Leos omöjliga kärlek i dekadent Rom

”Så fortsatte jag med att säga att det trots allt efter televisionen höll läsningen på att bli en så otidsenlig aktivitet att den bara höll stånd bland personer med en viss intelligensnivå.

”Läsarna är ett utdöende släkte. Som valarna, rapphönsen och vilda djur i allmänhet”, sa jag.

”Borges kallar dem svarta svanar och menar att de goda läsarna numera är mer sällsynta än de goda författarna. Han säger att det hur som helst är en successiv aktivitet, mer underkastad, mer hängiven, mer intellektuell”.

Den italienska kultklassiker ”Den sista sommaren” av Gianfranco Calligarich skrevs 1973 och prisades samma år men föll sedan i glömska. 2010 blev den föremål för avhandlingar och några små bokcirklar, gavs ut igen och fick ett stort genomslag i pressen. Även denna upplaga blev slutsåld och blev omöjlig att hitta, till och med på internet.

Boken har alltså återigen varit borta för massan, tills nu vill säga. Calligarich kärleksförklaring till Rom är både sorgsen och vacker. Den handlar om hur den missanpassade journalisten Leo träffar den gåtfulla Arianna. ”Alltid vacker”, som Leo framhåller vid flera tillfällen i boken. De får en natt tillsammans i det underbara dekadenta Rom. Det leder fram till en kärleksförklaring som blir omöjlig på sikt. 

Jag avslutar med ett citat: ”För allt det vi inte har gjort, för allt det vi borde ha gjort, för allt det vi inte kommer att göra”, sa jag och höjde en kopp rykande caffe latte.”