Jag försöker leta i minnet efter böcker jag har läst på sistone. Mycket har jag läst, men allt har självklart inte varit bra och det vill man ju inte tipsa om.
Kom då att tänka på denna lilla nätta bok. Regnmannen skriven av Jonas Karlsson, kanske allra mest känd som skådespelare men Jonas kan skriva också. Riktigt bra dessutom.
Denna trädgårdsberättelse handlar om Ingmar som lever ensam sedan hans fru gick bort. Ingmar har fastnat i sorgen och blivit en butter och sur gubbe. För en tid sedan fick han sparken från teatern och sonen har han synnerligen sporadisk och dålig kontakt med.
Det finns dock en sak han lever för, rosorna i trädgården. Sommaren har varit stekhet, läs 2018, vilket har en förödande effekt för växtligheten i Ingmars trädgård. Inom grannskapet har alla koll på alla, så det finns ingen möjlighet att kringgå bevattningsförbudet.
Himlen är rosa och ingenstans syns något moln. Det är alltså långt ifrån en annalkande regnskur. Då plötsligt kommer Ingmar på att det finns en gammal kran vid vedboden som ligger vid vattnet.
På natten släntrar han dit i sina träskor och vrider på kranen. Efter ett kort tag börjar regnet ösa ned. Från ingenstans. Detta kan ju vara en tillfällighet, men Ingmar kan inte släppa tanken på kranen.
En dag kommer sonen på besök. De båda har ett kärvt och trögt samtal och Ingmar önskar bara att sonen ska gå så han kan gå ner till kranen igen. Han drar på den, väntar en stund, och snart börjar dropparna falla igen.
Vad är detta för någonting funderar naturligtvis Ingmar. Finns det någon koppling mellan kranen och regnet? Är det någon direktlinje till vädergudarna?
Detta är en fin liten pärla, humoristiskt och varmt skriven, som förtjänar en större publik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar