Jag känner inget för Brucan

Musik handlar om känsla. Nu kommer jag göra många Bruce Springsteen-fans upprörda, förbannade och ledsna. Jag får ingen känsla för Bruce, men jag lovar att jag ska fortsätta kämpa och återkommer om det sker någon ändring.

Har nu lyssnat på hans två första plattor, The Wild, The Innocent & The E-Street Shuffle samt Greetings From Asbury Park.

Första låten på The Wild, The Innocent etcetera inleder med stökig hysterisk soulfunk. Andra låten 4th Of July Asbury Park artar sig men är otroligt pratig! 

På Kitty’s Back slår Brucan ett slags för bluesen. Vi har alltså med ett sammelsurium att göra. 

Jag är ledsen men inget är att göra.

På Greetings From Asbury Park är låtarna direktare, vilket jag uppskattar.

Men problemet kvarstår, jag känner ingenting. Ställer dock mitt hopp till Lost In The Flood, den har något, något finns där. 

Bästa spår The Wild, The Innocent: 4th Of July Asbury Park, Incident Of 57th Street

Bästa spår Greetings From Asbury Park: Blinded By The Light, Growin Up, Lost In The Flood