Strindberg del 13: Inferno

Inferno är den Strindbergsbok som samtiden och eftervärlden har haft svårast att komma tillrätta med. Det är en redogörelse för hans liv som startar med uppbrottet från hans andra fru, Frida Uhl.
"En kris och revolution i själslivet".
På ett sätt är det en fortsättning på hans självbiografi men på ett annat inte. Här framstår Strindberg som en helt diktad person. Han blir vän med Paul Gauguin innan dennes avresa till Tahiti. Strindberg bor på rue dÁssas 60 i Paris och har här många ockulta upplevelser.
Lokalen är mer än annan förbunden med hans kris av vansinneskaraktär. Här skrev han Ockulta dagboken, en bok som enligt Strindberg aldrig fick tryckas: "Det är min sista vilja", skrev Strindberg 1908. Inte ens en litterär gigant kunde få en sådan önskan hörsammad. Det är en själens bildningsresa vi får följa, en av de mest minnesvärda i mänsklighetens historia. Flera av hans vänner reagerade med äckel inför vad de uppfattade som en personlighet i sönderfall.
På något sätt trivdes nog Strindberg ändå när det var som mest miserabelt.
"Riktigt lycklig var han för övrigt endast då han var djupt olycklig", djävulskt, triumferande olycklig".