Nalbandians backhand ”dödade” giganter

Argentinaren David Nalbandian var/är en av mina favoriter bland tennisspelare. David började spela tennis på en cementbana som hans farfar med armeniskt påbrå anlade i hemstaden Cordoba. David Nalbandian är bland många känd som talangen som aldrig riktigt blommade ut. Vi ska dock komma ihåg att Nalbandian nådde final i Wimbledon 2002 och vann Masters Cup 2005. Minnesvärt är också hans seger i Paris 2007 där han i samma turnering slog de tre giganterna Novak Djokovic, Roger Federer och Rafael Nadal.

Gör klart spelet utan att bli galen

Stefan Butler sitter i fängelse, för att ha slagit ihjäl sin pappa med ett askfat.

Och det värsta är, det är jag som är mördaren och borde sitta inne istället för Stefan.

Det handlar alltså om Black Mirror Bandersnatch, den interaktiva där man som tittare får göra valen.

Bredden på valen är imponerande, allt ifrån att välja frukostflingor till att alltså ha ihjäl sin egen pappa. Plotten i filmen handlar om hur dataspelsprogrammeraren Stefan ska göra spel av en bok vars författare blev galen och halshögg sin fru på kuppen.

Filmen och valen går i stort sett ut på att spelet ska bli lyckat och att Stefan inte ska bli galen.

Bra skådespelarinsats av Fionn Whitehead.

Fotbollen spränger klassbarriärerna

 

Året är 1879 och industrialiseringen i England är i full gång. Människorna i Darwen i norra England har bara två saker att leva för, arbetet på spinneriet och fotbollen. 

I början av 1800-talet började sporten etablera sig då den togs upp av brittiska internatskolor. I serien "The English Game", skapad av Julian Fellowes som också står bakom Downton Abbey, är det just elitskolan Eton som är "herre på täppan" när det gäller fotbollen i England. Den moderna fotbollen var från början en överklassport. 

Men nu har Eton fått en utmanare, spinneriarbetarna från Darwen. Målet är att ett arbetarlag för första gången ska vinna FA-cupen som inrättades 1871. Regeln om 11-mannalag hade införts året innan.

När vi börjar följa karaktärerna i serien är fotbollen i det närmaste en blandning av fotboll och rugby. Hårda tacklingar är ett naturligt inslag och inget som stävjas.  

Vad gäller spelstilen i serien så är det "rusa rakt fram i klump" som gäller. I The English Game rekryteras skottarna Fergus och Jimmy till spinnerilaget i Darwen. De två introducerar en helt ny taktik, en strategi som bygger på passningar och rörelse i laget. 

Ska det leda dem hela vägen till den åtråvärda FA-cup pokalen?

Fotbollsspelarna i Darwen har även helt andra utmaningar framför sig. Att överleva som arbetare i ett stenhårt klassamhälle.

Liljegren avdemoniserar Adolf Hitler

"Det är hög tid att vi avdemoniserar Adolf Hitler. Kunskap om honom som människa är ett effektivt vaccin mot hans sjuka ideologi". Så skriver författaren Bengt Liljegren i inledningen av hans biografi om Hitler. Jag läste den förra våren och kommer nedan blanda lite fakta om diktatorn tillsammans med citat från boken. Jag fokuserar i detta inlägg på Hitlers barndom och hur han formades till han blev. Hans krigiska och diktatoriska erfarenheter lämnar jag denna gång därhän.

Adolf Hitler föddes den 20 april 1889 i Braunau Am Inn i dåvarande Österrike-Ungern. Staden låg vid floden Inn som gränsade till Tyskland. Hitler hävdade tidigt att han känd sig mera som tysk än som österrikare. Fadern var tullinspektör Alois Hitler och mamma var Klara Pölzl. Adolf och hans yngre syster Paula var de enda av de sex barnen som nådde vuxen ålder.

Klara beskrivs som en tystlåten, underdånig, omtänksam och kärleksfull mor. Fadern Alois var sträng och hade lätt för att brusa upp. Det finns flera vittnesbörd om att han agade Adolf regelbundet. Alois ägnade sig knappt åt familjeliv. Han sysslade hellre med biodling än tillbringade tid med barnen.
"Jag högaktade min far men älskade min mor", sa Hitler själv.
Fadern var inte antisemit, han betraktade antisemitism som ett uttryck för kulturell efterblivenhet.
Vem som är Adolf Hitlers farfar är höljt i dunkel. Det spekuleras om att han kan ha varit jude.

Som barn uppskattade Adolf Karl Mays äventyrsromaner. Det lektes också en del krigslekar, men trots alla dessa lekar tog den unge Hitler aldrig till fysiskt våld. Gossen Adolf är inget monster. I källorna finns inga vittnesmål om våld, djurplågeri eller mobbning. Man ska vara mycket försiktig att se Hitlers personlighet, gränslös självtillit, förkärlek för storskaliga och radikala lösningar, brutalitet och människoförakt, enbart som en följd av uppväxtmiljön.  

I småskolan gjorde Hitler bra ifrån sig. När han däremot kom till realskolan i Linz gick det sämre. Dagdrömmar om ett framtida konstnärsskap tog överhanden.
Vid realskolan ökade kraven och betygen sjönk. Hitler själv avfärdade lärarkåren och dess intelligens. Adolf Hitler gick i realskolan i Linz samtidigt som Ludwig Wittgenstein, som senare blev berömd filosof.

Det finns inget som tyder på att Adolf Hitler var antisemit redan under skolåldern. Han var dock under denna tid fascinerad av begreppet ras. Vid senare studier på realskolan i Steyr söp Adolf bort sina betyg.
"Det var första och sista gången i mitt liv jag blev full", sa Hitler.
Fylld av hat mot undervisningssystemet lämnade Hitler skolan för gott vid 16 års ålder. 

Hitler brydde sig inte om sin släkt. 1938 hade han till exempel inga invändningar mot att ett gigantiskt militärt övningsfält anlades i hans hemtrakter. Faktum är att han ville dölja sin bakgrund. Han gav Gestapo order om att finkamma österrikiska arkiv och lägga beslag på dokument som rörde honom och hans familj. Detta var i samband med att Österrike anslöts till Tyskland 1938.

Adolf drömde ett tag om att bli kompositör. Han tappade snart intresset. "Ett geni behöver ingen träning", menade han. Han försökte sig även på att skriva poesi. Idrott intresserade honom inte. Under tiden i Linz fick han en stark vänskap med August Kubizek. Hitler bodde på Humboldtstrasse. I tidig ålder handlade Hitlers monologer om musik, konst och arkitektur. Att säga emot den unge Adolf Hitler var inte någon god idé.
"De två åren i Linz var min lyckligaste tid", sa Hitler.
Kubizek har skrivit en bok om vänskapen med Hitler, "Mein Jugend Freund". 

Adolf Hitler gick ofta på teater och opera. Han uppskattade Richard Wagner. Dramer av Friedrich von Schiller tillhörde också favoriterna.
Operan Rienzi var en avgörande händelse för Hitler. Hitler ville bli som Rienzi, en frälsare. I Wagners musik hörde den vuxne Hitler ekon från en förfluten värld, en värld fri från kommersialism, fri från judar och rasblandning, en värld där människor levde i samklang med naturen och där hjältar härskade".
Hitlers antisemitism kan ha börjat i Linz. När han bodde där var dock hans favoritskådespelare nästan undantagslöst judar.

Adolf hade alltid svårt att närma sig det motsatta könet. Kubizek och Hitler förälskade sig i samma flicka, Stefanie, men Hitler vågade aldrig närma sig.

1907, nyligen 17 år fyllda, flyttade Hitler till Wien i syfta att söka in till Konstakademien. Han blev inte antagen. Hitler blev förkrossad över beskedet. Han utnyttjade sedan inte ett rekommendationsbrev till scenmästaren Alfred Roller. Vännen Kubizek antogs till musikkonservatoriet. Adolf trivdes i Wien. "Hela Ringstrasse verkade vara ett underverk ur Tusen och en natt", sa Hitler. Första mötet med Wien hade gett mersmak.
Samma år dog Hitlers mor. "Jag har aldrig sett någon så förkrossad av sorg", sa modern läkare Bloch. Hitler såg senare till att Gestapo höll en skyddande hand över honom trots att han var av judisk härkomst.
Adolf levde ett kringflackande liv i Wien. Han jobbade bland annat som murare och målare. Här vet man att han kom i kontakt med starka antisemitiska och nationalistiska strömningar. Det finns mycket begränsat stöd för att Hitler var antisemit före 1919.
I Wien kom han i kontakt med Jörg Lanz von Liebenfels teorier om germaner som den ariska herrerasen. Han bevittnade debatter i parlamentet som slutade i kaos. Han tog också intryck av den radikale nationalisten Georg von Schönerer och Karl Luegers retorik. Det var i Wien Hitlers intresse för politik väcktes.

Hitlers Wien var den lille mannens, den fattige satens. Detta i motsats till Sigmund Freuds. Adolf bodde på Stumpergasse 31. Tillsammans med Kubizek försökte Hitler skriva en opera om smeden Wieland. Han tröttnade snart på projektet.Vad anbelangar kvinnor hade Hitler inte någon framgång.
"Hitler höll sig för god för en flickvän. Han saknade inte möjligheter", menade Kubizek.
Vid sidan av måleriet och operan var byggnadskonsten den unge Hitlers passion.
1908 gjorde han ett andra försök att bli antagen till Konstakademien. Han misslyckades även denna gång. En tid av misär följde. En flytt till ett ungkarlshotell vid Meldemannstrasse 27 innebar en nystart. Det var vid ungkarlshotellet som han fick erfarenhet att debattera med en större samling. Hitler började sälja kopierade bilder, han målade exempelvis Stefansdomen.
"Som konstnär var autodidakten Hitler faktiskt bättre än sitt rykte".
Arbete var inte något som tillhörde Hitlers huvudintressen.
Som yngling sympatiserade Hitler med högern och avskydde socialdemokraterna. Han såg arbetarna som en "indolent massa".

Några verkligt originella idéer hade Hitler inte. Han var inspirerad av nämnda nationalisten Schönerer. Judarna var något som betraktades som svurna fiender i dessa kretsar, men antisemit hade Hitler inte ännu blivit. Charles Darwins naturvetenskapliga rön sköljde över Europa. Herbert Spencer myntade uttrycket "Survival of the fittest". "Herrerasen" och "undermåliga raser" förekom ofta i debatten.
I Wien utnyttjade Hitler judisk välgörenhet som soppkök. Han hade även en del kontakt med judar. Han diskuterade ofta sionism med sin judiske vän Josef Neumann. "Neumann var en mycket hygglig karl", sa Hitler. Hanisch sa om Hitler: "Hitler sa ofta att det bara var med judar man kunde göra affärer, för de var de enda som var villiga att ta chanser".
Folk som kände Hitler i Wien skulle senare bli mycket förvånade inte bara över hans politiska framgångar, utan också hur han förvandlats till Europas ledande antisemit.

Adolf Hitler läste mycket böcker i Wien. "På några få år la jag grunden till ett vetande som jag fortfarande utökar", uttryckte Hitler i Mein Kampf. Allt som gick emot hans egen uppfattning förkastade han dock. Hitler hade i Wien länge haft siktet inställt på Tyskland, att lämna misären bakom sig. Tyskland var på stark frammarsch och Hitler var fascinerad. Tyska delen av Österrike skulle anslutas till Tyskland. För att undgå militärtjänstgöring i den österrikiska armén flyttade Hitler till München.

I maj 1913 kom han till München. Han bosatte sig på Schleissheimer Strasse 34. Nu stod det klart att drömmar om högre studier förblev drömmar.
Vid 25 års ålder var avgörande delar av Adolf Hitlers karaktär redan formade. En viktig pusselbit saknades: krig.
Första världskrigets utbrott i augusti 1914 kom att totalt förändra hans liv, och den värld han levde i.

”Den bästa matchen någonsin”

Han har kallats den mest kompletta spelaren, Alfredo di Stefano, argentinaren som ”stals” av Real Madrid från Barcelona. Man kan inte såga något annat än att han gjorde avtryck. Med Madridlaget tig han fem raka vinster i Europacupen och han vann även en rad inhemska titlar. Kronan på verket var segern mot Eintracht Frankfurt 1960 i Europacupen. Detta är enligt många di Stefanos och lagkamraten Ferenc Puskas ”finest moment”.
Titta och döm själva.

Alfredo di Stefano dog 2014, då han just fyllt 88 år.

Livet efter Stalin - Sovjet öppnar upp

"Jag har i Moskva känt en djupt religiös, fint bildad dam som aldrig varit det mesta svag för Sovjetledare, tvärtom. Men varje kväll tog hon med ateisten Nikita Sergejevitj Chrusjtjov i sin aftonbön, ty han lät henne och hennes släkt komma hem till Moskva 1956 från den orättfärdiga förvisningen till Kazachstan, där hon bodde i stort armod i femton år. Och hon är inte ensam om sin inställning till den man som var partiets generalsekreterare åren 1953-1964", skriver Staffan Skott i sin bok Det Nya Ryssland och arvet efter Sovjet.
Och det är just det som det här inlägget ska handla om, livet efter Stalins terror. De män som utgjorde Stalins omgivning var i själva verket en samling medelmåttor. Chrusjtjov avvek från Stalins övriga omgivning. Han hade inte bara varit den lydige handläggaren och utföraren av härskarens vilja. Han hade agerat självständigt i exempelvis Ukraina. Chrusjtjov vann maktkampen mot de tre viktigaste motståndarna, Malenkov, Berija och Molotov. En viktig detalj senare är att Chrusjtjov faktiskt var den nominellt ansvarige för Stalins begravning.
Redan 1954 hade Chrusjtjov givit en antydan om vad som komma skulle. I det officiella talet på Lenins födelsedag nämnde han inte Stalins namn en enda gång. I den praktiska politiken förekom nu ständiga brott med Stalins politik. Chrusjtjov "avslöjade" inte Stalins brott, för de var kända förut, världen över.
Dessutom talade Chrusjtjov inte om andra övergrepp än mot partimedlemmarna. Offer som inte var partimedlemmar nämnde han inte. Det fullständiga sovjetiska "avslöjandet" av Stalins brott, en rejäl inhemsk inventering, kom inte förrän trettio år senare, i slutet på 1980-talet.
Chrusjtjov reste mycket för att träffa ledarna för västvärlden. Man ville visa: "Vi är inte Stalin längre, vi vill umgås som friska människor och normala stater, vi vill vara med i världen och inte vara ett enda fruktat och hatat ondskans Mordor!"
Omvärlden beskådade med förundran Chrusjtjovs överdådiga resande och svirande. Det är ju bara det att bockfoten stack fram, lika stygg som förut! (Exempel revolten i Ungern 1956).
Kulturlivet blommade upp efter Stalins död. Författare som Ilja Ehrenburg skrev Vårbrytning (Töväder), Dudintsev skrev "Icke av bröd allenast" och självklart Boris Pasternaks "Doktor Zjivago" och Aleksandr Solzjenitsyns "En dag i Ivan Denisovitjs liv".
Filmer som "Stilla flyter Don", "Damen med hunden", "Ballad om en soldat" och "Tranorna flyga" producerades och visades.

Bildtext: Nikita Chrustjov och Leonid Brezjnev fick till viss del "städa upp" efter Stalin. 

 

Stagnation är sedan flera år det i Ryssland vedertagna namnet för Brezjnevepoken. Symbolen för stagnationen är den åldrige Leonid Brezjnev, en mänsklig ruin som sluddrar fram sina tal (ovan nyårstalet han höll till Sovjets ungdomar 1979) och hänger på sig ordensstjärnor så att tyget i kavajen inte räcker till. 

Under Brezjnevs arton år, 1964-1982, lades grunden till dagens ekonomiska katastrof i Ryssland. Till det positiva under Brezjnevtiden hör att ofriheten i litteraturen blev lite mindre, exempelvis Vasilij Sjuksjin, Jurij Trifonov och Joseph Brodsky. Oliktänkande, samhällskritiker och dissidenter fick behålla livet men det var inte fråga om någon idyll. Somliga oliktänkande plågades ihjäl i fängelse och i läger. Det hände att misshagliga personer mördades av KGB. 

Brezjnev gav partiet lugn och ro. Även ganska allvarliga tjänstefel och tjänstemissbruk kunde nu passera utan värre påföljder än tillrättavisningar. Som en följd av detta "mildare klimat" växte korruptionen något oerhört. 

Med Brezjnev vid makten fick världens politiska kommentatorer lära sig ett nytt ord: gerontokrati. Det vill säga "åldringsvälde" eller "senilitetsmakt". Genomsnittsåldern på Politbyrån var 70 år. 

I arvet efter Brezjnev ingick kriget i Afghanistan, som var gediget impopulärt i hela Sovjetunionen, som kostade tiotusentals ryska pojkar livet och som inte ledde någon vart. 

Den 22 augusti 1991 upplöstes inte Sovjetunionen, det kom lite senare, men denna dag är noga räknat slutet på det sovjetiska väldet, ty denna dag satte Boris Jeltsin punkt för 74 år av kommunistiskt blodsvälde, förtryck och massmord. Först stängdes Kommunistpartiets lokaler i Ryska republiken. Sedan övergick alla fastigheter i republikens ägo. Det sista steget var att kommunistpartiet förbjöds.

Gäng busar hittar obehagliga rullar

Inlägg nummer 300 firar jag med skräckrullen V/H/S. Tipset kom från en arbetskamrat som framhöll att detta var något udda. Och bortser man från det faktum att konceptet är ”skakig handkamera” som gjordes känt genom Blair Witch Project, så håller jag med om att detta sticker ut i mängden. En grupp vad man skulle kunna kalla för vanartade ungdomar får i uppdrag att åka till ett fashionabelt hus och där leta efter ett specifikt videotejp. Förutom att de hittar en döing sittande i fåtöljen hittar de mycket riktigt en stor gömma av videoband. Som innehåller mer än man kan begära.

Som åskådare får man följa fem olika skräckhistorier. Jag gillar nog den första bäst där ett gäng på ett ”guts night Out” åker till en bar för att ragga tjejer. Man kan väl säga att vissa av gästerna de tar med sig har vissa ovanor man inte räknat med.

Bra film även om den extremt ”amerikansk” vilket inte är en komplimang i sammanhanget.

Sann King-anda men för många ingredienser

Geralds lek är en film i klassisk Stephen King-anda. Ett gift par åker till ett avsides beläget hus vid en sjö för att piffa upp deras samliv. Maken, Gerald, har tagit med sig ett par handklovar som han ska binda fast hustrun vid sängen. Efter ett piller Viagra är han redo att köra. Hustrun tycker efter ett tag att det är obehagligt och ber Gerald att släppa loss henne. Han vägrar, och efter en het ordväxling, ger han på sig henne igen. Av förståeliga skäl uppskattas detta inte av frun, grälet eskalerar igen, och....Gerald trillar död ner över henne, han har fått en hjärtattack!
Hur göra? Som ni förstår är det en minst sagt knepig situation. Som om detta inte vore nog spelas under tiden som hustrun sitter fast, händelser upp från hennes förflutna. Minst sagt obehagliga händelser. Till detta kommer en skvätt skräcksekvenser, som sagt, det är Stephen King vi talar om. Filmen är ok men jag tycker det innehåller för många ingredienser, det blir en för mastig soppa om man säger så. Skådespelarinsatserna med Carla Gugino och Bruce Greenwood är ok men inte mer än så.

Blev lovade fred och bröd - fick terror

Är halvvägs in i Staffan Skotts "Det nya Ryssland och arvet efter Sovjet". Måste skriva av mig lite då det är många intressanta upplysningar som nått mig.
Följande är nästan helt och hållet citat från boken.

"Det två veckor gamla mordet på Rasputin var vid nyåret 1917 fortfarande den viktigaste händelsen i Ryssland. En av mördarna, Dmitrij Pavlovitj, insåg att det mord på tsarparets skyddsling, helbrägdagöraren Rasputin, skulle bli det första i en oändlig kedja mord i Ryssland. I själva verket var mordet bara början på vad som skulle komma, dess psykologiska betydelse kan inte överskattas. Det fanns ett likhetstecken mellan Rasputin och det impopulära tsarparet, om man kunde mörda honom kunde man också avsätta tsaren."
Tsaren Nikolaj II var en självhärskare och inte någon konstitutionell monark, trots duman som infördes tio år tidigare som en eftergift mot folket.

"Men det var verkligen inte så att "Lenin störtade tsaren" eller att "bolsjevikerna hade ett oemotsägligt masstöd". Det är bara att slå upp Februarirevolutionen eller Konstituerande församlingen i Stora Sovjetencyklopedin.
Det tar effektivt kål på alla sådan påståenden."
Februarirevolutionen började 23 februari i Petrograd. Det var brist på bröd som utlöste oroligheterna. Ett enigt folk gjorde så att Nikolaj II abdikerade i mars 1917. Vid detta läge var bolsjevikerna långt borta.

Februarirevolutionen var naturligtvis en konsekvens av världskriget. Miljoner ryska soldater hade stupat eller var krigsfångar. De tsartrogna trupperna och den lojala officerskåren var i stort sett utplånade.

Det ingick i Lenins listiga strategi att satsa på sovjeterna (råden). För dem hade bolsjevikerna mycket större förutsättningar att kontrollera. Bolsjevikerna använde sovjeterna för att sabotera provisoriska regeringens arbete och en stor del av det kaos som uppstod under 1917 var resultatet av detta.
Sovjeterna har hela tiden bara varit tomma skal, osjälvständiga redskap för den verkliga makthavaren: Kommunistpartiet.

Lenin kom fram till Petrograd en månad efter tsarens abdikation. Lenin tog sig hem från Zürich via Tyskland. Tyska generalstaben var beredd att göra allt den kunde för att hjälpa revolutionärerna hem till Ryssland. En revolution i Ryssland skulle innebära att Ryssland slutade kriga. Det tyska ekonomiska stödet förnekades av Lenin efteråt.

Vad Lenin åstadkom under tiden från talet på taket till en pansarbil i april till "Stormningen av Vinterpalatset" (som var allt annat än en stormning) den 25 oktober tillhör världshistoriens otroligaste bedrifter.

Aprilteserna som framlades av Lenin var ett avgörande steg i bolsjevikpartiets utveckling. För bolsjevikerna gällde det bara att ta makten, att försvara makten, att behålla makten, till varje pris, utan moraliska skrupler. Man lovade fred, jord och bröd men Lenin var beredd till ett blodigt inbördeskrig hemma på det ryska folkets bakgård, med grymheter och ohyggligheter som det ryska folket inte sett motsvarigheten till sedan Ivan den förskräcklige eller mongolinvasionen. Och inte var det bolsjevikernas avsikt att bönderna skulle få behålla den jord som lovats dem.

När den provisoriska regeringen satt vid makten stöttade Lenin de ukrainska självständighetssträvanden. Efter oktober 1917 var det slut på stödet. Få nationer har lidit så som Ukraina under 1900-talet. Moskvas politik har inneburit folkmord på kanske tio miljoner ukrainska bönder, utrotning av en hel författargeneration och landet upplevde vad man får hoppas var dess sista svåra svält, med fall av kannibalism.

Egentligen behöver man bara promenera med oförvillat sinne i St Petersburg eller Moskva för att se hur fel den officiella kommunistiska versionen är. Under tsarväldets sista fyra decennier byggdes det som det aldrig förut byggts och aldrig mer skulle byggas i Ryssland. En av de mer geniala arkitekterna var svensken Lidvall. I vanliga översiktsverk över sevärdheter finns dessa byggnader inte med.
Varför? Därför att varje hederlig redovisning av arkitekturen från denna period skulle ha visat sanningen om Tsarrysslands sista år.

Det skedde en kraftig befolkningsminskning under kommunismen. Stalin lät skjuta befolkningsstatistikerna som genomförde folkräkningen på 1930-talet. Konsekvenserna av hans Stora terror och av den framtvingade svälten fick inte synas i den officiella statistiken.

Intressant nog rådde det i praktiken tryck- och yttrandefrihet i Ryssland under tsardömets sista decennium. Censuren avskaffades 1905. Moskva och Petersburg, Charkov och Odessa var integrerade delar av den västerländska kulturen på ett sätt som aldrig senare. Konst, litteratur och musik i Ryssland upplevde en guldålder. Efter Tjechovs död 1904 och Tolstojs död 1910 väntade landet på en ny författarfurste. Återväxten var lovande. Detta var det rike som bolsjevikerna tog över. Vad gjorde de av det?

Smolnyj blev bolsjevikernas bastion. Här började den sovjetiska hemliga polisen, tjekan, sin verksamhet. Tjekan är den organisation som har flest människoliv på sitt samvete. Gestapo, SS och inkvisitionen ligger långt, långt efter.
Bondeoroligheterna på tsarens tid var ingenting mot de moderna bondeuppror som framkallades av bolsjevikernas livsmedelspolitik.

Ett fullkomligt förödande hat mot den samtida bondeklassen finns faktiskt hos Maksim Gorkij.

Vad det verkligen betydde att vara träl hade skolinspektörssonen Lenin, Trotskij, som också kom från en välbärgad familj, och de många tjänstemanna- och köpmannasönerna i bolsjevikledningen ingen aning om. Med all sannolikhet förträngde de frågan.

Det var Stalin som startade den enorma kulten av Lenin. Av Chrustjovs avslöjanden om Stalin 1956 fick den redan existerande Leninkulten expandera och fylla ut tomrummet efter Stalinkulten. Under slutet av 1980-talet började Lenin attackeras i sovjetisk press. Bilden av den "goda farbror Lenin" pulvriserades. Istället träder bilden av en hänsynslös och direkt blodtörstig Lenin fram.
Men det viktiga är framförallt att Lenin, barnens vän, gav order om att mörda bland annat en dödssjuk 14-årig pojke och hans fyra unga systrar.

Att Stalin inte var mentalt frisk behöver inte diskuteras. Människor tillhör de varelser som i friskt tillstånd har en spärr inbyggd mot att döda sina artfränder. Han dolde det emellertid för det mesta väl, han var en mästare i förställning och hyckleri.

Under Lenin uppfattades Stalin alltså som en ideologisk nolla, som en färglös men effektiv partifunktionär med mycket gott minne och inga skrupler. I början var det ingen som insåg hur mäktig Stalin blev när han utnämndes till generalsekreterare. Den förste som insåg det, och greps av stor oro, var den dödssjuke Lenin, men då var det för sent.

Från första stund var bolsjevikerna och kyrkan på kollisionskurs. Sedan Peter I:s dagar hade tsarerna hållit den ryskortodoxa kyrkan i kort koppel. Efter 1905 års revolution var en majoritet av kyrkans biskopar uttalade anhängare av de reformer som det demokratiska Ryssland krävde. Under de första fem åren av Sovjetunionen ska 180 000 präster ha mördats.
Den sovjetiska antireligiösa politiken gör med tiden en gammal inbiten svensk ateist mycket fredligt inställd till religionen.

Egentligen borde man bara tala om alla de mördade och ingenting annat när man talar om Sovjet på trettiotalet. Och det kan inte ursäktas som en "historisk nödvändighet".
1929 var ett avgörande år, för då inleddes den stora och grymma kollektiviseringen av jordbruket.

Svälten som 1932-1933 drabbade södra Sovjet kom sig av att Stalin tog den maten, säden, spannmålen ifrån bönderna och deras familjer. Stalin hade krossat kyrkan och de initiativrika bönderna för att sedan desto lättare kunna knäcka landsbygdens befolkning.

Stalin svälte ut den ukrainska befolkningen, likheter med judeutrotningen.

Revolutionärerna hade faktiskt sällan uthärdat särskilt förfärliga saker i tsarens fängelser, som var rena vilohemmen jämfört med Stalins helvetiska läger- och fängelsearkipelag.
Under den Stora terrorn lät Stalin mörda följa befattningshavare: 3 av de 5 marskalkarna, 13 av de 15 armécheferna, 8 av de 9 amiralerna, 50 och 57 kårchefer, 154 av 186 divisionschefer, alla de 16 armékommissarierna, 25 av 28 kårkommissarier, 58 av 64 divisionskommissarier, alla de 11 vice försvarsministrarna, 98 av de 108 medlemmarna av högsta krigsrådet.

Bland de ryska författarna sköts genier som Osip Mandelstam, Isaak Babel och barnboksförfattaren Nikolaj Radlov.

Det finns ryska historiker som på allvar förklarar att Stalin i själva verket aldrig ville att kommunisterna i Tyskland skulle ta makten. Sovjetunionen skulle nämligen genast komma i skuggan av ett kommunistiskt Tyskland, och det skulle Stalin aldrig ha tålt.

Många klokare tyska generaler grät invärtes över Führerns raspolitiska gallimatias (om Hitlers behandling av de slaviska folken när man invaderade Ryssland). Med en annan inställning från tysk sida hade man kunnat vinna över stora delar av lantbefolkningen på sin sida. De sovjetiska folken fick snart klart för sig att de nu var i kläm mellan historiens två omänskligaste diktatorer och system. Hitlers soldater mördade hela den judiska befolkningen i Vitryssland (Babij Jar) den som Marc Chagall besjungit i sina romantiska tavlor och som nu lever bara i legender och anekdoter.

Fake News i skrämmande form

”Chicago hates Bush! Chicago hates Bush!”

Det är oktober 2007. Ropen skanderar från demonstrationsmassorna när president Bushs kortege glider in mot Sheraton Hotel i Chicago där Bush på kvällen ska hålla ett anförande inför stadens affärselit.

Hatet mot Bush gäller förstås i första hand USA:s agerande och inblandning i Irakkriget.

President George W Bush håller talet men skjuts när han möter allmänheten utanför hotellet. Han förs i ilfart till sjukhus men hans liv går inte att rädda.

En person som synts i ett höghus i närheten av hotellet grips. Han heter Jamal Abu Zikir och under förhör medger han att han varit i Afghanistan och tränat. Han nekar dock till anklagelserna om terrorbrott och att han ska ha skjutit presidenten.

I höghuset, där skotten ska ha avlossats, hittar man ett partiellt fingeravtryck och det är nog för juryn att döma Jamal. 

Men har man hittat rätt man?

Filmen Death Of A President är full av äkta dokumentära bilder, Bush besökte verkligen Chicago och höll det där talet. Att klippa ihop det så det framställs som ett presidentmord är skickligt och självklart manipulativt. Skrämmande aktuellt när man talar om ”fake news”. Skit, Bushs ”efterträdare ” Dick Cheney håller ju till och med ett tal vid den döda presidentens kista! Här har man tydligen plockat fram bilder från begravningen av Ronald Reagan. 

Många av de ”vanliga” biobesökarna verkar ha varit nöjda över filmen medan flera tidningar var kritiska, som exempelvis New York Post. ”The only thing that’s shocking about Death Of A President is how boring it is.”

När man förlorar ett barn

Det här måste vara Ian McEwan tänker jag när jag tittar på Tiden och barnet med Benedict Cumberbatch och Kelly Macdonald i huvudrollerna. Mycket riktigt, sambon ropar efter filmen att ”det är Ian McEwan som skrivit boken”. Och där står den, i vår bokhylla. Ett oläst exemplar som gallrats från Vetlanda bibliotek och som jag plockat med hem.

Likt tv-serien DNA så handlar det om ett barn som försvinner. Denna gång när författaren Stephen Lewis befinner sig i matbutikens kassa.

Flickan återfinns inte och katastrofen är ett faktum. Efter något år hittar paret tillbaka till varandra, man träffas regelbundet och försöker acceptera det som hänt. De ligger till och med med varandra. Stephen slutar dock aldrig att leta.

Detta är en märklig och udda film, men bra även om jag inte faller pladask för Benedict Cumberbatch som jag brukar göra.

En sevärd sidohistoria är när Stephens barndomsvän och premiärministerns medarbetare  Charles går i regression och blir ett barn som gör skogen till sin lekplats. Inte helt lätt för omgivningen att förhålla sig till. 

Bra insats här av Stephen Campbell Moore. 

Döttrar offer för barnhandel

Den danska flickan Milla försvinner från ett bostadsområde. Man antar att hon blivit kidnappad. Polismannen Rolf Larsen, spelad av Anders W Berthelsen, får uppdraget på sitt bord. Spåren pekar mot Polen. Hon ska ha setts på en mack i närheten av Stalowa Wola. Rolf är ensam hemma med sin 11 månader gamla dotter, men tiden är knapp så Rolf bestämmer sig för att ta färjan från Gedser till Rostock. Med på överfarten finns kriminalteknikern Skaubo, gestaltad av Nicolas Bro. 

Det råder storm ute och sjögången är vild. Rolf blir illamående och tar sig ut på däck tillsammans med dottern som ligger i vagnen. Rolf går på toaletten för att kräkas och när han kommer tillbaka är dottern borta. Tesen är att dottern har spolats överbord i ovädret men Rolf är övertygad om att även hans dotter har blivit kidnappad.

I andra avsnittet har det gått fem år. Rolf arbetar som polis i en sömnig småstad på Jylland. Tillsammans med kollegan Neel, (Olivia Joof) får man vetskap om att en man har kudnappat yngre kvinnor. Detta i sin tur leder vidare till spår som pekar mot en liga som ägnar sig åt barnhandel i Europa. Kan det vara så att Rolfs dotter finns därute?

Ett spännande, engagerande, gripande och kärleksfullt drama på åtta avsnitt. En stark insats gör för mig den okända skådespelaren Zofia Wichlacz, som spelar en ung polsk tjej som även hon desperat letar efter sin dotter som tagits ifrån henne efter födseln på ett kloster.

Filmen och boken som räddare

”Det som räddar oss nu är filmerna vi ser och böckerna vi läser”.

Kloka ord om kulturens betydelse i coronatider från den italienska författaren Silvia Avallone.

"Leo sov dåligt utan sin boll"

Håller på att läsa den mycket intressanta biografin om Lionel Messi, skriven av Guillem Balague, som är expert på spansk fotboll.
Vi får följa Messis uppväxt i huset på Calle Estado de Israel nr 525 i staden Rosario i Argentina. Redan tidigt blev bollen Messis följeslagare.
"Leo sov dåligt utan sin boll. Han hade den alltid i sängen, oftast i fotändan. När Lionel var liten såg han inte upp till Maradona, som man kan tro, utan till Pablo Aimar, den förr Riverspelaren.
Första klubben för Messi var Grandoli men han avancerade snart till Newell´s Old Boys. Som 13-åring fick Barcelona upp ögonen för honom. Första dagen i Barcelona var Messi spänd och nervös.
Gerard Pique minns. "Under den första veckan var Leo väldigt, väldigt ensam och isolerad. Om de andra killarna skojade med varandra satt han för sig själv längst ut på bänken, tyst och inåtvänd."

Messi var dock bländande redan från första stund i den spanska storklubben. Redan efter första träningen hade han vunnit gruppens respekt. Lionel Messi kom från en medelklassbakgrund.
"Det finns en allmän missuppfattning vad argentinska fotbollsspelare beträffar. De allra flesta av dem kommer från arbetar eller medelklass. Detsamma gäller familjen Messi. Det är ytterst få spelare som börjat i fattigdom och nått framgångar. Undantagen är Carlos Tevez, Rene Houseman och naturligtvis Diego Maradona som föddes i Fioritoslummen söder om Buenos Aires. 

Som tidigare nämnts hade Lionel det socialt besvärligt under sin första tid i Barcelona. På flyget mellan Rosario och Buenos Aires grät han oavbrutet. På överfarten till Spanien lugnade han ned sig. När familjen så anlände till Barcelona så hånades klubbdirektören för sin tro till Messis talang. Familjen Messi fick en lägenhet på Gran Via Carles 111, alldeles i närheten av Camp Nou. Leos, eller "Loppans" favoritrestaurang var argentinska Las Cuartetas som låg på Carrer de Santalo.

När Leo var 18 år, 2005, flyttade han och pappa Jorge till ett hus i Castelldefels, tre mil utanför Barcelona. Hans bästa vän var då  Pablo Zabaleta. De spelade ofta Playstation tillsammans.

Den 16 november 2003 gjorde Messi debut i A-laget, i en vänskapsmatch mot Porto. På bänken talade alla om Leo. Sakta men säkert tog han sig in i Barcelonas A-lag. 2005 vann han ungdoms-VM med Argentina. Han fick en självklar plats i klubblagets startelelva och togs under Ronaldinhos beskydd. I början hade han dock stora problem med skador. Till stor del handlade det om hans kosthållning. Besöken på Las Cuartetas var alltför frekventa och maten där var god men kanske inte så hälsosam.
"Leo var som en lyxbil som gick på bensin men som tankades med diesel. Du kan komma undan med det ibland, men så småningom kommer motorn ge upp.

Så skedde då genombrottet i Europa. 2007 gjorde han det minnesvärda målet mot Getafe i semifinalen i Copa del Rey.

Som ny i Barcelona såg Messi upp till superstjärnan Ronaldinho som blev hans vän på både gott och ont. Ibland var Ronaldinhos inflytande inte helt sunt för den unge Messi. När Ronaldinho försvann var det Messis tur att axla ansvaret, både i klubblaget och i Argentina.
I Barcelona älskades han förbehållslöst medan det var svårare att få fäderneslandets kärlek, något som upprörde honom.

När Pep Guardiola tog över som tränare i Barcelona inleddes Messis era på allvar. Med tiden utvecklades en enorm respekt och förståelse mellan lärare och elev. Guardiola lärde sig att tyda Messi.
"En "Guardolina" är en utskällning, men på Guardiolas manér. Tränarens milda röst, inget skrik, rakt på sak men utan att utpeka eller förolämpa någon, snarare ett försök att övertyga spelarna med hjälp av konstruktiva argument."
I boken kommer även kontroversen mellan Pep Guardiola och Zlatan Ibrahimovic upp. Även Leo var inblandad.
"Leo sa aldrig rakt ut att Ibrahimovic måste bort, men allteftersom säsongen fortgick blev det allt tydligare för Guardiola att de båda spelarna var taktiskt oförenliga och att svagheterna var alltför påtagliga när Barcelona inte hade bollen."

Alla Peps beslut i Barcelona var fattade för Leos skull, så att Leo skulle göra mål och så att laget, och Guardiola, skulle vinna. Ibrahimovic började känna att hans inflytande i laget hotades av 22-årige Leos hungriga framfart och frågade Pep flera gånger under säsongen vad han kunde göra för att vara till större hjälp.
Egentligen hade nog Pep redan sagt allt som kunde sägas, laget var på väg i en annan riktning och tränaren var tvungen att fatta nya beslut.
Till sist en ljuvligt klipp från Leos barndom.

Zaidas arbete stävjade barnvåldtäkterna

Zaida Catalans offer stävjade barnvåldtäkterna i Kongo. Men till vilket pris? Detta står klart efter att ha sett ett inslag i Uppdrag Granskning.

Zaida Catalan ingick i en expertgrupp inom FN som arbetade i Kongo. Man hade upptäckt att en högt politiker som leder en milisgrupp. Politikern, Frederic Batumike, kan med hjälp av "trolldom" få milismännen att genomföra våldtäkter på små barn.
Våldtäkterna ska ge dem stor makt.
Tidigt 2017 hade expertgruppen samlat tillräckligt med bevis mot toppolitikern. Då åkte Zaida tillsammans med amerikanen Michael Sharp på ett annat uppdrag. De skulle träffa en annan milisgrupp som kämpade mot den kongolesiska regimen.
Detta skulle bli Zaidas sista resa.
Hon och Michael blev gripna och brutalt avrättade. Senare dök det upp bevis mot gärningsmännen. En sex minuter lång film visar avrättningen. Zaidas mamma och syster bestämmer sig för att se filmen, för att vara med henne, även i denna ohyggliga stund.
Zaidas arbete för de unga flickorna och mot våldtäkterna fortsatte även efter hennes död. Gynekolog Denis Mukwege, som arbetade nära Zaida och hennes medarbetare, fick Nobels fredspris 2018 för sin kamp mot det sexuella våldet.
Statistik visar att cirka 12 procent av kvinnorna/flickorna i Kongo har blivit våldtagna. Rättvisan nådde till sist Frederic Batumike. Han dömdes till livstids fängelse för sammanlagt 48 våldtäkter, begångna mellan åren 2012 och 2015. Nu finns dock risken att Batumike kan muta sig ut ur fängelset. Därmed svävar Felix Maroyi, Zaidas vän och kompanjon, som lämnade det tyngsta vittnesmålet som fällde Batumike, i livsfara.

Bidrog Sejanus död till Jesus korsfästelse?

Den romerske konsuln Sejanus (bilden) var nära vän med kejsare Tiberius. Då Tiberius ansågs impopulär och drog sig undan till Capri fick Sejanus sköta förpliktelserna i Rom. Därmed var han imperiets mäktigaste man. Det finns teorier om att Sejanus öde var nära förknippat med Jesus, bland annat i dokumentären Last Days Of Jesus. 

I dokumentären försöker man reda ut oklarheterna i evangelierna om Jesus sista tid. En tes, som gör förloppet klarare, är att Jesus kom till Jerusalem sex månader tidigare än vad man trott. Han kom vid Sukkot istället för vid påsk. 

En fråga man bör ställa sig är varför Jesus inte greps när han välte månglarnas bord i templet? Jo, för att han hade de styrandes stöd. De som regerade var då Herodes Antipas som hade samröre med Sejanus, som hade den verkliga makten i Rom. Tillsammans hade de planer på ett nytt religiöst styre i Jerusalem ut med översteprästerna och in med Jesus som ny ledare. Herodes Antipas skulle ta ansvar för det världsliga, som judarnas konung. 

Vad ändrades? Tiberius upptäckte att Sejanus år 31 planerade en statskupp och att Sejanus troligen låg bakom mordet på Tiberius son Drusus. Då Sejanus trodde att han äntligen skulle nå den yttersta toppen och bli senator så greps han och avrättades i Tullianum. 

Detta förändrade läget. Herodes Antipas blev rädd att även han skulle avrättas. Därför ändrades opinionen och engagemanget för Jesus avtog drastiskt. 

Varför svek då Judas Jesus? Jesus var selot, en "fanatisk" judisk gruppering. Då Jesus misslyckades med att få inflytande utan blodbad vände denne revolutionär honom ryggen. 

Jesus sista måltid kan ha varit ett misslyckat strategimöte. Jesus förstod att inget längre fanns att göra. 

Efter Sejanus avrättning var det förbjudet att nämna hans namn i det romerska riket. Därför finns det inget om honom i evangelierna. Vissa historiker är dock övertygade, hade Sejanus fått leva hade Jesus troligtvis inte avrättats. 

Här följer en intressant dokumentär på Youtube om Sejanus öde. 

Valencia - Staden som har allt

Inte oväntat har jag fått ett ressug till Valencia. Av en händelse råkade jag se en artikel i tidningen Allt om resor, utgåvan 4/2019, som jag citerar mycket ifrån när jag skriver dessa rader.
Valencia är med sina 800 000 invånare Spaniens tredje största stad. Utöver att staden är födelsestad för den världsberömda risrätten paella har Valencia verkligen allt.

Här finns historia och kultur i överflöd, restauranger med härliga pintxos och tapas och mysiga gamla gränder varvat med übermoderna skapelser i Ciutat de les Arts I les Ciences.
Valencia var en del av den berömda Sidenvägen mellan Asien och Europa. I det gotiska silkespalatset La Lonja de la Seda från 1500-talet fanns förr en börshandel för siden.

För det mer moderna Valencia står "stadens son" Santiago Calatrava. Denne arkitekt designade Ciutat de les Arts I les Ciences, som är ett två kilometer långt kultur- och vetenskapskomplex med operahus, planetarier, museer och intressanta utställningar inom teknik, natur, design och vetenskap.

Kärnan i den gamla delen är Plaza de la Reina och partygatan San Vicente Martir. På barerna och restaurangerna här kan man testa den lokala specialiteten Aqua de Valencia, en blandning av apelsin och cava. Vill man ha pintxos så är det bröd som gäller, toppat med godsaker som exempelvis sardiner, krabba, korvar, torkad skinka, ansjovis och mycket mer.
För den teknikintresserade finns museet Prince Felipe och för sol- och baddyrkaren stränderna Malvarrosa och Las Arenas. Det gigantiska akvariet Oceanografic är faktiskt störst i Europa.

En av de mer lustiga omständigheterna med Valencia är att det är relativt få turister som kommer till staden. Det gör att Valencia är en promenadvänlig stad, fjärran från myllret i Barcelona. Modern märkesshopping finns på gatan Calle Colon och vid torget Plaza del Ayuntamiento. Stråket Carrer Conde de Salvatierra erbjuder lite mer alternativa butiker.

Stadens restaurang- och bartätaste område finns i stadens äldsta kvarter, "Carmenkvarteren", Barrio del Carmen. Jag som Valencia CF-supporter bör också gå till den minst sagt spektakulära arenan Mestalla.
Nedan en bild från Calatravas moderna kultur- och vetenskapscenter.

Tove hittade flera olika slags gift

Nu har jag läst skandalartade självbiografiska succén Gift av danska Tove Ditlevsen. Alla personer i boken uppträder med sina riktiga namn. Tove är orädd och för henne är livet och litteraturen detsamma. Framgången med Gift orsakar ett sådant rabalder att Toves tablettmissbruk eskalerar, hon tas in på Rigshospitalet i Köpenhamn men mer om det senare.
Hur skriver då Tove? Hon skriver om det trista och enformiga livet med sin make och arbetet med sin första roman, en roman hon skriver på i smyg. Romanen ges ut och får översvallande bra kritik. Men nya fästmannen Ebbe, som hon nyligen fått barn tillsammans med, är inte nöjd över hennes skrivande. "Du tecknar bara av verkligheten. Det har ingenting med konst att göra". Tove ger ett svar via en väninna: "När jag skriver tar jag inte hänsyn till någon."För mig är livet en njutning enbart när jag skriver", säger hon. Passionen för skrivandet ersätts dock av en annan njutning, ett tungt narkotikamissbruk som eskalerar när hon träffar läkaren Carl. En stor del av boken handlar om de sluga sätt som Tove använder sig av för att skaffa favoritdrogen petidin. Missbruket avtar något när det avslöjas för andra och Carl tas in på Rigshospitalet för sinnessjukdom. Tove börjar må bättre och träffar nya mannen Victor. "Jag var räddad ur mitt långa narkotikaberoende, men än idag väcks denna gamla längtan i mig så fort jag behöver ta ett blodprov, eller när jag går förbi ett apoteksfönster. Det dör aldrig helt så länge jag lever."
Tove tog livet av sig i mars 1976.

Kyrkans största bedrägeri ska avslöjas

Museiintendenten på Louvren hittas rituellt och brutalt mördad. Polisen ringer upp professor Robert Langdon vid Harvard som intendenten tidigare under dagen hade stämt möte med. Langdon som är expert på symboler håller en föreläsning och åker efter den till Louvren för att prata med kommissarie Fache. Vad Langdon inte vet är att Fache är övertygad om att det är Langdon som är mördaren.
Langdons räddning initialt blir när utredaren Sophie Neuveu, spelad av Audrey Tautou, kommer till platsen och lyckas varna Langdon. En ytterligare sak som Langdon inte känner till är att Sophie är den mördades barnbarn.
Langdon får en chans att på en mycket kort tid försöka lösa de kryptiska meddelanden som lämnats på brottsplatsen. De lyckas fly och hamnar hos en excentrisk herre vid namn Leigh Teabing som vars liv gått ut på att försöka finna den helige Graal. Den helige Graal är för många den kalk som Jesus drack ur under den sista måltiden med lärjungarna. Teabing menar istället att den heliga Graal är en hemlighet som ett sällskap i mer än 1 000 år försökt beskydda. Nämligen att Jesus var gift med Maria Magdalena och att de tillsammans hade en dotter, Sara. Blodlinjen från Jesus har gått via Frankrike och merovingerna till idag då endast en ättling finns kvar. Denna person måste röjas ur vägen för att kyrkans största bedrägeri inte ska avslöjas.
En mäktig film med skådisar som Tom Hanks, Ian McKellen och Jean Reno i rollerna.

Mer än bara ett derby

Coronatider betyder kris för fotbollsälskare. Jag vet, det finns allvarligare saker än fotboll, men likväl en passion som drabbat mig. Då i stort sett samtliga av världens ligor är inställda får jag vända mitt hopp till Fanatiz, en sajt och app baserad i Miami som specialiserat sig på sydamerikansk fotboll. Här kan man bland annat kolla på samtliga matcher från årets säsong av Superliga i Argentina. Nyligen tittade jag på derbyt mellan River Plate och Boca Juniors, de två giganterna från Buenos Aires. Här snackar vi inte bara om Clasico, utan Superclasico. Den engelska tidningen The Observer har bland annat sagt att detta derby är en av 50 sportevenemang man måste bevittna innan man dör. Båda lagen har sin bakgrund i arbetarkvarteret La Boca och grundades 1901 och 1905. Boca Juniors har behållit sin arbetarprägel medan River Plate attraherar de mer välbärgade fansen. Många av fansen till Boca Juniors har italienskt påbrå. Bocas fans kallar Rivers fans för "chickens" eftersom man menar att Rivers spelare saknar mod. Det är klart, kollar man på Carlos Tevez, den ärrade kämpen i Boca Juniors kan man förstå resonemanget om tuffingarna i Boca Juniors.
Derbyna har varit folkfester, om än våldsamma sådana. Det mest tragiska inträffade 1968 på Rivers hemmaarena El Monumental då 71 miste livet i trängseln. Bocas hemmaplan heter La Bombonera.
Det derbyt jag kollade på från i höstas var en tämligen tråkig historia. Det slutade mållöst och det sprudlade inte heller av skönspel eller målchanser.

Människan kan inte existera utan passion

Jag har hört länge om Jeanette Winterson och nu var det tillfälle för mig att läsa en av hennes böcker. Valet föll på Passionen. Det är en udda bok. Och mycket bra. Handlingen är förlagd till 1800-talets början och handlar bland annat om Henri som går med i Napoleons armé. Allt handlar såklart om passion. 

Några citat ur boken: 

"Det var Napoleon som hade en sådan passion för kyckling att han lät sina kockar arbeta dygnet runt". 

"Ingen som var längre än en och femtiofem fick passa upp på kejsaren. Han höll sig med små tjänare och stora hästar."

"Bara tre mil därifrån, lätt att urskilja en klar dag, låg England med hela sin arrogans. Vi kände till engelsmännen. Vi visste att de åt sina barn och struntade i den Heliga jungfrun."

"Jag var lycklig, men lycklig är ett ord för vuxna. Man behöver inte fråga barn om de är lyckliga, man ser det. Antingen är de det, eller också är de inte det. Vuxna talar om att vara lyckliga eftersom de mestadels inte är det."

"Vi tänker på deras kroppar och ibland talar vi om hur det är där hemma, men vi tänker inte på dem som de är, de gedignaste, de högst älskade, de förtrogna."

"Hon hade gjort honom möjlig. I den meningen var hon hans Gud. Precis som Gud blev hon försummad."

"Vad munkarna än säger kan du möta Gud utan att stiga upp tidigt. Du kan möta Gud när du sitter och drar dig i kyrkbänken. Umbäranden och lidanden är mänskliga påfund eftersom människan inte kan existera utan passion. Religionen finns någonstans mellan skräck och lusta." 

Andrew Marr - Världshistoria del 8

Vikingen Oleg stod bakom framtida Ryssland? 

Inget folk var mer livskraftigt än vikingarna. Vikingarna började på 600- och 700-talen att terrorisera brittiska öarna, Frankrike och Island. Man var på Grönland och i Nordamerika. Nu var de på väg till östra Europas hjärta. Vikingarna hade inget gott rykte utan sågs som européerna som plundrare och rövare. "Bevare oss för nordmännens raseri".
Vikingar var skickliga på bosättning. I Kiev 882 fanns grottklostret. Här mumifierande man munkarna. Enligt Nestorskrönikan så segrade vikingen Oleg och utropade sig till Kievs furste.
Kiev blev huvudstad i rusernas rike. Vikingarna lyckades med bedriften att ena alla stammar. På Dnepr skickades pälsar, bivax och slavar söderut. Silver fördes norrut.

Miklagård, sedermera Konstantinopel, blev centrum för handel och bildning i öst. Det blev också hemvist för den grekisk-ortodoxa kyrkan. Vladimir den store var inte religiöst sinnad men ansåg att staden Kiev behövde en modern religion. Han bjöd in kristna, judar och muslimer och valde till sist den grekisk-ortodoxa kyrkan. Lökkupoler och kloster, allt finns på grund av Vladimir.
På 900-talet drogs den kristna gränsen i öster av vikingarna och den har bestått in i vår tid.

Vid samma tid frodades islam som en levande, intellektuell kultur. 827 träffades astronomer och matematiker i Sinjaröknen i Irak. Muhammed Ibn Musa Al Khwarizmi försökte mäta jordens omkrets för att visa hur vidsträckt det islamiska imperiet var.
Islam dominerade i ett område som var större än romarriket, från Pakistan till Spanien. "Visdomens hus" låg i Bagdad och var ett lärcenter. Det var fråga om en "energisk, ung och frågvis religion". Islam upplevde en guldålder. Khwarizmi lyckades med mätningen. Specialområdet var algoritmer. Det kristna Europa omgavs av islam. Cordoba i nuvarande Spanien var den muslimska världens mest praktfulla västliga utpost. Cordoba kallades för "världens näst största stad efter Bagdad." Den stora moskén i Cordoba var en stilblandningsarkitektur. Här förde man nyheter vidare till den kristna världen. Till slut krossade de kristna kungariket Al-Andalus, som har gett namn till regionen Andalusien.

Andrew Marr - Världshistoria del 7

Året då solen inte sken

År 535-536 var året då solen inte sken. Nazcakulturen regerade i Sydamerika. i staden Cahuachi offrade man sitt eget folk. Man slet också ned huarangoträden vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Träden var nyckeln till öknens ekosystem. Regn och torka drabbade landet och Nazcafolket försvann upp i Anderna och tog gudarna med sig.

I Mecka år 620 e kr spred Bilal Ibn Ribah, anhängare av den radikala tron islam, predikanten Muhammeds ord. Bilal var den förste som gjorde adhan, det vill säga kallade till bön. Islam betyder "underkastelse". Våld kunde dock inte släcka det andliga upprorets glöd. Muhammeds anhängare drevs ut ur Mecka och flyttade till Medina. Den första moskén byggdes i Adhan. Muhammeds efterföljare vann segrar på den arabiska halvön. Religionen spred ut sig snabbare än kristendomen och buddismen.
Efter Roms sammanbrott på 400-talet hukade Europa. Främlingar vällde in från öster, städer krympte och kunskap glömdes bort.

Andrew Marr - Världshistoria del 6

 Korset blev till ett svärd

Vid 200 före Kristus bodde halva jordens befolkning i ett av två stora riken, Kina och Rom. Båda rikena ansåg att de styrde över jorden. De var omedvetna om varandras existens.
Rom var en kultur baserad på militarism, konsumism och handel. Julius Caesar anlände 48 f kr till Egypten. Biblioteket i Alexandria hade över 700 000 volymer. Faraonerna var levande gudar. I Egypten regerade Kleopatra som talade nio språk. Hon var en hänsynslös erövrare. Enligt författaren och filosofen Plutarchos blev Julius Caesar imponerad över Kleopatra. Tillsammans fick de sonen Cesarion. Julius Caesar ville själv bli en levande Gud. Efter segertåget tillbaka till Rom förklarades han för diktator. Några år senare lät senatorer mörda honom på Pompejus teater.
Imperiet slogs sönder av inbördeskrig. Rom blev korrumperat. Vad beträffar Kleopatra så begick hon självmord. Med henne dog Egypten.

Rom var moget för en andlig revolution. I Jerusalem cirka 30 e kr påstod Stefan att en timmermans son var Guds son. Stefan blev den första kristna martyren. En förföljelse av Jesu lärjungar påbörjades. En av förföljarna Saul omvände sig. Han blev senare känd som Paulus. Paulus fick i uppdrag att sprida nyheter om den kristna tron. Före Paulus hade alla kristi anhängare varit judar och historien om mannen från Galileen var en lokal angelägenhet. Paulus resa slutade i rikets hjärta, Rom. Även Paulus blev martyr. Hans budskap hade gått fram och antalet kristna spred sig. Romarna genomförde massavrättningar av kristna, bland annat på Colosseum.
 Perpetua är en av de få tidiga kvinnorösterna som nått oss. På arenan där hon avrättades satt en kristen och skrev ner vad som hände. Kristendomen spred sig i romarriket.
År 337 e kr gjorde Konstantin den store kristendomen till en statsreligion. Det var en stridande religion. Korset blev till ett svärd. 

Andrew Marr - Världshistoria del 5

Idéer är svåra att utplåna

356 före Kristus föds Alexander den store i Makedonien. Alexander var son till kung Filip II av Makedonien. Alexander fick en furstlig uppfostran. Hans lärare var Aristoteles. När Alexander blev regent erövrade han bland annat Persien. Han grundade 70 städer i grekisk stil i norra Afrika och Asien.
Under ungefär samma tid verkade Sokrates, filosofins fader. Hans devis var "ifrågasätt allt".

Runt 295 före Kristus regerade Ashoka över Mauryariket. Efter att ha attackerat och erövrat Kalinga fick Ashoka samvetskval över sina segrar. Han vände sig till buddismen. Ashoka började förvandla sitt imperium. Han förbjöd slaveriet och startade skolor. Ashokas meddelanden dechiffrerades på 1800-talet. Aggressiva religioner drev sedan buddismen ut ur Indien men Ashoka blev en stor inspiration i det moderna Indien, inte minst för Mahatma Gandhi.

På 200-talet före Kristus var det asiatiska fastlandet en kittel av krigande stater. Kungen av Qin, Ying Zheng, utplånade de övriga staterna och lät bygga Kinesiska muren.
Den store kejsaren standardiserade skriften för hela Kina och lät krossa sina rivaler. Vid hans död byggdes ett stort mausoleum.
Historikern Qian beskriver en underjordisk värld. Här fanns Terrakottaarmén som var en del av den underjordiska gravanläggningen.
Ying Zheng avskydde Konfucius medmänsklighet och lät 213 före Kristus bränna alla Konfucius texter. Dessutom begravdes bokinnehavare av dennes verk levande. Men idéer är svåra att utplåna. Ying Zheng tog elixir för ett evigt liv men denna substans innehöll kvicksilver.
Ying Zheng dog ingen fridfull död.

Bra skrivet men otrolig intrig

Har Espresso House trista kakor?
Det är roligt att läsa deckare och mellan raderna få inblick om författarens åsikter. Jag vet dock inte om Anders de la Motte tycker Espresso House kakor är träliga. Vad jag vet är att romanen Vintereld, liksom hans övriga verk, har blivit prisade.
Boken som är den tredje i den hyllade årstidskvartetten handlar om Laura som får ärva sin fasters stugby som ligger i Vedarp utanför Ängelholm. En faster som hon inte träffat på många år och som nyligen dött hastigt och på ett mystiskt sätt.
Det finns en anledning till att Laura inte pratat med sin faster på så många år. En brand som utbröt på lucianatten när Laura var 15 år. En brand som innebar att Laura blev brännskadad och att hennes bästa kompis Iben dog.
Det står klart att Laura inte berättat hela sanningen om vad som hände den där natten på vintern. Hur bra kompis var hon egentligen med Iben? Och hur stor skuld har hon i att Iben dog.
Laura gräver djupt i sina minnen och försöker parallellt ta reda på omständigheter om fasterns sista tid i livet.
Klart är att det är någon som vill att Laura ska försvinna från Vedarp så fort som möjligt. Det framkommer bland annat att det funnits flera intressenter till att köpa stugbyn av fastern. Men varför är den fastigheten så intressant? Den är nämligen gravt förfallen.
Jag tycker att Anders de la Motte har skrivit en helt ok deckare. Språket är intressant och bra. Jag tycker dock att flera saker i boken är smått otroliga, som att man (spoileralert) inte skulle känna igen sin bästa vän, även om 30 år har förflutit.

Den tredje säsongen den bästa

Låt oss slå fast en sak med en gång. Den tredje säsongen av True Detective är den bästa av dem. Då den första, som hittills varit den bästa, handlade om mordiska ritualer i södern så är den betydligt mer lågmäld. Mahershala Ali är superb som den minst sagt envetna kommissarien Wayne Hays. Hans parhäst Roland West spelas av Stephen Dorff som även han gör ett mycket bra jobb, även om hans sminkning som åldring kanske inte är den bästa.
1980 är Wayne Hays och Stephen Dorff med om en händelse som förändrar båda deras liv, kanske framförallt Waynes. Ett syskonpar, en pojke och en flicka, åker hemifrån på sina cyklar med löfte om att de ska komma hem till kvällen. Det gör de inte.
Några dagar senare efter ett intensivt spanande hittas pojken död i en grotta. Flickan är däremot försvunnen.
Det är sorgligt och tragiskt. Inte minst för de inblandade föräldrarna men även för Wayne, som aldrig kan släppa fallet och vars privatliv märks av det. 1990 hittas så ett par fingeravtryck i en affär. Allt pekar på att fingeravtrycken tillhör den försvunna flickan. Jakten är igång igen.

Mest inflytelserik i Vita huset

Han har kallats den mest inflytelserika i Vita huset. Och den mest inflytelserika utanför Vita huset. Jared Kushner, Donald Trumps svärson. Fastighetsentreprenören som inte hade någon som helst erfarenhet. Han tog över ansvaret för sin far Charles fastighetsimperium när denne åkte in i fängelse på grund av skattebrott. 

Början av Jareds politiska karriär kännetecknades och kantades av naivitet vars följd blev en rad misstag. Hans möte med en rysk banktjänsteman som hade kontakter med Kreml vållade spekulationer om en rysk inblandning i valkampanjen 2016. Hans support till avskedandet av FBI-chefen James Comey initierade Robert Mueller-utredningen. 

Efter den knackiga starten har Kushner fått saker att hända. Han har utvecklats handelsavtal med Kananda och Mexiko, skrivit under ett lukrativt vapenavtal med Saudiarabien, stod bakom flytten av USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. 

Nu är den forne demokraten ansvarig och arkitekten bakom återvalet av Trump 2020. 

"Jag hoppas att mina resultat talar för sig själva", säger Kushner till Time. 

Kritiker inom administrationen säger om honom och hans självförtroende.

"Han borde sluta anta och istället ställa frågor och försöka lära sig."

Jared Kushner bor tillsammans med sin hustru Ivanka Trump i området Kalorama i Washington. Här har han grannar som Amazons Jeff Bezos och paret Obama. 

Kan Trump tala hindi?

Kan Trump verkligen tala hindi?
Ett galet roligt klipp från The Jimmy Kimmel Show.

Skrattretande eller förskräckande om Trump

"Fire and fury" skulle drabba Nordkorea basunerade Donald Trump ut. Detta var innan mötet med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un. Efter mötet verkade de nästan vara bästa kompisar. Denna svängning kan exemplifiera Trumps inställning till politik.
Eller som det står i Michael Wolffs bästsäljare "Fire And Fury":
"Och att säga att Trump inte kunde någonting, inte ett dugg, om vilka intellektuella kvalifikationer som arbetet krävde skulle vara en komisk underdrift. I kampanjens början, i en scen som verkligen hade platsat i "Det våras för Hitler" hade Sam Nunberg i uppgift att förklara den amerikanska konstitutionen för kandidaten: "Jag kom så långt som till fjärde tillägget innan han drar ner läppen med fingret och himlar med ögonen". Eller citatet: "Nästan alla som nu gjorde sig beredda att arbeta för honom ställdes inför hans bottenlösa okunnighet".
Det går inte att förneka att Wolffs bok sannerligen är underhållande läsning. Man får reda på att Trump inte hade någon tanke på att han kunde vinna presidentvalet. Eller snarare, han skulle vinna det han ville vinna genom att förlora. Trump skulle bli världens mest berömde man. En martyr som fallit offer för den ohederliga Hillary Clinton.

Trumps ökända kvinnosyn och skrupelfrihet förekommer i flera avsnitt:"Trump pratade gärna om att en av de saker som gjorde livet värt att leva var att få gå i säng med vännernas fruar".
Trump ger även nepotismen ett ansikte: "Trots att det var så uppenbart olämpligt och trots omgivningens klentrogna blickar verkade presidenten inställd på att främst anställa medlemmar av den egna familjen i Vita huset". Några av de främsta exemplen på detta är självklart dottern Ivanka Trump och svärsonen Jared Kushners framträdande positioner i presidentämbetets stab.
 De kanske mest underhållande inläggen handlar om Trumps spontana tal: "Innehållsmässigt bestod Trumps tal av dels personliga anekdoter, dels av skryt av den sorten man kan få höra i barer, en vidlyftig osammanhängande och obekymrad utläggning, med många utvikningar, där han vilt kastade sig från den ena rollen till den andra, från kolerisk dokusåpadeltagare till väckelsepredikant, från improviserande ståuppkomiker, till motivationsföreläsare eller Youtubebloggare. Den ofta ställda frågan var om Trump skulle fortsätta sitt ohämmade och ofta oförklarliga tweetande nu när han var USA:s president och officiellt installerad i Vita huset. Frågan ältades upprört såväl inom Vita huset som utanför och svaret blev: Det skulle han."

Självklart återfinns också Donald Trumps chefsstrateg Steve Bannon som en röd tråd.  "Bannon började rentav antyda för sin omgivning att det var han som var den sanna drivande kraften bakom Trump och att det var han som valt honom till kandidat. Bannon ansåg att för Trumpadministrationen måste immigrationsfrågan vara överordnad allt annat. Problemet med alla utlänningar, det var själva kärnan i Trumpismen.Trump och Bannon hade kommit närmare än någon annan känd politiker på det nationella planet att tolerera en politisk syn med rasistiska undertoner."
Det är roande att läsa hur Trump tog till sig information från sin stab: "Men att lägga fram förslag var en komplicerad historia. Här fanns utan tvekan den största stötestenen i Trumps presidentskap, och det påverkade varje aspekt av Trumps policy och ledarskap. Han tog inte till sig information på något vanligt sätt, eller, kan man nog påstå, han tog inte till sig den alls. Trump läste inte. Han skummade inte ens igenom en text. Det fanns de som trodde att han i praktiken var illiterat. Han var i själva verket postlitterat, såg bara på tv. Favoritprogrammet är Morning Joe. Men det var inte bara så att han inte läste, han lyssnade inte. Han föredrog att själv vara den som pratade".

"Fake news är kanske det epitet man mest förknippar med Trump: "Alla nyheter var i någon mån falska, det förstod han mycket väl eftersom han själv fabricerat så många falska nyheter under sin karriär. Det var därför han så lätt fixerade sig vid etiketten "falska nyheter". Jag har hittat på allt möjligt mellan himmel och jord, och pressen trycker det alltid, skröt han".

Och så var det det där igen om Trumps skrupler och impulsivitet: "I det amerikanska presidentskapets annaler kanske avskedandet av FBI-chefen James Comey är den mest avgörande aktion som helt på egen hand företagits av en modern president. Trump trodde att han skulle hyllas som en hjälte för att han gjorde sig av med Comey. Ett skäl till att presidenter inte sparkar FBI-chefer är att de är rädda för konsekvenser. Hooversyndromet: Alla presidenter kan utpressas på grundval av det som FBI vet.  Presidenten gjorde fullständigt klart att han inte hade sparkat FBI-chefen därför att denne skadat Hillary Clinton, han sparkade Comey därför att FBI alltför aggressivt utredde honom själv."
Comey framstod som exakt, strukturerad, skrupulös i sina beskrivningar av det som förekommit, samt bunden av sin ansvarskänsla, han var så korrekt man kan. I det Trumpporträtt ssom målades upp av Comey var presidenten opålitlig, impulsiv, nonchalant, omedveten om regler, svekfull och självisk. 

Och så självklart Trumps kännedom om andra länder: "Av de många luckorna i Trumps kompetens att bedriva modern stormaktspolitik var hans bristande kunskap om utrikespolitikens natur och villkor stor nog att köra en trojansk häst igenom. "
Trump gjorde ett besök till Saudiarabien: "Och därtill skulle alla få uppleva "det största genombrottet någonsin i förhandlingar mellan Israel och palestinierna."
En av Trumps stora brister, genomgående i kampanjen, hittills också under hans presidentskap, var hans diffusa uppfattning om orsak och verkan. Fram till nu hade alla problem han vållat i det förflutna pålitligt undanträngts av nya skeenden, något som invaggat honom i övertygelsen att en dålig historia alltid kan ersättas med en bättre, mer dramatisk historia. Han kunde alltid byta samtalsämne."

Norge har resurser

Sommaren 1990 upprättades Statens petroleumsfond i Norge. Syftet är att finansiera den norska finansiella förmögenheten som kommer från landets oljeindustri. Varje år tillförs fonden nettovinsterna som kommer från denna industri. Staten använder också delar av fonden för att täcka utgifter i statsbudgeten.

Och täckning finns i oljefonden. Hösten 2019 passerade fondens storlek 10 000 miljarder norska kronor. Ganska starkt innehav om man betänker att landet har 5,4 miljoner invånare.

Sverige nollställt med kvinnliga statsministrar

Sverige är det mest jämställda landet i världen. Ändå är det så att vi inte ännu har haft en kvinnlig statsminister. Ser man till Norden så är vi i nuläget det enda landet som inte har en kvinna som tituleras statsminister.
Vad beror detta på då? Har vi inte några kandidater av kvinnor som kan leda den svenska regeringen? Finland har haft tre kvinnor som statsminister, Island två, Danmark två och Norge två. På bilden ovan ser ni de nuvarande regeringscheferna, Mette Frederiksen (Danmark), Sanna Marin (Finland), Erna Solberg (Norge) och Katrin Jakobsdottir (Island).
Pinsamt nog är det endast en i Sverige som har haft chansen att bli statsminister, och det var Mona Sahlin för Socialdemokraterna. Anna Kinberg Batra tvingades bort innan hon hann leda Moderaterna i ett val.

Tidigt exempel på Neil Youngs storhet

Länge gick jag ovetande om Neil Youngs storhet. Jag var alltför påverkad av Youngs träiga framförande tillsammans med Pearl Jam i början av 1990-talet då han brölade "Keep On Rockin In The Free World". Everybody Knows This Is Nowhere är hans andra platta. Här finns stämsången och de sköna, enkla gitarrslingorna. Vemodet och det brutala, "Down by the river, I shot my baby". 

Bästa spår: Round and Round, Everybody Knows This Is Nowhere, Down By The River. 

Kompromisslös debutroman om kvinnohat

Har nyligen läst Sara Omars debutbok "Dödstvätterskan". Den är som recensionerna säger kompromisslös och rättfram. Boken utspelar sig en liten by i Kurdistan under andra hälften av 1980-talet. En annan del av boken utspelar sig i nutidens Danmark.
I centrum står den lilla flickan Frmesk, som föds flintskallig med bara en vit kalufs på huvudet. Är det ett tecken från Allah eller från djävulen?
Innehållet i boken osar av kvinnoförakt och kvinnohat. Redan i inledningen pyser hatet från Frmesks far, en god kvinna ska föda söner! Frmesks farmor vill könsstympa henne. Rädd för att dottern inte ska överleva gömmer mamman flickan hos sina föräldrar som har en något mer kultiverad bild av kvinnan.
Frmesks mormor är dödstvätterska. Hon tvättar de kvinnolik som mördats för att de förstört familjens heder. Det är kvinnor som stämplats som orena för att de skrattar för högt, inte blöder på första bröllopsnatten eller av en slump anklagas för hor.
Morfadern, som är zoroastrier, menar att det istället är islam som är roten till all ondska. Så här resoneras det om honom: "Så långt tillbaka i tiden som man kunde spåra, hade hans förfäder varit zoroastrier. För honom och hans släkt var människan helig och bar ansvaret för det goda i sig själv, medan man i islam hade en enda bok, och den var så helig att den stod över varenda människas fria vilja i varje avseende och dessutom dikterade människans gärningar, goda som onda. I islam var mord, våldtäkt och stympning goda gärningar om de gjordes enligt Guds påbud".
Med tanke på meningar som dessa förstår man att Omars bok har vållat en del debatt.