Donald Trump hade inte blivit president utan tv-såpan Expedition Robinson. När programmet började sändas i Sverige befann sig Trump på botten. Han var skyldig entreprenörer fyra miljarder dollar och var persona non grata på Manhattan.
Då fick han huvudrollen i The Apprentice, en företagsversion av Robinson som utspelade sig i New York. Vinden vände. Inkomsterna började rulla in, Trump blev populärare.
Det är inledningen på Björn af Kleens bok Amerikaner.
Trump älskar tv. Hela förmiddagen ägnar han åt att kolla på nyhetssändningar, främst Fox News som grundats av Rupert Murdoch som han träffar med jämna mellanrum.
Ingen annan president har haft så mycket fritid som Trump har. "Vi har en president som arbetar halvtid", som en politisk reporter uttryckte det. Kärleksförhållandet till televisionen verkar vara det motsatta, tv älskar också Trump. Detta var en starkt bidragande orsak som förde honom framåt som presidentkandidat.
Även journalistkåren är en förklaring till att denne affärsmagnat, som stod på ruinens brant, kunde röstas fram och bli världens mäktigaste man. Att skriva om Trump ger klirr i redaktionskassan. Inkomsterna är så betydande att vissa av de större tidningarna nu har börjat se över vad som kan hända med budgeten om Trump skulle förlora valet 2020.
Det kostade på för Trump att bli president. 3,3 miljarder dollar i marknadsföringspengar för att vara exakt. Röstfisket gick särskilt hem hos den vita medelklassen och rikare än så, inte arbetarklassen.
Trump är kontroversiell. Så kontroversiell att Jimmie Åkesson har tagit avstånd från hans retorik.
Boken domineras av många intressanta intervjuer. Björn af Kleen har träffat många som befinner sig på absoluta toppnivå, främst Trumpkritiker. Han träffar bland annat Steve Bannon, Trumps tidigare chefsstrateg som låg bakom att Trump kunde väljas till president. Bannon låg även bland annat bakom det kritiserade inreseförbudet för muslimer. Som så många andra fick Bannon sparken, men han verkar ta detta med ro. Senare fick han även sparken från högerextrema sajten Breitbart men inte heller detta verkar bekymra honom. Bannon gillar att vara i stridens hetta och räds inte Trump det minsta vilket är befriande.
En annan intressant intervju görs med Daniel Ellsberg, mannen som gav läckan ett ansikte när han läckte de så kallade Pentagon Papers som vände opinionen om Vietnamkriget. Ellsberg har bara ett råd att ge för de som funderar att bli visselblåsare: läck!!!
Af Kleen träffar också många minst sagt namnkunniga journalister och författare, bland annat Maggie Haberman på Donald Trumps mest hatade tidning, New York Times. Trump ser något i arbetsnarkomanen Haberman och är faktiskt en av få journalister som han själv kontaktar.
Trump hatar som sagt New York Times men behöver på något sätt tidningens bekräftelse. Kanske har det något att göra med att tidningen drivs av vad som ses som USA:s mäktigaste släkt, Sulzberger. Trump är makt och trivs att vara omgärdad av den. Det är därför han trivs så bra i sitt residens Mar-A-Lago i Palm Beach. På ett litet område bor några av USA:s rikaste personer. Här är Trump uppskattad. Så uppskattad att han blir applåderad när han kliver in i ett rum.
Trumps kvinnohat är väl känt. "Grab Them By The Pussy" var ett uttalande som vållade honom visst bekymmer. Han verkar i en patriarkal miljö, men vad alla kanske inte känner till är att det närmast honom har funnits en handfull kvinnor som har setts som oumbärliga. Nu var de dock inte oumbärliga. Sedan boken släpptes har kommunikationschefen Hope Hicks lämnat sin post och så även pressekreteraren Sarah Huckabee Sanders. En av de allra mest trogna finns fortfarande kvar, rådgivaren Kellyanne Conway.
Den kanske mest intressant intervjun görs med Michael Wolff, som skrev försäljningssuccén Fire And Fury. Wolff ansåg att det saknades något i medierna hur Trump beskrivits hittills. Vita huset har avfärdat boken som "skräpigt kvällstidningsskvaller" och kommer aldrig mer att få sätta sin fot i Vita huset. Det gör honom dock kanske mindre ont eftersom han lär skratta hela vägen till banken. I år har Wolff också släppt en uppföljare.
Jag ansåg boken givande, men har man följt af Kleens rapportering i Dagens Nyheter tillför den inte direkt något nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar