Dagens ord: Zadie Smith

"Krisen som drabbade mig var helt enkelt en sorg över bortkastad tid. Alla medelålders kriser handlar om det, inte sant?".

"Författare är ofta riktiga skitstövlar, men effekten av deras arbete kan ha en enorm kraft".

"Jag är inte konstig alls. Jag lever bara vidare på det sätt jag gjorde innan 2006. Att kolla sin mobil var femte jävla sekund, är det normalt?".

"Jag hör också författarkollegor säga: "Jag hinner inte läsa längre, jag är ju på Twitter. Det där ger oss andra en fantastisk fördel. Det är som att befinna sig i en pundarkvart och vara den enda som inte tar crack".

Zadie Smith ur Vi Läser 1/2018

Sydafrika blir nästa temaland

Sydafrika blir nästa års temaland på Bokmässan.
"Med temasatsningen handlar det väldigt mycket om att lyfta dagens berättelser från ett litteraturrikt land med elva officiella språk, en framväxande kvinnokamp och många unga poeter, säger Frida Edman, mässansvarig, i ett uttalande på Svensk Bokhandel.
Dags att börja plugga sydafrikanska författare alltså. Självklart tänker man på nobelpristagare som Nadine Gordimer och J.M Coetzee men det finns fler, som Peter Abrahams, Breyten Breytenbach och André Brink.
En av de första som skrev om Sydafrika var britten Henry Rider Haggard som skrev äventyrsromaner. Nutida författare som märks är afrikaansspråkiga Marlene van Niekerk samt deckarförfattaren Deon Meyer.

Patricia ger White Trash ett ansikte

I somras såg jag två bra serier som hade två, eller kanske tre saker gemensamt. De är förankrade i verkligheten, har Patricia Arquette i huvudrollen, samt utspelas i white trash-miljö.

Den bästa av de två var utan tvekan The Act. Claudine ”Dre Dre” Blanchard bor tillsammans med sin dotter Gypsy Rose, fantastiskt spelad av Joey King, i ett litet hus utanför Springfield, Missouri. Gypsy har alla möjliga sjukdomar man kan tänkas ha, epilepsi och svåra allergier för att nämna några. Hon sondmatas och sitter i rullstol.

Sin sjukdom till trots är Gypsy Rose bedårande med sin charm och barnsliga gulliga röst. Hon har hela huset fullt med gosedjur och är mamman till lags. Efter kontakt med en ny läkare börjar hon fundera om allt står rätt till. Är hon verkligen så sjuk som mamman vill påskina.

Allt slutar i tragedi när Dee Dee sommaren 2015 hittas i sin säng knivhuggen till döds. Inte ett spår finns att finna av Gypsy Rose...

Serien har fått ett mycket bra mottagande och man förstår varför. Grannarna till huset där Gypsy Rose och Dee Dee bodde är nog dock mindre förstående då området är fullständigt nedlusat av turister.

Den andra serien med Patricia Arquette jag såg var Escape At Dannemora. Här spelar Patricia en kärlekskrank fångvaktare som inleder ett förhållande med två av de intagna. Detta leder till en uppmärksammad rymning från fängelset.

Benicio del Toro och Paul Dano gör bra ifrån sig som fängelsekunder.

Rutten matälskande advokat förbannas

Skrupelfria advokaten Billy lyckas få loss en maffiaboss ur rättvisans vågskål. Billy, som spelas av Robert John Burke, är rutten men till hans personliga fördelar hör hans kärlek till sin familj och till mat. Han proppar bokstavligen och fullkomligen i sig allt han kommer åt. Hans fru säger det bra: ”Sluta gräv din grav med dina egna bestick Billy!”.

När en ”zigenarkaravan” kommer till stan anar Billy oråd och trubbel, även om han gubbsjuk som han är inte kan låta bli att tjusas av de yngre damerna i följet. Men mycket riktigt har han rätt i att det nalkas problem. Under en biltur med kel med hustrun i passagerarsätet råkar han köra på en av resandefolkets gummor. Tanten dör, Billy kommer undan straff, men undslipper inte förbannelsen som uttalas av nestorn i församlingen. Smällfete Billys förbannelse är att bli tunn, tunnare, tunnast, hur mycket han än stoppar i sig. Frågan är om han lyckas bryta fördömelsen innan han förintas?

Rent kvalitetsmässigt håller Stephen Kings Thinner inte någon högre standard utan påminner om något som producerats direkt för tv. Det är dessutom stereotypt och stundom lite löjligt. Därmed inte sagt att det inte är underhållande mellan varven. Budskapet anas att hämnd aldrig för med sig något gott, ett återkommande tema hos författaren. Mr King har som vanligt glimten i ögat och gör faktiskt en cameo när han spelar en apotekare Bangor som säljer salva till de resande.

Bombasm och naivt räcker gott

Albumet Battle Born av The Killers fick ingen översvallande kritik vilket jag har svårt att förstå. Måhända är Brandon Flowers texter klyschiga, det är en adekvat invändning, men oskyldig naivitet och bombastiska sånger som gjorda för stora arenor räcker gott för mig. 

Bästa spår: Flesh And Bone, Runaways, Here With Me

Mördande konkurrens i modebransch

I inledningen får jag lite Dario Argento-vibbar. Det är konstnärligt, mycket konstnärligt i en exklusiv och egenartad miljö. Sedan minns man att det är Nicolas Winding Refn, regissören bakom Drive som gjort denna film. Svårt att förklara men det är samma kliniska 80-tals discofeeling här som i Drive.
The Neon Demon handlar om en ung småstadstjej från Georgia som kommer till Los Angeles för att pröva lyckan som modell. Enligt henne kan hon inget annat: ”Jag kan inte sjunga, dansa eller har någon annan talang, men jag är snygg”. Hon har rätt i sina antaganden och får kontrakt med en agentur.
Modellbranschen is a bitch. Jesse som hon heter får göra en del förnedrande uppdrag men arbetsgivarna älskar henne. Det gör däremot inte hennes plastikopererade konkurrenter som avskyr hennes äkthet. Eller som en modeskapare uttrycker det: ”Skönhet är inte allt. Det är det enda”.
En så att säga sjukt bra skräckthriller med Elle Fanning I rollen som Jesse. Supportar gör Christina Hendricks (Drive, Mad Men) och Keanu Reeves som ikläder sig rollen som vidrig hotellägare.

Skidar stenhårt för att hämta hem systern

Lumi har tagits ut till ett elitläger i skidåkning i hård konkurrens med många andra framtidshopp. Dessutom brottas hon med ett dåligt mående. Hon sover endast ett par timmar varje natt.
Endast skoningslös träning hjälper. Lumi kör stenhårt varje pass, till det svartnar för ögonen. Redan här tänker jag på Johann Müehlegg och Per Elofsson. Per som förstörde sin karrär när han försökte haka på en tokdopad Müehlegg i OS i Salt Lake City 2002.
Lumi blir tillsagd av sina tränare, Meeri och Janne, att vila men hon struntar fullständigt i uppmaningarna. En sen kväll tvingar hon med sig sin kompis Joseph ut i spåren.
Träningsrundan får ett brutalt slut när Joseph paralyserad, ihopkrupen och med vild blick fastnar liggande i spåren. Vad är det som har hänt?
Joseph skickas hem. Lumi får veta att han kollapsat och varit nere i något som heter Eldlandet. Även Lumi hamnar här vid ett brutalt träningspass. Av sin tränare, som har stor erfarenhet, får Lumi till sist en förklaring till sin vettlösa träning. Systern har dött och Lumi har inte velat inse detta. Därför har hon skidat över gränsen till Eldlandet (helvetet) och tagit sig tillbaka.
Efter turen till Eldlandet är dock Lumis krafter förbrukade. Hennes dröm att bli landets bästa skidåkare har helt försvunnit. Det finns dock fortfarande en sak som kan motivera henne, det är att hämta hem hennes syster som är fast i dödsriket och att hjälpa kompisen Joseph som kan vara på väg in i det.
Lumi börjar så sakta träna igen. Hon plöjer också böcker om dödsriket för att lära sig hur hon kan hämta hem sin syster.
Timmarna av läsning i mörkret tröttade ut mig på ett sätt jag inte var van vid. När jag sent på kvällen stängde igen böckerna och la mig för att sova somnade jag omgående. Böckerna hade erövrat mig, välkomnat mig in i deras rike, till deras oändliga värld, där de mot alla odds erbjöd mig sömn. Det var omöjligt att inte bli beroende av dessa till synes magiska pappershögar. 
En fin hyllning till böckerna, inte sant? Dessvärre kan jag inte hylla Joni Huttunens roman Elddjur något vidare. Det är en underlig bok, svår att få grepp om. Känns mer som att den borde klassas som en ungdomsbok, och här tror jag den har en publik.
Jag kanske helt enkel är för gammal för att ta till mig dessa fantastiska inslag?

En bok om kött men inget sex

Lina Wolff är en av författarna som intervjuats i Bokmässepodden, som är ett slags teaser inför Bokmässan. Wolff har precis utkommit med Köttets tid, en underhållande men också djupt andlig roman som jag är nyfiken på. Tänker att alla böcker som tar upp människans behov av andlighet känns lite lockande.
Tänker man på Lina Wolff som person så kan man inte låta bli att imponeras. Hon är 45 år och har en grymt gedigen utbildning i bagaget. Hon har studerat vid Stockholms och Lunds universitet, har en filosofie magister i litteraturvetenskap, filosofie kandidat i italienska och franska samt har en magisterexamen i internationell handel.
I Florens utbildade hon sig till tolk, vilket hon har arbetat som. Har också varit verksam som handelsagent. Nu bor hon i en liten by på landet vilket hon menar är en förutsättning för henne efter att ha levt stadsliv.
2016 vann hon Augustpriset med "De polyglotta älskarna" som är en lek med Michel Houellebecq och dennes kvinnoskildringar.
Hennes Köttets tid är som det låter, en bok som handlar om kött. Romanen är också en studie i åldrande. Lina Wolff säger att hon tänkte lite på sin farmor, bibliotekarien Anne-Marie Alfvén Eriksson när hon utformade karaktären Lucia, som är i dryga 80-årsåldern och nunna.
"Det var skönt att skriva om en nunna. Det är inget sex i min bok. Vi lever i en översexualiserad tid", framhåller Wolff i Bokmässepodden.

Får vackert fortbilda mig på andra sätt

Idag startar Bokmässan 2019. Hade gärna varit på plats på bokfesten i Göteborg men har denna månad varit borta mycket från familjen och var ju nyligen på en utbildningsresa till London. Jag får vackert fortbilda mig på andra sätt. 

Som vanligt har Bokmässan en rad teman och i år är det Sydkorea, Medievetenhet och Jämställdhet som gäller. Angeläget är att mässan har bjudit in Dawit Isaak. Man ser det självklart inte som troligt att Isaak kommer, men vill på detta sätt sätta ljus på situationen i Eritrea och uppmärksamma alla på att Isaak fortfarande sitter fängslad. 

Vad gäller fokuset på Sydkorea får vi reda på att poesin har en särskild ställning i detta land. Därför uppträder inte mindre än fyra koreanska poeter med sina verk under mässan, Euo-Young Jin, Haengsook Kim, Sang-Hak Ahn och Yong-Mok Shin. 

En stor publikmagnet förväntas Han Kang bli, vars bok Vegetarianen har recenserats här på bloggen. 

"Han Kang skriver så att det gör ont", står det i mässkatalogen, och det är en talande beskrivning av hennes författarskap. Nu har hon precis på svenska utkommit med självbiografiska Den vita boken, en bok om sorg, förlust och färgen vit. 

MIK har också lyft fram Medievetenhet på agendan, med tanke på det av digitaliseringen förändrade medielandskapet. I mötesplatsen kan man lyssna på MIK-poddar, titta på MIK-bio, gå MIK-workshops eller göra en datadetox. Kort sagt, på mässan blir man MIK-smart. 

Blir också sugen på att kolla på Lärarpodden för att se om detta kan utveckla mitt arbete och då jag inte är på plats är Bokmässepodden ett perfekt substitut. 

Foto: Sydkorea med författaren Han Kan som särskild publikmagnet står i fokus på Bokmässan 2019. 

Skruvat kostymdrama inte kul

En trio kvinnor gör huvudrollerna i detta pråliga kostymdrama, The Favourite, regisserad av Yorgos Lanthimos. De tre är Olivia Colman, känd från bland annat krimserien Broadchurch, och de två ner Hollywoodetablerade Emma Stone och Rachel Weisz.

Olivia Colman gör Queen Anne medan Emma och Rachel gestaltar Abigail Masha respektive Lady Sarah. Abigail och Sarah kämpar förtvivlat om drottning Annas gunst. Inga medel skys.
Expressen skrev att filmen var ”en örfil i ansiktet på allt sövande livlöst som tidigare gjorts i genren”. Jag kan allt annat än att hålla med.
Tempot är segt, överspelet märkbart och intrigen tämligen ointressant. Visst, det är meningen att det ska vara kul också men under denna komedi skrattar jag inte en enda gång. Lanthimos är ju känd för sina skruvade filmer, exempelvis The Lobster, men här har han förutom det fantastiska fotot misslyckats.
Gemensamt för de inblandade är deras krämpor, gikt och kaskadspyor om vartannat, de senare troligen orsakade av förgiftningar som de två gunstlingarna står bakom.
I filmen ter sig Drottning Anna (1665-1714) som en tämligen obetydlig drottning. Det var hon icke. Hon var den första härskaren av riket Storbritannien då hon såg till att England och Skottland förenades till ett Great Britain 1707. Parlamenten förenades med säte i Westminster. 
Anna hade ett tragiskt liv på det personliga planet. Hon var gravid minst sjutton gånger men fick inga överlevande barn. Man har därför förståelse för att det var en bitter kvinna som tog plats på tronen 1702. Målningen är från samma år som trontillträdet.

Uppåkra -staden som glömdes

Det vikingatida samhället Birka grundades i slutet på 700-talet. Kallades länge ”Sveriges första stad”. Nu vet man mer. Sommaren 1934 gjorde arkeologer upptäckten sydväst om Lund. Här hittades föremål som indikerade en omfattande bosättning. Hur omfattande förstod man drygt 60 år senare när man provborrade i området och fann alla kulturlager. 28 000 föremål exklusivt från järnåldern har hittats på ett 40 hektar stort område. Det visade sig att när Birka grundades hade Uppåkra, som staden som hittats heter, existerat i mer än ett halvt årtusende. Ändå är Birka betydligt mer känt än Uppåkra. 

I Uppåkra har man bland annat funnit resterna av ett hednatempel. Uppåkra upphörde troligen i slutet av 900-talet, i samband med att Lund anlades och Skåne kristnades. 

Översta fotot: Bild tagen från Uppåkra kyrka i samband med utgrävningar 2009.
Nedersta fotot: Denna staty är en av de märkligaste man hittat. Från uppakra.se 

Mustaines fighting face räcker långt

Har alltid älskat underdogs. Vem är en större underdog än Megadeth? Exakt, ingen! Metalbandet som alltid spelat andrafiolen (gitarren) bakom Metallica, men som enligt min mening, på det hela taget, är klart bättre. Dave Mustaine kan kanske te sig bitter gentemot Metallica, även om han är i långtjurigaste laget, jag menar det var ju inte igår han fick kicken, men man måste ändå berömma hans fighting Face! Och vilka låtar han kan skriva! Gillar du speed och gitarrdueller har du kommit rätt på Rust In Peace. 

Bästa spår: Hangar 18, Tornado Of Souls, Holy Wars

När seriemördaren kan vara din granne

”Även seriemördare är någons granne”.

15-årige Davey är lite konspiratoriskt lagd. Väggarna i hans pojkrum är affischerad med förstasidor från en obskyr tidning med rubriker som ”Hitler är klonad” och att Haleys komet kommer mosa jordklotet om två år. 

Då två pojkar har försvunnit på kort tid i området börjar Davey misstänka att en seriemördare i grannskapet går lös. När nyhetsstationer sedan går ett brev från den så kallade Cape May-mördaren beslutar Davey att tillsammans med sina hormonstinna vänner att själva ta upp jakten.

Misstankarna faller på ensamstående grannen Mackey, porträtterad av Rich Sommer, känd från Mad Men. 

Mackey jobbar dessutom som polis så självklart tror ingen på killarna. Frågan är om de ändå är på rätt spår? Underbart 80-talssound ramar in denna underbara, även om det kanske inte är rätt ord, film. 

Visar kartan templets skattgömmor?

1952, några år efter att Dödahavsrullarna gjorde målmedvetna arkeologer ännu en upptäckt i en skreva i en grotta i Qumran, Israel. Denna upptäckt var något alldeles, alldeles extra.  För det första var texten utmejslad på en kopparplåt som rullats ihop. För det andra, när forskare väl tagit isär rullen, vilket tog fyra år, kunde man utläsa att det handlade om en skattkarta. 

Skattkarta visade på 60 hemliga gömmor. Av texten kunde man också förstå att avsändaren ville att skatterna skulle hittas. Namn på platser där skatterna skulle finnas var utskrivna. 

Finns skatterna i verkligheten? Gud ska veta att många har försökt. 

Den dominerande teorin är att kartan visar på skatter från Jerusalems tempel och som gömdes undan för romarna innan man plundrade staden år 70 e kr. En uppfattning är att romarna hittade skatterna. Man menar att detta var en förutsättning för att kunna finansiera hela bygget av Colosseum i Rom. Man vet att krigsbytet från judiska kriget bekostade denna spektakulära amfiteater, men det kan alltså vara frågan om långt mer pengar och skatter som investerats än vad man kunnat tro. 

Vissa forskare är dock övertygade om att skatten finns kvar någonstans där ute, nedgrävd, men otillgänglig på grund av att tillstånd inte kan fås för att exploatera historiskt känsliga områden.

En oförglömlig kväll på Globe

Gav ”slowreading” ett ansikte när jag i somras, mycket långsamt, tog mig igenom En midsommarnattsdröm av William Shakespeare. När vi på jobbet skulle välja kvällsaktivitet under vår vistelse i London föll valet på denna pjäs.

Från St Pauls Cathedral gick vi via Millennium Bridge över söder om Themsen. Trots att det var i början av september dröjde sig sommarvärmen kvar. Efter ett hetsigt intag av en macka gick vi så in i uppbyggda Globe Theatre. Shakespeares ursprungliga teater låg inte precis här, men väl ett stenkast ifrån.

När jag läste pjäsen, som jag tyckte var riktigt bra, förväntade jag mig ett riktigt gammaldags kammarspel. Så blev det inte. 

Vi bjöds på en riktig färgdetonation. Det mesta av framförandet var i originaltext, men det fanns också gott om moderna och roliga inspel.

Såhär, som Ebba Busch Thor eller Jan Björklund skulle ha inlett med, jag kommer troligtvis aldrig gå på en Shakespeareföreställning på Globe igen, men jag är förbaskat glad att ha gjort det.

Givande om Trump men inget nytt

Donald Trump hade inte blivit president utan tv-såpan Expedition Robinson. När programmet började sändas i Sverige befann sig Trump på botten. Han var skyldig entreprenörer fyra miljarder dollar och var persona non grata på Manhattan.
Då fick han huvudrollen i The Apprentice, en företagsversion av Robinson som utspelade sig i New York. Vinden vände. Inkomsterna började rulla in, Trump blev populärare.
Det är inledningen på Björn af Kleens bok Amerikaner. 
Trump älskar tv. Hela förmiddagen ägnar han åt att kolla på nyhetssändningar, främst Fox News som grundats av Rupert Murdoch som han träffar med jämna mellanrum.
Ingen annan president har haft så mycket fritid som Trump har. "Vi har en president som arbetar halvtid", som en politisk reporter uttryckte det. Kärleksförhållandet till televisionen verkar vara det motsatta, tv älskar också Trump. Detta var en starkt bidragande orsak som förde honom framåt som presidentkandidat.
Även journalistkåren är en förklaring till att denne affärsmagnat, som stod på ruinens brant, kunde röstas fram och bli världens mäktigaste man. Att skriva om Trump ger klirr i redaktionskassan. Inkomsterna är så betydande att vissa av de större tidningarna nu har börjat se över vad som kan hända med budgeten om Trump skulle förlora valet 2020.
Det kostade på för Trump att bli president. 3,3 miljarder dollar i marknadsföringspengar för att vara exakt. Röstfisket gick särskilt hem hos den vita medelklassen och rikare än så, inte arbetarklassen.
Trump är kontroversiell. Så kontroversiell att Jimmie Åkesson har tagit avstånd från hans retorik.
Boken domineras av många intressanta intervjuer. Björn af Kleen har träffat många som befinner sig på absoluta toppnivå, främst Trumpkritiker. Han träffar bland annat Steve Bannon, Trumps tidigare chefsstrateg som låg bakom att Trump kunde väljas till president. Bannon låg även bland annat bakom det kritiserade inreseförbudet för muslimer. Som så många andra fick Bannon sparken, men han verkar ta detta med ro. Senare fick han även sparken från högerextrema sajten Breitbart men inte heller detta verkar bekymra honom. Bannon gillar att vara i stridens hetta och räds inte Trump det minsta vilket är befriande.
En annan intressant intervju görs med Daniel Ellsberg, mannen som gav läckan ett ansikte när han läckte de så kallade Pentagon Papers som vände opinionen om Vietnamkriget. Ellsberg har bara ett råd att ge för de som funderar att bli visselblåsare: läck!!!
Af Kleen träffar också många minst sagt namnkunniga journalister och författare, bland annat Maggie Haberman på Donald Trumps mest hatade tidning, New York Times. Trump ser något i arbetsnarkomanen Haberman och är faktiskt en av få journalister som han själv kontaktar.
Trump hatar som sagt New York Times men behöver på något sätt tidningens bekräftelse. Kanske har det något att göra med att tidningen drivs av vad som ses som USA:s mäktigaste släkt, Sulzberger. Trump är makt och trivs att vara omgärdad av den. Det är därför han trivs så bra i sitt residens Mar-A-Lago i Palm Beach. På ett litet område bor några av USA:s rikaste personer. Här är Trump uppskattad. Så uppskattad att han blir applåderad när han kliver in i ett rum.
Trumps kvinnohat är väl känt. "Grab Them By The Pussy" var ett uttalande som vållade honom visst bekymmer. Han verkar i en patriarkal miljö, men vad alla kanske inte känner till är att det närmast honom har funnits en handfull kvinnor som har setts som oumbärliga. Nu var de dock inte oumbärliga. Sedan boken släpptes har kommunikationschefen Hope Hicks lämnat sin post och så även pressekreteraren Sarah Huckabee Sanders. En av de allra mest trogna finns fortfarande kvar, rådgivaren Kellyanne Conway.
Den kanske mest intressant intervjun görs med Michael Wolff, som skrev försäljningssuccén Fire And Fury. Wolff ansåg att det saknades något i medierna hur Trump beskrivits hittills. Vita huset har avfärdat boken som "skräpigt kvällstidningsskvaller" och kommer aldrig mer att få sätta sin fot i Vita huset. Det gör honom dock kanske mindre ont eftersom han lär skratta hela vägen till banken. I år har Wolff också släppt en uppföljare.
Jag ansåg boken givande, men har man följt af Kleens rapportering i Dagens Nyheter tillför den inte direkt något nytt.

Ingmars kran en linje till regngudarna

Det är inte många timmar kvar till vi ska ha bokfika på biblioteket. Vi hoppas givetvis att många människor ska ta tillfället i akt och komma till oss för att lyssna på boktips.
Jag försöker leta i minnet efter böcker jag har läst på sistone. Mycket har jag läst, men allt har självklart inte varit bra och det vill man ju inte tipsa om.
Kom då att tänka på denna lilla nätta bok. Regnmannen skriven av Jonas Karlsson, kanske allra mest känd som skådespelare men Jonas kan skriva också. Riktigt bra dessutom.
Denna trädgårdsberättelse handlar om Ingmar som lever ensam sedan hans fru gick bort. Ingmar har fastnat i sorgen och blivit en butter och sur gubbe. För en tid sedan fick han sparken från teatern och sonen har han synnerligen sporadisk och dålig kontakt med.
Det finns dock en sak han lever för, rosorna i trädgården. Sommaren har varit stekhet, läs 2018, vilket har en förödande effekt för växtligheten i Ingmars trädgård. Inom grannskapet har alla koll på alla, så det finns ingen möjlighet att kringgå bevattningsförbudet.
Himlen är rosa och ingenstans syns något moln. Det är alltså långt ifrån en annalkande regnskur. Då plötsligt kommer Ingmar på att det finns en gammal kran vid vedboden som ligger vid vattnet.
På natten släntrar han dit i sina träskor och vrider på kranen. Efter ett kort tag börjar regnet ösa ned. Från ingenstans. Detta kan ju vara en tillfällighet, men Ingmar kan inte släppa tanken på kranen.
En dag kommer sonen på besök. De båda har ett kärvt och trögt samtal och Ingmar önskar bara att sonen ska gå så han kan gå ner till kranen igen. Han drar på den, väntar en stund, och snart börjar dropparna falla igen.
Vad är detta för någonting funderar naturligtvis Ingmar.  Finns det någon koppling mellan kranen och regnet? Är det någon direktlinje till vädergudarna?
Detta är en fin liten pärla, humoristiskt och varmt skriven, som förtjänar en större publik.

Vikingar gör entré på världsscenen

År 793 siktas två skepp med drakhuvuden utanför Northumberlands kust i England. Synen var illavarslande. Redan året innan hade det funnits tecken i form av virvelstormar och våldsamma åskväder.
Gästerna som kom på besök hade inte frid i sinnet. Målet var det mäktiga klostret Lindisfarne. Hungersnöd hade härjat området men munkarna kände sig säkra. De hade med böner vigt sina liv åt Gud.
Skeppen hade inte mer än att äntrat stranden som angreppet började. Hundratals vikingar kastade sig ur båtarna och gav sig upp i riktning mot klostret. Skräckslagna munkar försökte fly undan och vissa av dem barrikaderade sig inne i klostret. Man bad till Gud om hjälp. Inga böner hjälpte.
På några minuter höggs de försvarslösa munkarna ihjäl. Vikingarna plundrade klostret på guld- och silverföremål och begav sig sedan iväg.
En 250 år lång era med vikingarnas härjningar hade tagit sin början.
Foto nedan: Lindisfarnes klostret grundades 635 av den irländske munken Aidan. Han vakar fortfarande över klosterruinerna. Klostret lades ned 1536 när Henrik VIII beslutade att stänga ned alla kloster i England.

Knark i det svenskaste av det svenska

I dagsläget skördar Bill Skarsgård internationella framgångar som Snåljåp, eller det mer coola namnet Pennywise, i Det-filmerna. Här, i Himlen är oskyldigt blå, har han huvudrollerna i en miljö som är något av det svenskaste av det svenska, Stockholms skärgård. 

Bill spelar Martin som flyr hemmet, framförallt från sin försupne far som spelas briljant och oväntat av Björn Kjellman. Han får sommarjobb på Sandhamn, på en exklusiv seglarrestaurang som som drivs av Kungliga Svenska Segelsällskapet. Chef för restaurangen är Gösta, som porträtteras av Peter Dalle. Jag intervjuade Peter Dalle en gång i telefon och han var då lite deppig över att han inte fick några filmroller längre. Här sköter han sig utmärkt och visar att han är långt mer än roliga Sundbybergsgubben i Lorry. 

Martin kommer nära Gösta och snart blir han något av en springpojk. Sommarjobbet hör dock inte till vanligheterna. Han blir nämligen kurir i något som blir Sveriges största narkotikaliga, Sandhamnsligan. 

Reigning Sound bra gräsklipparmusik

Har känt till Reigning Sound rätt länge men nu var det ett tag sedan jag lyssnade på dem. Klippte gräset härförleden och då passade jag på att lyssna på Time Bomb High School.
Förvånas över hur många bra låtar som ryms på den här plattan. Det är punkigt, rått men melodiskt. Inte likt band som Lagwagon eller NOFX, utan en mer jordnära ljudbild, lite mer countrykänsla och klassisk rock and roll.
Bra är det hur som helst. Ska även lyssna mer på frontmannen Greg Cartwrights övriga skapelser, som exempelvis The Oblivians och Compulsive Gamblers. 
Bästa spår: Straight Shooter, You´re Not As Pretty, I Walk By Your House, She´s Bored With You

Jill Lepores sköna Facebookdiss

Jill Lepore, hyllad och prisad författare av historiska romaner, bland annat These Truths om den amerikanska historien kan konsten att dissa Facebook och andra medier:

”What??? Ska jag arrangera mitt liv kring att bli gillad på internet för att någon snubbe med enormt mycket pengar säger det? Nej, det är ett stort fett nej på den”.

Utdrag ur Björn af Kleens bok Amerikaner. 

Underbara Amerika byggdes på ett brott

”Det är ett underbart land, men det byggdes på ett brott, eller två. Utplånandet av indianerna och sedan slaveriet”.

Paul Auster om USA och dess tillkomst i Björn af Kleens bok Amerikaner. 

Tv:s fel att Trump blev president

Snart är det bara ett år kvar till presidentvalet i USA 2020. Kommer Donald Trump bli omvald för en andra period? Lyckas han kommer ”vi få en varaktig förstörelse av denna republik”, säger författaren och Trumpkritikern Masha Gessen.

Är det författarna som kommer rädda USA från Trump? 

Salman Rushdie menar att det är televisionens fel:

”Det är annorlunda i Europa. Inför ett val i England tillfrågas Ian McEwan eller Jeanette Winterson. Här läser folk inte utan tittar på tv. Det är därför Trump är president. På grund av tv”.

Rushdies citat finns med i Björn af Kleens bok ”Amerikaner”.

Dagen då livsdrömmar slogs ihjäl

Den 22 juli smällde det i regeringskvarteret i Oslo. Samtidigt vistades hundratals ungdomar på ett läger anordnat av norska Arbeiderpartiet på ön Utöya strax utanför Oslo. Tidigt efter smällen inne i huvudstaden fick de unga på lägret information om vad som hänt. De visste dock inte att det var en bomb som exploderat. Ett rykte som florerade var att det handlade om en gasläcka.

I filmens början har Kaja, spelad av Andrea Berntzen, ett telefonsamtal med sin mamma. Kaja försöker lugna sin mamma: ”Det finns ingen säkrare plats i hela världen än Utöya just nu”.

På kvällen skulle man äta gott och umgås. Kanske prata politik. Den stora begivenheten var ett disco som hägrade. Här kanske man skulle kunna träffa kärleken?

Nu blev det inte så.

En hyllning till Doc och blastbeats

”Vi existerar för att turnera”, sa Peter Wiwczarek, frontman i Vader, i en intervju jag nyligen läste. Det polska dödsmetalbandet som är synonyma med sina blast beats, är inte så pjåkiga på platta heller. Vader prioriterar speed, och en av de som stenhårt ställde på det var trummisen Krysztof ”Doc” Raczkowski. Doc var också alkoholist vilket var anledningen att han fick sparken från bandet 2005, tre månader innan denna fantastiska EP, The Art Of War släpptes.

En kort tid efter dog Doc till följd av hjärtproblem som orsakats av hans supande. Han hade gillat denna platta, det är lika klart som två smattrande trumpinnar.

Bästa spår: This Is The War, Lead Us!!, What Colour Is Your Blood

Foto nedan: Docs gravsten som finns på kyrkogården i Korsze i Polen

En djurisk film utan handling

Brasilianska Neon Bull har skördat mängder med filmpriser, bland annat i Venedig, Hamburg och Toronto. I centrum står Iremar, en djurskötare som tar hand om tjurarna på en kringflackande rodeo. Det är ett skitigt, svettigt och hårt liv. Iremar trivs i denna machokultur men har en annan dröm. Han vill ta sin hobby till nästa nivå och bli designer. På sin fritid skapar han nämligen modekreationer för kvinnor.

Filmen må ha skördat priser men jag har svårt att entusiasmeras. Handlingen är bristfällig och det som händer känns mest som effektsökeri.

En djurisk film utan handling.

Giftiga saftiga gitarrer skär genom luften

Recklessy determined.

Vårdslöst målinriktad. Det är ungefär vad Hell Bent For Leather betyder, en av låtarna på denna gitarrhitspäckade platta med Judas Priest betyder.

Här snackar vi giftiga, saftiga gitarrer som skär som genom betong i trumhinnan. För det är på grund av kanske den mest kända gitarrduon i hårdrockens historia, K.K Downing och Glenn Tipton som detta album skiner.

Åhh, ursäkta, svor jag i nit- och läderkyrkan, självklart har Rob Halford med ett par fingrar i spelet också.

Bästa spår: Deliver The Goods, Hell Bent For Leather, Killing Machine, The Green Manalishi

Helgen på sig att rädda arbetet

Arbetaren Sandra, spelad av Marion Cotillard, väntar på att få börja jobba igen efter att ha varit sjukskriven för depression. Då får hon plötsligt ett telefonsamtal som kastar henne tillbaka i avgrunden. Hennes kollegor har haft en omröstning, de får en bonus på 1 000 euro eller Sandra får återgå till arbetet igen. Sandra har förlorat omröstningen.

Hon och hennes man klarar sig helt enkelt inte på en lön. Under helgen, Två dagar, en natt, sätter Sandra igång en intensiv kampanj att försöka få medarbetarna att ändra sig så att Sandra ska få behålla jobbet. ”Men jag är ingen tiggare”, säger Sandra nen hon ser ingen annan utväg än att ge sig in i förnedringens rike.

En bra socialrealistisk skildring av bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne om än tagningarna ibland, även om vissa fransktalande filmer verkar kräva det, är i långsammaste laget.

Cotillard nominerades till en Oscar för sitt fina skådespeleri.

Dagens konstnär: Ivan Agueli

Den 24 maj 1869 föds John Gustaf Agelii (1869-1917) i Sala i Västmanland. John Gustaf tillhörde inte de flitigaste i skolan utan hade dåliga skolresultat.
I 20-årsåldern kommer han på vad han vill göra, måla, men fadern motsätter sig. Därför blir det Praktiska Arbetsskolan vid Brunkebergstorg i Stockholm istället.
1889 träffar han så konstnärerna Richard Bergh och Karl Nordström, vänskaper som ska vara livet ut. Året efter reser han till Gotland och börjar måla, bland annat Flickporträtt. Nu har fadern hunnit bli mer vänligt sinnad till sonens måleri och denne får familjens tillåtelse att resa ut i Europa.
I samband med detta tar han sig även namnet Ivan Agueli. 
Han bosätter sig i Paris och börjar umgås med anarkister. När han kommer tillbaka till Stockholm studerar han egyptisk konst och österländsk filosofi på Kungliga Biblioteket. Här lånar han också Koranen.
Tillbaka i Paris 1893 hamnar han mitt i den anarkistiska mobiliseringen. Han börjar skriva istället för att måla. Ivan börjar studera orientaliska språk. I samband med oroligheterna fängslas Ivan och hamnar i Mazasfängelset i Paris. Efter frigivning gör han ett besök i Egypten där han återupptar måleriet.
1898 antar han det arabiska namnet Abdalhadi och konverterar till islam.
Ivan ska snart hamna i värre svårigheter än han gjort tidigare. Förhållandet till Marie Huot, en kvinna han känt i sju år, blir mer ansträngande. 1900 befinner sig de båda på en tjurfäktning i franska Deuil. Huot vill ha bevis på Ivans kärlek. Han avlossar då ett skott mot de två matadorerna. En av dem träffas och skadas lindrigt. Även Agueli kommer lindrigt undan. Efter ett kort fängelsestraff friges han.
Debatten som följde efter händelsen resulterar i att tjurfäktning förbjuds i Frankrike.
Efter tjurfäktningsincidenten ligger Agueli lågt med måleriet. Under första världskriget har han en kreativ period, då reser han till Egypten där han bland annat målar Egyptiskt kupolhus och Afrikansk stad. Han avvisas från ett oroligt Egypten och reser till Spanien.
Den 1 oktober 1917 dör Ivan Agueli i en tågolycka utanför Barcelona. Agueli hade under en längre tid klagat på dålig hörsel. Möjligen kan det varit hans dövhet som bidrog till dödsolyckan.
Denne världsresenär, och faktiskt den som först upptäckte Paul Cezannes storhet, ligger begravd i Christina kyrka i hemstaden Sala.
Foton ovan: Ivan Agueli och hans målning Staden bland kullarna (Juan Luis Sanchez/Moderna Museet).

Jenny Lewis: On The Line

Likt Jesus känns också Jenny Lewis som en rebell. När hon var yngre och gick i skolan i Van Nuys i Kalifornien blev hon suspenderad efter att ha viftat med en fredsflagga. Minst sagt överkänsligt kan tyckas. Problemet var att skolan trodde hon flashade med en gängsymbol. Denna rödhåriga späda tjej? Japp, hon har pondus.
Hennes röst utstrålar kaxighet. Lyssna bara på Red Bull & Hennessy. Detta är ett ok album. Har dock ännu inte tagit den till mitt hjärta som The Voyager. 
Lär mig dock av Lewis positiva livskraft. "You have to make a choice to be happy, or try to be".
Bästa spår: Heads Gonna Roll, Red Bull & Hennessy, On The Line

Jägare utrotade exotiska matdjur

Någon måste ha varit den första. Det ska ha skett någon gång runt 12 000 f kr. Det är forskare eniga om. Då kom den första invånaren till vad vi idag kallar Sverige. Hela landet var helt eller delvis täckt av is. Vi var mitt i den så kallade Weichselistiden, en av de fyra stora istider vi känner till, en istid som varade i 100 000 år. När den första människan kom till Sverige under den istiden, vi vet inte om landet har varit bebott tidigare i förhistorisk tid, började isen sakta men säkert dra sig tillbaka. 

De första människorna bosatte sig på tundran i nuvarande Skåne, som var den enda yta som var isfri, närmare bestämt i vad som idag är Malmö. Man tillhörde den så kallade Brommekulturen. 

I huvudsak jagade man varg, ren och hare, men det fanns även mer exotiska och numera utdöda djur som ullhårig noshörning, mammut och jättehjort. När dessa viktiga matdjur dog ut fick man inrikta sig på jakt av småvilt och fiske. Därför kallas denna tid jägarstenåldern. 

Varför skriver jag nu om detta? Jo, jag har påbörjat Herman Lindqvists underhållande Sveriges historia. 

Video med Sisters istället för analys

Andrew Eldritch föddes i den lilla katedralstaden Ely 1959. 1959 heter också en av låtarna, ett härligt dystert pianostycke, på Floodland, kanske det bästa albumet av Sisters Of Mercy. Känner inte nu för att analysera vidare utan bjuder på denna video, The Corrosion, istället. 

Bästa spår på Floodland: Dominion/Mother Russia, Lucretia My Reflection, The Corrosion 

Albumet som försvann från Billboard

Nina Simone, denna kämpe för medborgerliga rättigheter och ”högprästinna av soul” släppte denna platta 1967. Albumet blev ingen succé utan försvann snabbt från försäljarlistorna. Så kan ju fallet vara med riktiga pärlor, de får inte den uppmärksamhet de förtjänar. Tiden har gått och nu förstår de flesta musikälskare Nina Simones storhet. De som gillar gospel kanske gillar detta album lite extra då det finns mycket av den varan här.

Bästa spår: Don’t You Pay Then No Mind, I Hold No Grudge, Take Me To The Water

Jag är rädd för Virginia Woolf

Har alltid varit lite rädd för Virginia Woolf. Hon ska vara svår sägs det. Med viss bävan tar jag mig därför an Åren, ett av Woolfs sista verk som blev en bästsäljare.
Språket är ljuvligt, underbart.
Undrar om någon kan beskriva London som henne?
I romanen, som spänner över ett halvt sekel, står familjen Pargiter i centrum. På ett utmärkt sätt beskriver Woolf deras bekymmer, vedermödor, tankar och drömmar.

Otrohetsblues av bästa märke

Lekande lätt plockar Fenton Robinson på sin gitarr genom detta album som den vore en förlängning av sina flexibelt böjbara fingrar. Det är fråga om arbetar-, otrohets- och looserblues av bästa märke. Att han dessutom har en len Chicagostämma gör inte saken sämre. 

Bästa spår: Somebody Loan Me A Dime, The Getaway, You Don´t Know What Love Is 

The Cars: S/T

Let the good times roll...

De goda tiderna är över för Ric Ocasek, förgrundsfigur i Bostonbandet The Cars som skivdebuterade 1978 med denna självbetitlade platta. Ocasek hittades nyligen livlös i sitt hem i New York. Hans liv gick inte att rädda.
The Cars rörde sig i gränslandet mellan New Wave, rock, eller powerpop om du så vill. Leveransen av starka hits var många varav Just What I Needed och You’re All I Got Tonight på denna platta tillhörde de mest hittiga.
Ric gjorde sig även känd som en bra producent. Han stod exempelvis bakom Weezers Buddy Holly. Enough Said.
Bästa spår: Just What I Needed, You’re All I Got Tonight, Let The Good Times Roll

Vilken fransk ledare dödade Edouards far?

Vem dödade min far? Var det Chirac som bestämde att staten skulle upphöra med sina subventioner av läkemedel? Eller var det Sarkozy som angrep "bidragstagarna" som enligt honom stjäl pengar från det franska samhället eftersom de inte arbetar?

Eller var det Macron som ses som en stor ledare i Europa? Macron som uttryckte "tro inte att ni skrämmer mig med era t-shirtar. Vill man få råd att köpa kostym är bästa sättet att jobba". På detta arroganta sätt avfärdade han två fackföreningsmän. 

Edouard Louis skriver i denna mycket korta bok om sin far. Det handlar om små minnesfragment. Fram träder en bild av en manschauvinistisk far, våldsam och alkoholiserad. Han avskyr allt vad kvinnligt är, och vill inte ens höra talas om att hans son kan vara homosexuell. Eller ens höra honom som barn sjunga och framträda som den kvinnliga sångaren i Aqua. 

En brytning sker mellan far och son. Edouard flyttar till Paris och börjar leva sitt liv, enligt sina normer. Kvar i en liten ort i norra Frankrike bor hans nedbrutne far. Enligt Louis var det manligheten, som dömde honom till fattigdom, till brist på pengar, till socialt utanförskap. 

Men mest av allt riktar Edouard Louis anklagelser mot den franska staten och mot franska ledare varav vissa har namngetts ovan. Dessa ledare pekas ut som mördare. 

Det finns mördare som aldrig namnges i samband med morden de har begått. Jag vägrar låta dem glömmas, deklarerar Edoard Louis. 

Personligen tycker jag att anklagelserna är lite väl magstarka. Visst kan man dra paralleller med regeringar som fattar beslut som drabbar de som står längst ifrån samhället. Men till syvende och sist har man ju ett eget personligt ansvar. Jag förstår dock den spektakulära effekt som Edouard Louis bok ger. Den är välskriven och intressant. 

Från första dagen var Jesus rebell

Jesus var en rebell. Från första dagen ställde han till med problem. 

Jesus blev också avrättad som "judarnas konung", en politisk rebell. Rebell mot det patriarkala judiska samhället då han förespråkade jämställdhet. Denna inställning gäller dock inte hans lärjungar, exempelvis har Paulus erhållit ett rykte som kvinnohatare.
Rebelltemat finns med som en viktig del i Sören Wibecks bok "Jesus - Jude, rebell, Gud".
Jesus var jude och verkade i en avkrok i Romarriket. Hans liv är gåtfullt och mystiskt. Jesus existens är inte en religiös fråga, utan historisk. Få fackforskare tvivlar idag på Jesus existens. Detta har dock debatterats. Rättegången i Viterbo i Italien är ett känt exempel då en präst stod inför rätta för att ha lurat godtrogna människor när han proklamerade att Jesus har funnits. Domen avkunnades till prästens fördel.
Bruno Bauer hävdade att Nya Testamentet endast är en skönlitterär text utan bakgrund. Debatten har också rasat i Sverige. Den svenske lingvisten Alvar Ellegård skriver i boken Myten om Jesus att Jesus bara är en mytisk figur som aldrig existerat. Argumenten strandar dock på att de äldsta Paulusbreven anses äkta.
Vad finns att berätta om Jesus? Första delen av Wibecks bok är rätt tråkig. Långa uppräkningar av gestalter som skrivit om Jesus som historisk person, Albert Schweitzer, Bruno Bauer, David Friedrich Strauss och Ernest Renan för att nämna några. Det är initierat men långrandigt.
Möjligen är jag ofokuserad men inte mycket fakta fastnar. Det är fakta.
Sören Wibeck skriver senare om Jesus och fiktionen, exempelvis Dan Browns Da Vinci-koden. Då blir det lite mer intressant även om innehållet i Browns populära roman inte är något som Wibeck köper. Tesen i boken är att Jesus var gift med Maria Magdalena, att de tillsammans fick dottern Sara, och att deras blodlinje levde vidare i merovingerna. Ättlingarna till Jesus skulle ha skyddats av ett hemligt sällskap, Prieure de Sion där bland annat Leonardo da Vinci var stormästare.
Romanen fick hårda omdömen av forskare, "vår tid är bibliskt analfabetisk", löd ett omdöme. Det är därför som vi tror på berättelser som Dan Brown menar man.
Idén som Dan Brown förde fram är inte ny, den finns med i boken Heligt blod, helig Graal från 1982.
Wibecks bok tar upp många historiska felaktigheter i bibeln, bland annat tidpunkten för skattskrivningen som kejsar Augustus proklamerade, att Jesus inte föddes i Betlehem utan troligtvis i avkroken Nasaret.
Födelsetiden för Jesus är även också troligtvis fel. Man kan läsa av historikern Josefus att Jesus föddes när det var månförmörkelse under Herodes sjukdomstid. Detta har forskare beräknat till 4 f kr. Jesus verksamhet som utgick från Kafernaum varade troligtvis i tre år.
I boken framförs många intressanta fakta om bibelns tillkomst, bland annat alla tillägg som kopister gjort, exempelvis det som äktenskapsbryterskan. Vill man läsa om vad egentligen Jesus sa ska man läsa Q, en källa med Jesus ord. Läser man Mariaevangeliet får man reda på att Jesus älskade Maria Magdalena mer än lärjungarna, till framförallt Paulus vrede.
Andra lärdomar kan göras om man studerar de tidiga gnostiska texter som hittades i Nag Hammadi 1945, där Jesus bland annat enligt Tomasevangeliet inte framträder som Messias utan som en vishetslärare. I Petrusapokalypsen sägs Jesus aldrig ha dött och i Den Store Seths andra traktat ska Jesus aldrig ha korsfästs.
För övrigt förbjöd Konstantin den grymma avrättningsmetoden efter att han konverterat till kristendomen på 300-talet. Detta för att ära Kristus.
I boken finns också gott om visdomsord.
Akta er för habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar. 
Det kan man ju tänka på ibland när man tänker att man skulle vilja ha mer pengar. Nej, rikedom är andens fiende. Jesus vände sig dessutom från en religion som var självförhärligande och fylld av smicker. Han stod alltså långt ifrån den religion vi känner idag.
Man får också reda på fler nyttiga saker, det vill säga att det enligt andra mosebok var dödsstraff på att arbeta under sabbaten.

Flera chanser ges att ta fast bombman

Efter uppdrag i Afghanistan rekryteras kapten Stevens, spelad av Jake Gyllenhaal, till ett minst sagt udda uppdrag inom säkerhetspolisen. En bomb sprängs på ett tåg i närheten av Chicago. Polisen misstänker fler kommande attacker. Till sitt förfogande har man en ny teknik som möjliggör att en utomståendes medvetande kan planteras in hos en person som befunnit sig i händelsernas centrum, det vill säga där bomben sprängdes. Medvetandet som planterats in hos en av passagerarna på tåget är kapten Stevens. Det finns begränsningar för tekniken och det är att Stevens har åtta minuter på sig att hitta bombmannen. Stevens har flera försök att återgå till denna parallella verklighet och bit för bit läggs pusslet som leder till bombmannen. Bit för bit läggs också ett annat pussel, varför har detta uppdrag getts till just kapten Stevens?

Source Code är en hyfsat bra thriller och kan ses som en motsvarighet till komedin Måndag hela veckan eller romantiska Sliding doors där det erbjuds flera alternativa vägar i handlingen.

Snyggt filmat om seriemördare

El Angel är en film av Luis Ortega och var Argentinas Oscarsbidrag 2019. Filmen är delvis producerad av Pedro Almodóvar vilket är ett tecken att det borgar för kvalitet. 

Buenos Aires 1971. 17-årige Carlos Robledo Puch har som hobby att göra inbrott hos de välbärgade. Han är inte intresserad av sakerna han stulit, dem ger han bort. Det är spänningen som driver honom. I skolan träffar han Ramón. De ser något hos varandra och blir snart ”partners in crime”. Snart övergår kriminaliteten i andra grövre brott. Människor dödas utan samvetskval. Detta är den snyggt filmade historien om en av Argentinas värsta seriemördare.

Småländsk Gösta och italiensk slyngel

Två bra serier jag såg i somras, men väldigt olika till sin karaktär, var Gösta av Lukas Moodysson med för mig nya bekantskapen Vilhelm Blomgren i huvudrollen som Gösta. Serien handlar om stockholmaren Gösta som flyttar till Småland för att ta jobb som barnpsykolog. Gösta är världens snällaste man, kanske för snäll ska det visa sig och snart ställer snällheten till med bekymmer. Moodysson har lyckats väl och man njuter gott av detta komiska stycke. Nämnas här ska även Amy Deasismont, mer känd under artistnamnet Amy Diamond. Hon gör en finfin tolkning av den nerviga flickvännen Melissa.
Den andra serien som jag njöt av i somras var Trust. Den handlar om kidnappningen av Jean Paul Getty III:s barnbarn som bär samma namn som sin farfar. Jean Paul Getty junior lever ett obekymrat bohemliv i Rom, men hamnar på onåd hos den italienska maffian på grund av pengar. Barnbarnet gör ett besök hos sin stenrike farfar på dennes gods Sutton Place i Surrey i hopp om att få låna pengar. Farfadern, som på ett sätt gillar sonsonens rebelliska son, nekar. Han var omtvistat snål. Ett exempel var att han lät installera en telefonautomat på godset där personalen fick betala för att ringa. Sonsonen kidnappas då han efter en blöt nattklubbskväll står framför en fontän, en suggestiv och fantastisk scen.
Oljemagnaten vägrar att betala en penny varvid kidnapparna till slut skär av ynglingens öra. Hur det går? Titta på serien!!