Det vardagligt skruvade bäst hos Östergren

"Det luktade kåldolmar ända ner i porten. Huset hade genomgått en upprustning och man hade utplånat de märken vi som barn satt i väggarna".
Så här vardagligt kan det låta i Klas Östergrens "Samlade noveller". Vissa av novellerna är mer surrealistiska.
Jag föredrar nog det vardagliga, även om det också har en lite skruvad tvist.
"Som ung hade den där mannen varit mycket fager, nykter och skötsam. Livsfarlig, eftersom han var rörmokare. Kärringarna, unga som gamla, tippade tonvis med kaffesump i vasken, tog till vilka knep som helst för att få rören rensade. 
Min far kallade honom "Rörmokar-Rubirosa". Han var en playboy som luktade avlopp. Men en gasolycka vanställde hans ansikte. Hela underkäken slets bort. 
Den var försvunnen i över en vecka. 
Utan underkäken ser vem som helst ut som ett monster och kvinnor som en gång i tiden dyrkat sin rörmokare nyttjade i fortsättningen hans namn för att skrämma barn till lydnad". 

Ett annat intressant utdrag ur boken:
"Andelen nervvrak är stor bland författarna och mycket av vår så kallade nationallitteratur är en enda mjältsjuk jämmerlåt". 

Klas Östergren skriver om hur han arbetade med en "Veranda för en tenor", hans mest spelade pjäs som senare blev film.
"Teaterhistorien är ju inget annat än en samling exempel på människans brist på storsinne. Utan småaktighet hade inte en enda pjäs blivit skriven". 

Eller om självvald ensamhet:
"Det hade slagit mig, bara några dagar tidigare, att jag slutat umgås med folk och som det yttersta beviset därpå var att jag inte saknade en enda bok". 

Jag avslutar med ett underbart stycke:
"Min cigarett var slut och jag fimpade och reste mig upp från köksbordet men hann inte ta mer än ett par steg mot mitt rum förrän han klargjorde: "Hon är högerkvinna". Jag stannade upp mitt i dörren, vände mig om och såg på honom, han var gravallvarlig. "Högerkvinna?" Han nickade. "Jaha", sa jag, "Än sedan då?". "Än sedan då?", upprepade han. "Ja?", sa jag. "Vad gör det?". "Vad gör det?", upprepade han muttrande. "Är du inte klok? En högerkvinna. En organiserad högerkvinna. Hur skulle det gå?". "Det vet man väl aldrig", sa jag. "Det fattar väl vem fan som helst", sa han, "att det är dödsdömt!". Han försökte föreställa sig hur det skulle låta: "Hej, här kommer jag med min gravida högerkvinna. Har ni träffat min högerkvinna, grabbar? Hälsa nu på mina vänstervridna vänner, högerkvinna!".