När en ”zigenarkaravan” kommer till stan anar Billy oråd och trubbel, även om han gubbsjuk som han är inte kan låta bli att tjusas av de yngre damerna i följet. Men mycket riktigt har han rätt i att det nalkas problem. Under en biltur med kel med hustrun i passagerarsätet råkar han köra på en av resandefolkets gummor. Tanten dör, Billy kommer undan straff, men undslipper inte förbannelsen som uttalas av nestorn i församlingen. Smällfete Billys förbannelse är att bli tunn, tunnare, tunnast, hur mycket han än stoppar i sig. Frågan är om han lyckas bryta fördömelsen innan han förintas?
Rent kvalitetsmässigt håller Stephen Kings Thinner inte någon högre standard utan påminner om något som producerats direkt för tv. Det är dessutom stereotypt och stundom lite löjligt. Därmed inte sagt att det inte är underhållande mellan varven. Budskapet anas att hämnd aldrig för med sig något gott, ett återkommande tema hos författaren. Mr King har som vanligt glimten i ögat och gör faktiskt en cameo när han spelar en apotekare Bangor som säljer salva till de resande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar