När vi pratat om pesten så talar vi oftast om Digerdöden. Denna plåga som dödade en tredjedel av Europas befolkning. En annan pest men betydligt mer okänd, eller rättare sagt en pest som inte låter tala så ofta om sig, är den Justinianska pesten.
Denna pandemi började rasa i östra Medelhavsområdet på 540-talet och har fått sitt namn efter Justinianus I som regerade i Bysantiska riket vid tidpunkten då pesten bröt ut.
I Konstantinopel ska cirka 40 procent ha dukat under som en följd av pestutbrottet.
Samhällsomvälvningarna som blev följd av pesten kan jämföras med just de sociala och kulturella förändringar som inträffade i och med Digerdöden.
En av förklaringarna, den senaste som lanserades 2011, till Justinianska pesten är en variant av bakterien Yersinia Pestis som spreds av loppor. Vissa forskare har hävdat att klimatavvikelsen 535-536, med minst sagt ihållande bistert väder och köld, kan ha hjälpt till att sprida pesten så långt norrut som Skandinavien.
Kejsar Justinianus gjorde själv inte mycket för att underlätta för invånarna i de drabbade områden. Trots den kraftiga befolkningsminskningen så vägrade han att sänka skatterna vilket fick svåra konsekvenser för de överlevande.
De tidiga muslimska erövringarna bortom Arabiska halvön ska också ha underlättats av pesten.
Pestsmittan var ihärdig och anses inte försvinna från de de drabbade områdena förrän någon gång på 750-talet.
Hur var det återstående livet för de som drabbades? Efter den inledande febern fick man svarta bölder i ljumsktrakten och i armhålorna. En del drabbades sedan av delirium medan andra föll i koma. Sjukdomens sista faser innebar fasansfull smärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar