Nu har jag läst skandalartade självbiografiska succén Gift av danska Tove Ditlevsen. Alla personer i boken uppträder med sina riktiga namn. Tove är orädd och för henne är livet och litteraturen detsamma. Framgången med Gift orsakar ett sådant rabalder att Toves tablettmissbruk eskalerar, hon tas in på Rigshospitalet i Köpenhamn men mer om det senare.
Hur skriver då Tove? Hon skriver om det trista och enformiga livet med sin make och arbetet med sin första roman, en roman hon skriver på i smyg. Romanen ges ut och får översvallande bra kritik. Men nya fästmannen Ebbe, som hon nyligen fått barn tillsammans med, är inte nöjd över hennes skrivande. "Du tecknar bara av verkligheten. Det har ingenting med konst att göra". Tove ger ett svar via en väninna: "När jag skriver tar jag inte hänsyn till någon."För mig är livet en njutning enbart när jag skriver", säger hon. Passionen för skrivandet ersätts dock av en annan njutning, ett tungt narkotikamissbruk som eskalerar när hon träffar läkaren Carl. En stor del av boken handlar om de sluga sätt som Tove använder sig av för att skaffa favoritdrogen petidin. Missbruket avtar något när det avslöjas för andra och Carl tas in på Rigshospitalet för sinnessjukdom. Tove börjar må bättre och träffar nya mannen Victor. "Jag var räddad ur mitt långa narkotikaberoende, men än idag väcks denna gamla längtan i mig så fort jag behöver ta ett blodprov, eller när jag går förbi ett apoteksfönster. Det dör aldrig helt så länge jag lever."
Tove tog livet av sig i mars 1976.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar