Lagercrantz: Jag andades böckernas luft

Även Olof Lagercrantz har skrivit en bok om läs- och skrivkonsten. 

"Wolfgang Iser: "Läsandet är en arena där författaren och läsaren tillsammans utför ett fantasiskådespel". 

"Det finns författare som glömt att läsaren är medskapare. Två av seklets litterära superhjältar, Marcel Proust och James Joyce, förbrukar allt syre själva. 

Dessa två har tagit livet av den gammaldags berättarkonsten och dess gemenskap". 

"Det är svårt att iaktta sig själv medan man läser. Fänglar boken absorberar den all uppmärksamhet". 

"En god bok ger läsaren en förnimmelse av att det är vår egen erfarenhet vi läser om". 

"Dålig konst liknar livet. Författaren blir då en pornograf som inte förmår eller vill sätta in det han skildrar i ett sammanhang". 

"Våra egna liv utspelas under ovisshetens stjärnor och vi tvekar ständigt om vi ska lyckas göra något av våra talanger och våra ambitioner". 

"Kanske gör läsning av fantasiprodukter oss högmodiga och opålitliga". 

"Italo Calvinos kvickhet om "beslutet att äntligen läsa de böcker vi alltid låtsats ha läst", träffar oss alla". 

"I själva verket äger även experter förstahandskunskap om blott ett litet antal verk".

"Den som inte läser skriver inte heller".

"Innan jag blev professionell läste jag böcker med rasande fart. Grep girigt efter nästa så fort jag läst ut. Vad jag lärde mig vet jag inte. Jag minns nästan ingenting".

"Men jag andades böckernas luft. De bjöd en utvidgning av mitt liv".

"Går man till fackfolk rekommenderar de samtliga långsam, eftertänksam, klarvaken läsning. Läsaren uppmanas att samtala med författaren och kritiskt pröva hans text".

"Om omläsning: "När vi läser andra gången är det som att läsa en döds biografi eller se vårt eget liv strax innan vi ska lämna det... Ett mönster träder fram. Det som var oöverskådligt blir enkelt och begripligt".
"Nu kan vi också stanna upp vid särskilt vackra och meningsfulla avsnitt. Vi behöver inte skynda oss ty vi vet fortsättningen. Ingen oro för framtiden hindrar oss att njuta av nuet".

"En extrem form av omläsning är att lära sig utantill. Det har jag ägnat mig åt hela livet. Jag är lika full av dikter som en bikupa är fyllda av bin".

"I skriftlösa kulturer är den som behärskar det talade ordet hjälte"- Bengt af Klintberg 

"För min del tvivlar jag att jag upptäckt ett enda författarskap på egen hand. Allt vad vi läser träder fram för oss i ljuset som någon annan tänt".

"Kan man lära sig att skriva? Jag förmodar det. Övning, arbete, är är som på varje område den enda säkra metoden".

"Om skrivning: "Det är på rytmen det kommer an".

"Läsaren är alltid snabbtänkt. Han behöver blott ett streck för att ett landskap ska trollas fram. Förstår han dig inte beror det på att han inte kan förstå, därför att han inte upplevt det du berättar om".

"Vill man avlocka författare sina hemligheter får man studera deras verk".

"Berättelsens kärna måste ligga fast men medan den skrider framåt är allt kring den i rörelsen".

"Hos Strindberg liksom hos Bellman har naturen alltid en tjänande uppgift. Därför bland annat är de oförstörbara".

"Jag började mitt skrivarliv som lyriker. Jag arbetade i ensamhet men känslor av meningsfullhet och njutning fyllde mig".

"Jag insåg tidigt att det fanns ett samband mellan min förmåga att skriva och min kunskap om ämnet. Ju mer kunskap desto bättre språk".

"Hade jag vetat hur vanlig sådan förlamning (skrivkramp) är skulle jag ha varit tröstad. Ibland fick jag lämna ämnet och mina kasserade projekt är många".

"Vill man lära sig en utländsk text grundligt bör man översätta den till svenska. Då inser man strax att uppgiften är omöjlig, att man kan komma texten nära men aldrig nå fram".

"Lyrik är oöversättbar".

"När jag som helt ung upplevde Goethes och Heines lyrik på tyska, fick jag en känsla av att jag bottnade i det tyska språket och fick en hemkänsla i det".

"Det intresse som i vårt land ägnas åt August Strindberg är nästan skrämmande".

"Diktverken bjuder speglingar av ett inre som man inte kommer åt hos vanligt folk och knappast ens hos de människor man känner bäst".

"Gunnar Ekelöf: "Det som är botten i dig är botten också hos andra". Och det tröstar många.

"För mig har, då jag skrivit levnadsteckningar, dikten varit utgångspunkten. Att läsa texten åter och åter tills den börjar leva inom en, som hade man svalt den, är metoden".

"En Gud är för mig sedan fem år Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta. Den är fast och evig".

"Var och en som skriver en biografi är genomträngd av tanken, att allt han skriver skulle falla sönder, om den döde steg upp ur sin grav och läste över hans axel".

"Att man måste vänta med en levnadsteckning till ett liv är avslutat finner jag självklart. Skriver man om levande tvingas man till ovidkommande hänsyn".

"Litteraturvetare är traditionellt fastlåsta i ett genretänkande. Då Strindberg inte under 1890-talet skriver vad diktaren bör producera, romaner, dramer, lyrik, är han steril och således i kris. Strindbergs brev tolkades bokstavligt. Man förstod ej att de ofta är lekplatser, experimentfält, utkast till diktverk".

"Det är troligt att vi får leva med "galningen" Strindberg vår svenska historia ut".

"Homeros, säger Geijer, är en mästare i att se det stora i det lilla. Klena poeter gör motsatsen och jämför något stort med något ännu större i tron att de därmed stegrar intrycket".

"Vad driver författaren till skrivbordet? Ära och pengar? Naturligtvis! Författeri är ett yrke bland andra. Man bör streta emot sentimentaliseringar".

"Vid djupa sorger är arbete, förströende läsning och musik nog bra. Men det finns något som är bättre. Försöka sätta den skapande fantasin igång, och du skall känna, hur själen reser sig som en stålfjäder".

"Läs högt för dig själv, tydligt och långsamt. Då avslöjar texten sina brister".