Ett säkerligen ganska (märklig ordföljd) bortglömt band är brittiska
Mansun. Det är pompöst och knepigt. Men, samtidigt briljant. Genialiteten finns självklart även hos andra britter som kom fram i musiksvängen på 1990-talet, men inget annat band låter som detta. Debuten
Attack Of The Grey Lantern rosades. Plattans koncept var enligt sångaren
Paul Draper "Small town weirdo observations" och ska bland annat ha varit inspirerad av Monty Python. Inför uppföljaren
Six flödade idéerna, men det var svårt att realisera dem, då Draper led av svår skrivkramp och beslutsångest. Under bandets pågående turné skrapade man dock ihop tillräckligt med låtmaterial så man kunde boka studion. Jag älskar denna skiva men jag kan till viss del hålla med Draper som kallar den för ett
"kommersiellt självmord". Den liknar som sagt inget annat i britpopens skivbackar.
Bästa spår Attack Of The Grey Lantern: The Chad Who Loved Me, Wide Open Space, Stripper Vicar, She Makes My Nose Bleed.
Bästa spår Six: Six, Special/Blown It, Legacy, Being A Girl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar