Följande är nästan helt och hållet citat från boken.
"Det två veckor gamla mordet på Rasputin var vid nyåret 1917 fortfarande den viktigaste händelsen i Ryssland. En av mördarna, Dmitrij Pavlovitj, insåg att det mord på tsarparets skyddsling, helbrägdagöraren Rasputin, skulle bli det första i en oändlig kedja mord i Ryssland. I själva verket var mordet bara början på vad som skulle komma, dess psykologiska betydelse kan inte överskattas. Det fanns ett likhetstecken mellan Rasputin och det impopulära tsarparet, om man kunde mörda honom kunde man också avsätta tsaren."
Tsaren Nikolaj II var en självhärskare och inte någon konstitutionell monark, trots duman som infördes tio år tidigare som en eftergift mot folket.
"Men det var verkligen inte så att "Lenin störtade tsaren" eller att "bolsjevikerna hade ett oemotsägligt masstöd". Det är bara att slå upp Februarirevolutionen eller Konstituerande församlingen i Stora Sovjetencyklopedin.
Det tar effektivt kål på alla sådan påståenden."
Februarirevolutionen började 23 februari i Petrograd. Det var brist på bröd som utlöste oroligheterna. Ett enigt folk gjorde så att Nikolaj II abdikerade i mars 1917. Vid detta läge var bolsjevikerna långt borta.
Februarirevolutionen var naturligtvis en konsekvens av världskriget. Miljoner ryska soldater hade stupat eller var krigsfångar. De tsartrogna trupperna och den lojala officerskåren var i stort sett utplånade.
Det ingick i Lenins listiga strategi att satsa på sovjeterna (råden). För dem hade bolsjevikerna mycket större förutsättningar att kontrollera. Bolsjevikerna använde sovjeterna för att sabotera provisoriska regeringens arbete och en stor del av det kaos som uppstod under 1917 var resultatet av detta.
Sovjeterna har hela tiden bara varit tomma skal, osjälvständiga redskap för den verkliga makthavaren: Kommunistpartiet.
Lenin kom fram till Petrograd en månad efter tsarens abdikation. Lenin tog sig hem från Zürich via Tyskland. Tyska generalstaben var beredd att göra allt den kunde för att hjälpa revolutionärerna hem till Ryssland. En revolution i Ryssland skulle innebära att Ryssland slutade kriga. Det tyska ekonomiska stödet förnekades av Lenin efteråt.
Vad Lenin åstadkom under tiden från talet på taket till en pansarbil i april till "Stormningen av Vinterpalatset" (som var allt annat än en stormning) den 25 oktober tillhör världshistoriens otroligaste bedrifter.
Aprilteserna som framlades av Lenin var ett avgörande steg i bolsjevikpartiets utveckling. För bolsjevikerna gällde det bara att ta makten, att försvara makten, att behålla makten, till varje pris, utan moraliska skrupler. Man lovade fred, jord och bröd men Lenin var beredd till ett blodigt inbördeskrig hemma på det ryska folkets bakgård, med grymheter och ohyggligheter som det ryska folket inte sett motsvarigheten till sedan Ivan den förskräcklige eller mongolinvasionen. Och inte var det bolsjevikernas avsikt att bönderna skulle få behålla den jord som lovats dem.
När den provisoriska regeringen satt vid makten stöttade Lenin de ukrainska självständighetssträvanden. Efter oktober 1917 var det slut på stödet. Få nationer har lidit så som Ukraina under 1900-talet. Moskvas politik har inneburit folkmord på kanske tio miljoner ukrainska bönder, utrotning av en hel författargeneration och landet upplevde vad man får hoppas var dess sista svåra svält, med fall av kannibalism.
Egentligen behöver man bara promenera med oförvillat sinne i St Petersburg eller Moskva för att se hur fel den officiella kommunistiska versionen är. Under tsarväldets sista fyra decennier byggdes det som det aldrig förut byggts och aldrig mer skulle byggas i Ryssland. En av de mer geniala arkitekterna var svensken Lidvall. I vanliga översiktsverk över sevärdheter finns dessa byggnader inte med.
Varför? Därför att varje hederlig redovisning av arkitekturen från denna period skulle ha visat sanningen om Tsarrysslands sista år.
Det skedde en kraftig befolkningsminskning under kommunismen. Stalin lät skjuta befolkningsstatistikerna som genomförde folkräkningen på 1930-talet. Konsekvenserna av hans Stora terror och av den framtvingade svälten fick inte synas i den officiella statistiken.
Intressant nog rådde det i praktiken tryck- och yttrandefrihet i Ryssland under tsardömets sista decennium. Censuren avskaffades 1905. Moskva och Petersburg, Charkov och Odessa var integrerade delar av den västerländska kulturen på ett sätt som aldrig senare. Konst, litteratur och musik i Ryssland upplevde en guldålder. Efter Tjechovs död 1904 och Tolstojs död 1910 väntade landet på en ny författarfurste. Återväxten var lovande. Detta var det rike som bolsjevikerna tog över. Vad gjorde de av det?
Smolnyj blev bolsjevikernas bastion. Här började den sovjetiska hemliga polisen, tjekan, sin verksamhet. Tjekan är den organisation som har flest människoliv på sitt samvete. Gestapo, SS och inkvisitionen ligger långt, långt efter.
Bondeoroligheterna på tsarens tid var ingenting mot de moderna bondeuppror som framkallades av bolsjevikernas livsmedelspolitik.
Ett fullkomligt förödande hat mot den samtida bondeklassen finns faktiskt hos Maksim Gorkij.
Vad det verkligen betydde att vara träl hade skolinspektörssonen Lenin, Trotskij, som också kom från en välbärgad familj, och de många tjänstemanna- och köpmannasönerna i bolsjevikledningen ingen aning om. Med all sannolikhet förträngde de frågan.
Det var Stalin som startade den enorma kulten av Lenin. Av Chrustjovs avslöjanden om Stalin 1956 fick den redan existerande Leninkulten expandera och fylla ut tomrummet efter Stalinkulten. Under slutet av 1980-talet började Lenin attackeras i sovjetisk press. Bilden av den "goda farbror Lenin" pulvriserades. Istället träder bilden av en hänsynslös och direkt blodtörstig Lenin fram.
Men det viktiga är framförallt att Lenin, barnens vän, gav order om att mörda bland annat en dödssjuk 14-årig pojke och hans fyra unga systrar.
Att Stalin inte var mentalt frisk behöver inte diskuteras. Människor tillhör de varelser som i friskt tillstånd har en spärr inbyggd mot att döda sina artfränder. Han dolde det emellertid för det mesta väl, han var en mästare i förställning och hyckleri.
Under Lenin uppfattades Stalin alltså som en ideologisk nolla, som en färglös men effektiv partifunktionär med mycket gott minne och inga skrupler. I början var det ingen som insåg hur mäktig Stalin blev när han utnämndes till generalsekreterare. Den förste som insåg det, och greps av stor oro, var den dödssjuke Lenin, men då var det för sent.
Från första stund var bolsjevikerna och kyrkan på kollisionskurs. Sedan Peter I:s dagar hade tsarerna hållit den ryskortodoxa kyrkan i kort koppel. Efter 1905 års revolution var en majoritet av kyrkans biskopar uttalade anhängare av de reformer som det demokratiska Ryssland krävde. Under de första fem åren av Sovjetunionen ska 180 000 präster ha mördats.
Den sovjetiska antireligiösa politiken gör med tiden en gammal inbiten svensk ateist mycket fredligt inställd till religionen.
Egentligen borde man bara tala om alla de mördade och ingenting annat när man talar om Sovjet på trettiotalet. Och det kan inte ursäktas som en "historisk nödvändighet".
1929 var ett avgörande år, för då inleddes den stora och grymma kollektiviseringen av jordbruket.
Svälten som 1932-1933 drabbade södra Sovjet kom sig av att Stalin tog den maten, säden, spannmålen ifrån bönderna och deras familjer. Stalin hade krossat kyrkan och de initiativrika bönderna för att sedan desto lättare kunna knäcka landsbygdens befolkning.
Stalin svälte ut den ukrainska befolkningen, likheter med judeutrotningen.
Revolutionärerna hade faktiskt sällan uthärdat särskilt förfärliga saker i tsarens fängelser, som var rena vilohemmen jämfört med Stalins helvetiska läger- och fängelsearkipelag.
Under den Stora terrorn lät Stalin mörda följa befattningshavare: 3 av de 5 marskalkarna, 13 av de 15 armécheferna, 8 av de 9 amiralerna, 50 och 57 kårchefer, 154 av 186 divisionschefer, alla de 16 armékommissarierna, 25 av 28 kårkommissarier, 58 av 64 divisionskommissarier, alla de 11 vice försvarsministrarna, 98 av de 108 medlemmarna av högsta krigsrådet.
Bland de ryska författarna sköts genier som Osip Mandelstam, Isaak Babel och barnboksförfattaren Nikolaj Radlov.
Det finns ryska historiker som på allvar förklarar att Stalin i själva verket aldrig ville att kommunisterna i Tyskland skulle ta makten. Sovjetunionen skulle nämligen genast komma i skuggan av ett kommunistiskt Tyskland, och det skulle Stalin aldrig ha tålt.
Många klokare tyska generaler grät invärtes över Führerns raspolitiska gallimatias (om Hitlers behandling av de slaviska folken när man invaderade Ryssland). Med en annan inställning från tysk sida hade man kunnat vinna över stora delar av lantbefolkningen på sin sida. De sovjetiska folken fick snart klart för sig att de nu var i kläm mellan historiens två omänskligaste diktatorer och system. Hitlers soldater mördade hela den judiska befolkningen i Vitryssland (Babij Jar) den som Marc Chagall besjungit i sina romantiska tavlor och som nu lever bara i legender och anekdoter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar