Vem dödade min far? Var det Chirac som bestämde att staten skulle upphöra med sina subventioner av läkemedel? Eller var det Sarkozy som angrep "bidragstagarna" som enligt honom stjäl pengar från det franska samhället eftersom de inte arbetar?
Eller var det Macron som ses som en stor ledare i Europa? Macron som uttryckte "tro inte att ni skrämmer mig med era t-shirtar. Vill man få råd att köpa kostym är bästa sättet att jobba". På detta arroganta sätt avfärdade han två fackföreningsmän.
Edouard Louis skriver i denna mycket korta bok om sin far. Det handlar om små minnesfragment. Fram träder en bild av en manschauvinistisk far, våldsam och alkoholiserad. Han avskyr allt vad kvinnligt är, och vill inte ens höra talas om att hans son kan vara homosexuell. Eller ens höra honom som barn sjunga och framträda som den kvinnliga sångaren i Aqua.
En brytning sker mellan far och son. Edouard flyttar till Paris och börjar leva sitt liv, enligt sina normer. Kvar i en liten ort i norra Frankrike bor hans nedbrutne far. Enligt Louis var det manligheten, som dömde honom till fattigdom, till brist på pengar, till socialt utanförskap.
Men mest av allt riktar Edouard Louis anklagelser mot den franska staten och mot franska ledare varav vissa har namngetts ovan. Dessa ledare pekas ut som mördare.
Det finns mördare som aldrig namnges i samband med morden de har begått. Jag vägrar låta dem glömmas, deklarerar Edoard Louis.
Personligen tycker jag att anklagelserna är lite väl magstarka. Visst kan man dra paralleller med regeringar som fattar beslut som drabbar de som står längst ifrån samhället. Men till syvende och sist har man ju ett eget personligt ansvar. Jag förstår dock den spektakulära effekt som Edouard Louis bok ger. Den är välskriven och intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar