in på Grand Hotel i Oslo i ett sista desperat försök att skriva en uppföljare till succéromanen han skrev tio år tidigare.
Samtidigt har han en dödsdom hängande över sig, fortsätter han dricka så kommer han att dö inom ett par månader.
Då träffar han en tioårig pojke med Tourettes. En udda vänskap tar sin början. Frågan är om det kommer hjälpa den store forne författaren att få rätsida på sitt liv? Och vad kan pojken få ut av denna vänskap?
I rollerna ser vi bland annat Atle Antonsen och Vera Vitali. 

torsdag 28 november 2019

Dagens konst: David Hockney

2018 såldes ”Portrait Of An Artist” för 90,3 miljoner dollar. David Hockney hade därmed målat den dyraste målningen någonsin av en nu levande konstnär.
Hockney föddes i Bradford där han också devis utbildade sig. Vid Royal College Of Art i London mötte han R B Kitaj som förknippades med popkonsten.
Hans första projekt i tryck var en serie med sexton etsningar där han självbiografiskt avbildar Hogarths Rake’s Progress.
Hockney arbetade också mycket med fotomontage. Det är dock för sina swimmingpooler i det kaliforniska landskapet han är mest känd.

The Great Smog Of London

I början av december 1952 svepte en tät dimma in över London. Det hade rått en period av kallt väder  och den kalla väderleken gjorde att invånarna använde mer kol för att hålla sig varma.
Det var också vindstilla och allt i kombination med föroreningar från kolkraftverk i innerstaden, bland annat i Fulham och Battersea, skapade det som senare skulle benämnas The Great Smog Of London.
Sikten var kraftigt begränsad, gjorde att en del människor förolyckades i trafiken. 
Uppemot 4 000 personer dog som en direkt följd av smogen. 
London har sedan 1300-talet lidit av dålig luftkvalitet, en situation som försämrades under 1600-talet, men The Great Smog är känt som den värsta föroreningen i landets historia.
Bild: På fotografiet syns dimman som sveper in vid Nelsonkolonnen på Trafalgar Square. 

Humor som är pinsam och som gör ont

Har nyligen sett en tv-serie i det lilla formatet, "Kurs i självutplåning" som är baserad på Henrik Bromanders seriealbum. Huvudrollerna i tv-serien görs av Evelyn Mok och Jonatan Unge. Det handlar om humor som är pinsam och gör ont. Evelyn Moks karaktär Maria åker på clownkurs, clowner ska ju vara något roligt, men för Maria handlar det om någon vecka i helvete då ledaren för kursen är en sadistisk självupptagen man som riktat in sig på att göra livet surt för just henne. 
Samtidigt har kompisen Tore det tufft på sjukhuset, då han misslyckats med sina läkarstudier och får finna sig i att fortsatt jobba som undersköterska. Han är längst ner på den hierarkiska stegen. 
Jag tyckte att serien blev bättre och bättre. Smart humor. Ska ta mig an Henrik Bromanders album snarast. 

tisdag 26 november 2019

Fröken Julie ett livsfarligt drama

Midsommarnatt. Fröken Julie träffar betjänten Jean i köket. Ett livsfarligt spel tar sin början. 
Det är bakgrunden till August Strindbergs berömda drama, som spelats på scener världen över. Strindberg skrev dramat under sin vistelse på det förfallna slottet Skovlyst i Danmark, och det är inte utan man tänker på Augusts förhållande med friherrinnan Siri von Essen när man läser. 
En inledande flirt leder till en dans. Samtidigt faller Jeans fästmö, kokerskan Kristin i sömn. 
Jean varnar Julie för att inte gå för långt: "Det finns eldfarlig inrättning i grannskapet", säger han och syftar på sig själv. Fröken Julie är fräck och låter inte sin charmoffensiv stoppas. 
Liknelserna mellan författare Strindberg och Jean är slående. Jean: "Jag har läst mycket romaner och gått på teatrarna. Dessutom har jag hört fint folk tala, och där har jag lärt mig mest". 
Kurtisen eskalerar när Julie följer med Jean in på hans rum. Där äger ett sexuellt möte rum, även om det inte skrivs ut. Efter sammankomsten är de båda fortfarande vänner, och de börjar tala om att resa utomlands tillsammans. Synen på klasskillnaden kommer dock fram. 
"Jag har mina fackkunskaper, min oerhörda erfarenhet, min språkkännedom! Det är kapital som duger vill jag tro!", utbrister Jean. 
"Men för det kan ni inte ens köpa en järnvägsbiljett", svarar Julie syrligt. 
När Julie inser att resan bara är en fantasi känner hon skammen. 
"O Gud i himmelen, gör slut på mitt eländiga liv! Tag mig bort från denna smuts som jag sjunker i! Rädda mig! Rädda mig!", utbrister. 
Jean kommer dock inte till någon räddning utan eldar istället på. 
"Så rått som du uppfört dig i afton har aldrig någon av mina vederlikar uppfört sig. Tror du att någon piga antastar manfolk som du, har du sett någon flicka av min klass bjuda ut sig på det sättet? Sådant har jag bara sett bland djur och fallna kvinnor!". 
Julie ser till sist ingen annan utväg än att dö för egen hand, ivrigt påhejad av Jean. 


Vem är egentligen Dame Hilary?

Jag har haft den länge på mitt skrivbord.
Memoarerna "Skuggan av ett liv" av Hilary Mantel. Tidigare har jag av henne läst novellsamlingen "Mordet på Margaret Thatcher" och förtjusts.
Nu ska jag ta reda på vem Dame Hilary egentligen är.
Som flicka ville hon vara pojke. Blev besviken när hon fick en dockservis i present. Hon var egen som barn. "En av mina svårigheter var att jag inte hade förstått att skolan var obligatorisk. Jag trodde att man bara kunde pröva och att om man inte trivdes var det fritt fram att återgå till tidigare vanor".
Det enda hon lärde sig i småskolan St Charles Borromeo i Glossop utanför Manchester var att "kontrollera blåsan" eftersom hon inte ville gå på de nedgångna toaletterna.
"Jag var illa lämpad att vara barn", skriver Mantel.
I 20-årsåldern drabbades hon av psykiska besvär. Behandlades med tunga mediciner, psykofarmaka, som förvärrade hennes tillstånd. Hennes egentliga sjukdom var endometrios.
Vid den tidpunkt började hon skriva om franska revolutionen vilket senare blev sviten Frihet, Jämlikhet och Broderskap. 
2009 fick hon sitt genombrott med Wolf Hall. Med den vann hon Man Booker Award, en bedrift hon lyckats med två gånger i sitt författarskap.

söndag 24 november 2019

Allvarsamt men engagerar inte

Jennifer Aniston har på senare på gjort mer allvarsamma roller. I Cake är allvaret betydligt. Den nämnda huvudrollsinnehavaren har förlorat sin son i en bilolycka och hon är själv ärrad för livet. I en stödgrupp, som hon blir sparkad från, blir hon besatt av en annan deltagare som tagit livet av sig genom att hoppa från en vägbro. 
Allvaret till trots är detta en film där det inte händer ett jota.

Streep glänser i komisk pärla om svindel

Världens största läcka har det kallats, Panamapappren. Allt bottnar i hur juristbyrån Mossack Fonseca i Panama skapade skalbolag för investerare, såväl hederliga som skrupelfria, för att gömma pengar i bolag som inte har någon verksamhet och i reell mening inte existerar.
Ett annat ord för detta är brevlådeföretag.
En annan beskrivning är en massiv korruption av advokatyrket.
Penningtvätt är inte heller en ovanlig syssla i dessa bolag.
En av de som drabbas är karaktären Ellen Martin (Meryl Streep) i filmen The Laundromat. 
Under en båtfärd i närheten av Niagarafallen omkommer hennes man i en olycka. När hon kontaktar sitt försäkringsbolag visar det sig att det är just ett sådant här brevlådeföretag och hon blir blåst på både sina pengar och en drömlägenhet i Las Vegas.
Ellen bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt och tar ett plan till Nevis där försäkringsbolaget är registrerat. Där möts hon av en brevlåda.
Kul roller som Mossack och Fonseca görs av Gary Oldman och Antonio Banderas.
Glänser mest i denna tragikomiska pärla om svindel gör Meryl Streep.

fredag 22 november 2019

Lars Lerin träffar Bjarne Melgaard

"En bildkonstnär skapar sin egen moral".
Konstnären Bjarne Melgaard är Norges mest kända konstnär efter Edward Munch.
Lars Lerin träffar honom i New York. De har mycket gemensamt, men får väl aldrig någon riktigt genuin kontakt som Lerin har fått med andra av sina gäster.
Båda har ett droghelvete bakom sig och finner ett oerhört stöd hos sina respektive mammor. Deras konst är exceptionellt olika. Då Lars Lerin målar färgstarka landskap är Melgaard mer intresserad av människans mer depraverade inslag. Penisar i olika storlekar är ett säkert kort.

Blyg regent tar över efter dödssjuka män

1947 Buckingham Palace. Monarken George VI, spelad av suveräne Jared Harris, spottar blod. Hans undersåtar menar att orsaken kan vara kylan men senare visar det sig att han drabbats av lungcancer. Dottern Elizabeth gifter sig med marinofficeren Philip Mountbatten. Vid vigseln i Westminster Abbey ser vi hur Winston Churchill stjäl showen, när han kliver in i klosterkyrkan till stående ovationer. John Lithgow är en av flera storartade skådisar i denna magnifikt snygga serie.
George VI och Winston är vänner, men har även andra saker gemensamt. De är nämligen båda svårt sjuka. När det blir dags för kungen att göra samväldesresan ger han uppdraget till den svårt blyga och oerfarna Elizabeth.Det går ju inte att nämna The Crown utan att nämna Claire Foy som är formidabel som blivande drottning. Serien är mer aktuell än någonsin med prins Andrews övergrepp på unga flickor och hans samröre med miljardären Epstein som begick självmord efter att ha varit intresserad av samma perverterade saker.
Jag har bara sett ett avsnitt och är redan fast.

Böljande mur i skönt engelskt landskap

Det är fortfarande benämnt som det största byggnadsverket i Storbritannien. Ikoniska Hadrianus mur, 2 000 år gammal. Från ena sidan av norra England, Solway Firth i väster, till andra sidan, Tynemouth i öster, böljar den över det sköna, gröna landskapet, elva mil lång.
Under år 43 erövras Britannia under kejsar Claudius styre. Cirka 20 år senare reser sig invånarna i Britannia mot det romerska imperiet. Det blir uppror, och romarna blir nästan utkastade runt år 60. Upproret håller i sig. Runt 119 beslutar sig överhögheten i Rom för att ta till drastiska metoder.
Hadrianus åker i egen hög person till Britannia. Året är 122 e kr. Muren sätts upp, byggd av sten, torv och trä. Ursprungligen 4,5 meter hög och tre meter bred samt vitrappad var den en imponerande syn.
Syftet med muren var att den skulle skilja den romerska civilisationen i söder mot "vildarna" i norr.
Många roliga fynd har hittats, bland annat skivtavlorna i trä som upptäcktes vid platsen för det romerska fortet Vindolanda strax söder om muren.
Hadrianus Wall blev uppsatt som världsarv på Unescos lista runt 1987.

Strindberg gör upp med sin ungdomstid

Önskar man inblick i August Strindbergs uppväxt och ungdomstid ska man med fördel läsa Tjänstekvinnans son. Denna uppgörelse med sitt förflutna skrev Strindberg vid 37 års ålder.
Det är en mastig produktion. Strindbergs alter ego heter i boken Johan. Den självbiografiska romanen skrevs 1886, alltså året efter att han blivit åtalad för innehållet i Giftas.
Titeln Tjänstekvinnans son anspelar på att Strindbergs far gifte sig med familjens tjänsteflicka efter att hustrun gått bort.
Beskrivningarna av dåtidens verklighet kan appliceras på den tid vi lever idag.
Ett exempel är då Johan blivit lärare vid Klara skola.
"Nu samlades klassens tre avdelningar i den stora salen för att bereda sig till att gå ut på gården och hämta luft. Beredas är just ordet, ty en så enkel akt som att gå ut på gården fordrade en lång förberedelse. En noggrann beskrivning skulle uppta ett tryckark och möjligen bli räknad till de moderna karikatyrerna, vi får nöja oss med en antydan".
Tjänstekvinnans son är som sagt mastig, och ofta svårläst. Strindberg avhandlar i boken bland annat dansk litteraturhistoria. Han tar upp kontroversen mellan snillet Oehlenschläger och kritikern Baggesen, som för oss idag kan tyckas passé men som då det begav sig var en oerhörd händelse.
En intressant iakttagelse är när Johan, alias Strindberg, får jobb på Kungliga biblioteket som då låg i slottet: "När han nu för första gången kom in i bibliotekssalen, stor som Berns salong och alldeles full med böcker, häpnade han. Det var ett hav, i vilket han ville störta sig med huvudet förut och dricka det ur botten. Han blev ödmjuk inför detta ofantliga mänskoandens arbete".
Strindberg må vara en stor författare men han har en fruktansvärd inställning till kvinnan, exempelvis hans åsikt om prostituerade:
"De prostituerade hade uppkommit genom naturligt urval. Under många och långa nätters samtal med dessa kvinnor hade han aldrig träffat på någon som var olycklig".
Eller vad sägs om detta när han får sitt första barn: "Han inser nu riktigt att kvinnans enda och höga värde är att vara moder. På alla andra områden är hon överflödig då mannen kan allt bättre än hon".
I boken står också det livsavgörande ögonblicket för Strindberg då han träffade Siri von Essen på Drottninggatan. Om detta vet vi ju alltför väl hur det gick sedan.