Hjältekonung med glorian på sne

Hjältekonung, trons försvarare, gudfruktig, mild och måttlig. Detta är bara några av de omdömen som fällts om Gustav II Adolf. Skolelever har genom åren matats med konungens förträfflighet och vanligt folk har varje år sedan början på 1800-talet den 6 november matats med bakelser till minne av konungen.
Är det då rätt att fortsätta med dessa hyllningar, om man nu gör det. Nja, Gustav II Adolf var inte denne moralens väktare som han utpekats som.
Den kanske mildaste av sina avvikelser var att han höll sig med kungliga frillor. Värre är den grymhet han stod för när han for skövlande och brännande fram bland en värnlös civilbefolkning.
Gustav II Adolf var allt annat än mild. I Stockholm 1624 avrättades efter grym tortyr kanslisekreterare Behr, Södertäljes borgmästare Anthelius och rektorn Campanius enbart för att ha vidhållit sin katolska tro.
Lek med tanken, om Gustav II Adolf hade överlevt dimman i Lützen, och varit kung då hans dotter Kristina kom i vuxen ålder, hade han låtit avrätta henne om hon även då övergått till katolicismen? Vi vet ju att drottning Kristina avskydde den stela, trögtänkta och icketoleranta protestantismen och istället såg att konsten, prakten och kunskapen kom från katolska företrädare. Jag tror dock inte att Kristina hade vågat/kunnat bli katolik under sin fars levnad. På så vis får vi väl ändå vara tacksamma att det gick som det gick den där dagen i Lützen så att Kristina kunde följa sitt hjärta.
Gustav II Adolf hatade papister. Han kallade bland annat påven för "djävulens son".
De värsta förbrytelserna som Gustav Adolf ägnade sig åt tog plats under Kalmarkriget som bröt ut 1611 mellan ärkefienderna Sverige och Danmark. Kriget blev en blodig gränsfejd och fördes med grym hänsynslöshet från båda sidor. Vi ska ägna oss åt Gustav Adolfs framfart.
När Gustav Adolf blott var 16 år brände och plundrade han Kristianopel. Här dog utöver den massakrerade civilbefolkningen även många barn som kastades över muren av sina mammor i ett försök att undkomma svensken.
När svenskarna lämnade var Kristianopel en rykande askhög. Massakern fortsatte 1612 när Gustav Adolf och hans här drog sig söderut mot Skåneland, ett landskap som då var danskt. Överallt kantades svenskarnas väg av brända gårdar och stympade lik. Hela nio kyrksocknar i Östra Göinge härad brändes ned, totalt 24 kyrksocknar i hela Skåne ödelades.
Danske kungen Christian IV lät efter rapporter om rykande ruiner, lemlästade män och våldtagna kvinnor uppmana invånarna i Vä flytta till den nya fästningsstaden Kristianstad som skulle värna Skåne mot de objudna gästerna från Sverige. 
Detta är ju bara ett axplock av vad Gustav II Adolf stod för.
Det kanske är något vi ska tänka på när vi stoppar i oss bakelser den 6 november till kungens ära.

Bild: Sankta Gertruds kyrka i Vä förstördes troligen i samband med Gustav II Adolfs framfart under Kalmarkriget.