"Leo sov dåligt utan sin boll"

Håller på att läsa den mycket intressanta biografin om Lionel Messi, skriven av Guillem Balague, som är expert på spansk fotboll.
Vi får följa Messis uppväxt i huset på Calle Estado de Israel nr 525 i staden Rosario i Argentina. Redan tidigt blev bollen Messis följeslagare.
"Leo sov dåligt utan sin boll. Han hade den alltid i sängen, oftast i fotändan. När Lionel var liten såg han inte upp till Maradona, som man kan tro, utan till Pablo Aimar, den förr Riverspelaren.
Första klubben för Messi var Grandoli men han avancerade snart till Newell´s Old Boys. Som 13-åring fick Barcelona upp ögonen för honom. Första dagen i Barcelona var Messi spänd och nervös.
Gerard Pique minns. "Under den första veckan var Leo väldigt, väldigt ensam och isolerad. Om de andra killarna skojade med varandra satt han för sig själv längst ut på bänken, tyst och inåtvänd."

Messi var dock bländande redan från första stund i den spanska storklubben. Redan efter första träningen hade han vunnit gruppens respekt. Lionel Messi kom från en medelklassbakgrund.
"Det finns en allmän missuppfattning vad argentinska fotbollsspelare beträffar. De allra flesta av dem kommer från arbetar eller medelklass. Detsamma gäller familjen Messi. Det är ytterst få spelare som börjat i fattigdom och nått framgångar. Undantagen är Carlos Tevez, Rene Houseman och naturligtvis Diego Maradona som föddes i Fioritoslummen söder om Buenos Aires. 

Som tidigare nämnts hade Lionel det socialt besvärligt under sin första tid i Barcelona. På flyget mellan Rosario och Buenos Aires grät han oavbrutet. På överfarten till Spanien lugnade han ned sig. När familjen så anlände till Barcelona så hånades klubbdirektören för sin tro till Messis talang. Familjen Messi fick en lägenhet på Gran Via Carles 111, alldeles i närheten av Camp Nou. Leos, eller "Loppans" favoritrestaurang var argentinska Las Cuartetas som låg på Carrer de Santalo.

När Leo var 18 år, 2005, flyttade han och pappa Jorge till ett hus i Castelldefels, tre mil utanför Barcelona. Hans bästa vän var då  Pablo Zabaleta. De spelade ofta Playstation tillsammans.

Den 16 november 2003 gjorde Messi debut i A-laget, i en vänskapsmatch mot Porto. På bänken talade alla om Leo. Sakta men säkert tog han sig in i Barcelonas A-lag. 2005 vann han ungdoms-VM med Argentina. Han fick en självklar plats i klubblagets startelelva och togs under Ronaldinhos beskydd. I början hade han dock stora problem med skador. Till stor del handlade det om hans kosthållning. Besöken på Las Cuartetas var alltför frekventa och maten där var god men kanske inte så hälsosam.
"Leo var som en lyxbil som gick på bensin men som tankades med diesel. Du kan komma undan med det ibland, men så småningom kommer motorn ge upp.

Så skedde då genombrottet i Europa. 2007 gjorde han det minnesvärda målet mot Getafe i semifinalen i Copa del Rey.

Som ny i Barcelona såg Messi upp till superstjärnan Ronaldinho som blev hans vän på både gott och ont. Ibland var Ronaldinhos inflytande inte helt sunt för den unge Messi. När Ronaldinho försvann var det Messis tur att axla ansvaret, både i klubblaget och i Argentina.
I Barcelona älskades han förbehållslöst medan det var svårare att få fäderneslandets kärlek, något som upprörde honom.

När Pep Guardiola tog över som tränare i Barcelona inleddes Messis era på allvar. Med tiden utvecklades en enorm respekt och förståelse mellan lärare och elev. Guardiola lärde sig att tyda Messi.
"En "Guardolina" är en utskällning, men på Guardiolas manér. Tränarens milda röst, inget skrik, rakt på sak men utan att utpeka eller förolämpa någon, snarare ett försök att övertyga spelarna med hjälp av konstruktiva argument."
I boken kommer även kontroversen mellan Pep Guardiola och Zlatan Ibrahimovic upp. Även Leo var inblandad.
"Leo sa aldrig rakt ut att Ibrahimovic måste bort, men allteftersom säsongen fortgick blev det allt tydligare för Guardiola att de båda spelarna var taktiskt oförenliga och att svagheterna var alltför påtagliga när Barcelona inte hade bollen."

Alla Peps beslut i Barcelona var fattade för Leos skull, så att Leo skulle göra mål och så att laget, och Guardiola, skulle vinna. Ibrahimovic började känna att hans inflytande i laget hotades av 22-årige Leos hungriga framfart och frågade Pep flera gånger under säsongen vad han kunde göra för att vara till större hjälp.
Egentligen hade nog Pep redan sagt allt som kunde sägas, laget var på väg i en annan riktning och tränaren var tvungen att fatta nya beslut.
Till sist en ljuvligt klipp från Leos barndom.