När man förlorar ett barn

Det här måste vara Ian McEwan tänker jag när jag tittar på Tiden och barnet med Benedict Cumberbatch och Kelly Macdonald i huvudrollerna. Mycket riktigt, sambon ropar efter filmen att ”det är Ian McEwan som skrivit boken”. Och där står den, i vår bokhylla. Ett oläst exemplar som gallrats från Vetlanda bibliotek och som jag plockat med hem.

Likt tv-serien DNA så handlar det om ett barn som försvinner. Denna gång när författaren Stephen Lewis befinner sig i matbutikens kassa.

Flickan återfinns inte och katastrofen är ett faktum. Efter något år hittar paret tillbaka till varandra, man träffas regelbundet och försöker acceptera det som hänt. De ligger till och med med varandra. Stephen slutar dock aldrig att leta.

Detta är en märklig och udda film, men bra även om jag inte faller pladask för Benedict Cumberbatch som jag brukar göra.

En sevärd sidohistoria är när Stephens barndomsvän och premiärministerns medarbetare  Charles går i regression och blir ett barn som gör skogen till sin lekplats. Inte helt lätt för omgivningen att förhålla sig till. 

Bra insats här av Stephen Campbell Moore.