Lekande lätt plockar Fenton Robinson på sin gitarr genom detta album som den vore en förlängning av sina flexibelt böjbara fingrar. Det är fråga om arbetar-, otrohets- och looserblues av bästa märke. Att han dessutom har en len Chicagostämma gör inte saken sämre.
Bästa spår: Somebody Loan Me A Dime, The Getaway, You Don´t Know What Love Is
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar